Kinesiska buddhismens skriftkanon

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ta tsang ching, den kinesiska buddhismens skriftkanon (kinesiska tecken 大藏經, kantonesiska Dai Zorng Ging, mandarin Dà Zàng Jīng; koreanska Dae Jang Kyung; japanska Daizōkyō, vietnamesiska Đại Tạng Kinh, "Den stora skriftsamlingen") betraktas även som kanonisk inom japansk buddhism. Den senaste tryckningen skedde i Tokyo 1924-1929, och består av 2184 skrifter fördelade på 55 volymer.

Innehåll[redigera | redigera wikitext]

  • Agama innehåller samma sutror som den andra korgens fyra första samlingar i Tipitaka
  • En legendsamling i 68 delar motsvarar jataka-samlingen i Tipitaka
  • Prajnaparamita är en exklusivt mahayansk sutrasamling, som presenteras i 42 versioner
  • Lotussutran, Saddharmapundarika sutra presenteras i tre versioner
  • Blomsterkranssutran, Avatamsaka sutra, härrör från vanliga tideräkningens början, och föreligger i flera kinesiska översättningar
  • Ratnakuta - en samling om 42 sutror
  • Mahaparinirvana - en samling om 23 sutror
  • Mahasamnipata - en samling om 28 sutror
  • En sutrasamling i 423 delar, ett fåtal gemensamma med Tipitaka
  • Tantra
  • Klosterregler (motsvarande Tipitakas första korg) för följande riktningar: Mahisasaka, Mahasanghika, Dharmaguptaka, Sarvastivada, Mulasarvastivada
  • Indiska sutrakommentarer (31 st.)
  • En Abhidharma-korg (motsvarande Tipitakas tredje korg) med texter härrörande från Sarvastivada, Dharmaguptaka och Sautrantika
  • Madhyamika-skrifter
  • Yogacara-skrifter
  • Logik och aforismsamlingar
  • Kinesiska sutrakommentarer
  • Kinesiska kommentarer till klosterregler
  • Kinesiska sastrakommentarer
  • Kinesiskt särstoff
  • Historia och biografier (95 st.)
  • Uppslagsverk och ordböcker (16 st.)
  • Åtta icke-buddhistiska skrifter med bakgrund i Vaishesika-hinduism, Samkhya-hinduism, manikeism och den assyriska kyrkan
  • Register (40 st.)

Se även[redigera | redigera wikitext]