Kontantkort (mobiltelefon)
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2013-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Ett kontantkort för mobiltelefoner är ett sätt att betala samtalskostnaden genom att betala i förskott, och sedan ringa för en viss kostnad per minut. Detta pris varierar mellan olika operatörer. Kontantkortet togs ursprungligen fram av den irländska operatören Eircell (nuvarande Vodafone Ireland) under 1990-talet, för att ge nya kundgrupper möjlighet att ringa. Kontantkortet riktade sig till människor som av olika skäl inte kunde skaffa sig fast abonnemang, till exempel för att de saknade fast inkomst, för att de var minderåriga eller för att de saknade identitetshandlingar. Konceptet blev en omedelbar succé, trots de högre samtalspriserna eftersom telefonen regelmässigt var subventionerad, ofta kostade en enkel telefon 1 krona. I december 2007 fanns 3 miljarder mobilabonnemang varav ca 60% är kontantkort. Av nya abonnemang är 76% kontantkort.
Kontantkort i Sverige
I Sverige finns ett unikt samarbete där nästan alla operatörer och banker tillsammans gör livet lättare för kontantkortsinnehavare genom att påfyllning av kortet kan ske via internetbank, bankomater och telefonbank. Ett svenskt telekomföretag, Seamless, har tagit fram tekniken som också vidareutvecklas till mobila betalningar. Genom att införa delning av samtalstid vänjer sig folk vid att skicka pengar, även om det egentligen bara är samtalstid. I länder där detta är möjligt skapas efterfrågan på mobila betalningar samtidigt som ett förtroende för tekniken byggs upp.
Vanligtvis är priserna för SMS och samtalstiden för kontantkort högre jämfört med ett fast abonnemang. Förr var man också förhindrad att ringa utomlands, då internationell roaming inte tilläts. Idag finns kontantkort speciellt framtagna för att ringa billiga utlandssamtal.