Kvicksilver(I)klorid

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kvicksilverklorid
Kristallstruktur av kalomelPulver av kvicksilverklorid
Systematiskt namn Kvicksilver(I)klorid
Övriga namn Kalomel
Kemisk formel Hg2Cl2
Molmassa 472,09 g/mol
Utseende Vitt fast ämne
CAS-nummer 10112-91-1
Egenskaper
Densitet 7,150 g/cm³
Löslighet (vatten) 0,002 g/l
Smältpunkt 525 °C
Kokpunkt 383 (sublimering) °C
Faror
Huvudfara Giftig
NFPA 704

NFPA 704.svg

0
3
0
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Kvicksilver(I)klorid är en kemisk förening med formeln Hg2Cl2. Ämnet kallas även kalomel, kvicksilverklorur och merkuroklorid.

Framställning och egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Ämnet framställs genom sublimering av en blandning av natriumklorid och kvicksilversulfat med någon tillsats av brunsten, varvid erhålls vita, stråliga kristallinska massor, vilka rivs till pulver och löses i vatten med tillsats av alkohol, eter och glycerin. Ur vattenlösningen fälls med kali- eller natronlut gul kvicksilveroxid.

Ur en salmiakhaltig lösning kan utkristalliseras kvicksilverammoniumklorid.

Kvicksilverklorid är starkt gift för både högre och lägre organismer och är ett starkt antiseptiskt medel.[1]

Medicinsk användning[redigera | redigera wikitext]

Ämnet användes förr som laxativ och medel mot inälvsmask, samt för desinficering av händer och instrument.

Teknisk användning[redigera | redigera wikitext]

Ingår i referenselektroder vid mätning av normalpotentialer. Se korrosionspotential.

Ämnet har även haft användning inom fotografin och som impregneringsmedel för trä (”kyanisering”).[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Meyers varulexikon, Forum, 1952
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia