Läderlappen (operett)
Läderlappen (tyska: Die Fledermaus) är en operett i tre akter med musik av Johann Strauss d.y.. Libretto av Karl Haffner och Richard Genée baserat på Le Réveillon från 1872.
Historia
Läderlappen uruppfördes 5 april 1874 på Theater an der Wien.
Operetten översattes till svenska av Ernst Wallmark och uppfördes första gången på Mindre teatern i Stockholm den 2 december 1875 med bl.a. August Warberg och Minchen Bergström i rollerna.[1] Senare har den satts upp på Oscarsteatern 1908, 1910, 1917-18, 1921 och 1945, av Anton Salmsons sällskap 1908, av Albert Ranfts ambullerande lyriska sällskap 1912 och 1929[2]
På Stockholmsoperan sattes Läderlappen upp för första gången den 4 maj 1925 och den iscensattes åter med premiär den 17 september 1935 och den 12 maj 1953.[3]
Den uppfördes på Folkoperan med premiär den 14 februari 1992[4] samt på Göteborgsoperan med premiär den 12 november 1994 och senare även en uppsättning med premiär den 7 februari 2009. Föreställningen 1994 sändes även av TV4.[5]
Personer
- Gabriel von Eisenstein, rik vivör (tenor)
- Rosalinde, hans hustru (sopran)
- Alfred, sångare och sånglärare (tenor)
- Adèle, kammarjungfru hos Eisensteins (sopran)
- Frank, fängelsedirektör (basbaryton)
- Doktor Falke, notarie (baryton)
- Prins Orlofsky, rysk furste (mezzosopran eller baryton)
- Doktor Blind, advokat (tenor)
- Frosch, fångvaktare
- Ida, dansös, Adèles syster
Gäster hos Orlofsky. Fångar.
Handling
Operetten utspelar sig i Wien omkring år 1870. Föreställningen varar omkring 2 timmar och 45 minuter.
Akt 1
Den rike Gabriel von Eisenstein har dömts till ett kort fängelsestraff. Hans hustru, Rosalinda är dock inte särskilt ledsen över detta, hon ser det som en chans att träffa sin älskare, Alfred lite extra. Plötsligt gör doktor Falke, en nära vän till Eisenstein entré. Han övertalar sin vän att istället för att vänta in transporten till fängelset, följa med honom på en fest hos prins Orlofsky, där han lovar ett överflöd av kvinnor och champagne. Någon som också hoppats få vara med på festligheterna hos prinsen är parets kammarjungfru, Adele, som efter lögner om en sjuk faster till slut lyckas få ledigt för kvällen. I tron att hennes man är i fängelset, ägnar sig Rosalinda helt åt Alfred. Då dyker fängelsedirektören upp för att forsla Eisenstein till fängelset. Rosalinda vill undvika en skandal och övertalar därför direktören att Alfred verkligen är hennes man, han blir därmed bortförd och fängslad i Eisensteins ställe.
Akt 2
Det är fest hos prins Orlofsky och champagnen flödar. Falke avslöjar nu att han har för avsikt att spela sin vän Eisenstein ett spratt som hämnd för något som Falke utsattes för flera år sedan då han berusad och endast iklädd fladdermusvingar lämnades utanför Operan av Eisenstein. Det Falke kallar för "läderlappens hämnd" ska nämligen utspela sig ikväll. Även fängelsedirektören befinner sig på festen under täckmanteln Chevalier Chagrin, och Adele som skådespelerskan Olga. Plötsligt gör en beslöjad ungersk grevinna entré. Grevinnan är i själva verket Rosalinda själv, som även hon är införstådd i skämtet. Eisenstein förklarar att han nog ska lyckas förföra henne inom bara tio minuter. Detta blir dock svårare än vad han trott.
Akt 3
Sista akten utspelar sig i fängelset, där direktören, fortfarande onykter sedan festen sitter bakom sitt skrivbord. Adele dyker upp i sällskap med sin syster och påminner honom om att han tidigare uppmuntrat henne att satsa på en artistkarriär, och anser nu att han bör hjälpa henne. Han får dock avbryta sig då den riktiga Eisenstein dyker upp, trots att han enligt direktören redan sitter i sin cell. När även Rosalinda dyker upp avslöjas snart hennes otrohetsaffär med Alfred. Eisenstein rasar över denna men måste kapitulera då Rosalinda avslöjar att det var hon som var den ungerska som han försökt förföra hela kvällen.
Kända sångnummer
- Akt 1. Terzett (Tvi för såna advokater); Duett (Du ska me' på supé); Dryckesvisa (Drick min älskling, drick med mej!); Franks fängelsevisa (Mitt sköna stora fågelbo från fönstret där ni ser)
- Akt 2. Kuplett (Var kväll jag ger en glansfull fest); Skrattkupletten (Snälla rara ni, ni som är markis och verkar så fin och så flott!); Duett (Vilken skönhet! Vilken kvinna!).
Bibliografi
- Strauss, Johann, d. y.; Haffner, Carl; Genée, Richard (1876). Läderlappen : komisk operett i 3 akter. Helsingfors: Nya teatern i Helsingfors. Libris 11879923
Referenser
- ^ Ericson Uno, Engström Klas, red (1992). Myggans nöjeslexikon: ett uppslagsverk om underhållning. 10, Komi-Mach. Höganäs: Bra böcker. sid. 242. Libris 7665088. ISBN 91-7752-268-0
- ^ Ottoson, Elvin (1941). Minns du det än... : ett avsnitt ur operettens historia. Stockholm: Fritzes bokförl. sid. 199. Libris 1404046
- ^ Kungliga teatern : repertoar 1773-1973 : opera, operett, sångspel, balett. Skrifter från Operan, 0282-6313 ; 1. Stockholm. 1974. Libris 106704
- ^ Folkoperan
- ^ GöteborgsOperan
- Nordström, Sixten (2003). Stora operetter & musikaler (1. uppl.). Stockholm: Dialogos. sid. 26-43. Libris 9065171. ISBN 91-7504-155-3
- Nyblom, Teddy (1956). Operetten på Oscars : från Albert Ranft till Anders Sandrew. Stockholm: Fridman. Libris 1834006
- Ralf, Klas (1955). Operakvällar : Gröna volymen. Stockholm: Forum. sid. 74-[81]. Libris 8222029
Vidare läsning
- Sandberg, Ingrid (1944). Våra populäraste operor och operetter. Bd 3. Uddevalla: Hermes, Björkman & Ericson. sid. [205]-220. Libris 420182
Externa länkar
- Die Fledermaus : Fria noter i International Music Score Library Project.