LM-staden

Smalhusen i kvarteret Vildapeln uppfördes under 1940-talet.

LM-staden är ett informellt område i stadsdelen Midsommarkransen i Söderort inom Stockholms kommun. Området är idag grönklassat av Stockholms stadsmuseum, vilket innebär att bebyggelsen är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.

Bostadsbebyggelsen i området uppfördes i samband med att LM Ericsson flyttade från sina lokaler på Tulegatan till den nya anläggningen LM Ericssons fabrik, Telefonplan i slutet av 1930-talet. Sammanlagt uppfördes cirka 1000 lägenheter åren 1938-1940. Huskropparna, 8 meter breda, smalhus kallade, byggdes i högt tempo och utifrån hårt standardiserade principer. Stadsplanen ritades av stadsplanedirektören Albert Lilienberg och planarkitekten Thure Bergentz.[1]

Arkitekter för detta moderna "brukssamhälle" var Sven Backström och Leif Reinius. Byggmästare var Olle Engkvist. Efter att Abessinien i Hjorthagen fått kritik för sin rätlinjighet placerades de funktionalistiska "skokartongerna" i LM-staden något friare i terrängen. Närmast fabriken byggdes bostadsrätter i 53 hus, uppdelade på de två föreningarna Tellusborgshus och Tele. Vid Enbacken uppförde Stockholmshem hyresfastigheter. Vid Telefonplan byggdes i 1940-talets slut hemgården Midsommargården. Till LM-staden räknas ibland också de självbyggda småhusen i Västberga (Hökmossen) söder om LM-området.

Källor

  1. ^ Ajkay Anna von, Lindhagen Suzanne, Mandén-Örn Kerstin, red (1990). Tidernas Stockholm: kulturmiljöer av riksintresse. Stockholm: Stockholms stadsmuseum. sid. 100-101. Libris 7746806. ISBN 91-85238-62-7 

Litteratur

  • LM-staden i Midsommarkransen (Stadsbyggnadskontoret, 1982)
  • Riksintresset LM-staden : att värna arkitektoniska värden (Daniel Linder, KTH, 2001)
  • LM-staden, folkhem i förort (Anders Johnson, Stockholms Företagsminnen, 2006)
  • Ett år på LM (Göran Palm, Författarförl., 1972)

Stadsdelen beskrivs också i några av Kjell Johanssons romaner, men då under namnet "Förstan".