Ericsson

Från Wikipedia
(Omdirigerad från LM Ericsson)
Hoppa till: navigering, sök
För efternamnet, se Eriksson.
Telefonaktiebolaget L M Ericsson
Ericssons logotyp
Typ Publikt aktiebolag
NASDAQ: ERIC
OMX: ERIC A
OMX: ERIC B
Huvudkontor Sverige Kista, Sverige
Nyckelpersoner Leif V. Johansson
Styrelseordförande
Hans E. Vestberg
Koncernchef Vd
Bransch Telekommunikation
Produkter Mobiltelefoni
Antal anställda 109 214 - December 2012
Historia
Grundat 1876
Grundare Lars Magnus Ericsson
Struktur
Dotterbolag Lista över dotterbolag
Avdelningar Lista över avdelningar
Övrigt
Slogan A world of communication.
Webbplats Ericsson.com
Fotnoter Siffror från 2012 års bokslut.[1]

Telefonaktiebolaget L M Ericsson är världens största tillverkare av utrustning för att bygga nätverk för mobil kommunikation, med en marknadsandel av 38% (2012).[2] Det är ett svenskt telekommunikationsföretag med internationell inriktning.

Ericsson grundades 1876 av Lars Magnus Ericsson. Mellan 2001 och 2012 ägde Ericsson tillsammans med Sony mobiltelefontillverkaren Sony Ericsson. I oktober 2011 meddelades att Sony avsåg att förvärva Ericssons andel i bolaget för 1,05 miljarder euro[3] och i februari 2012 slutfördes affären.[4]

Innehåll

Historia [redigera]

Lars Magnus Ericsson och hustrun Hilda, 1895
Ericssons Telegraf Serie 800, c:a 1880
Automatstationen "Norra Vasa" var i drift från 1923 till 1985.
Den första AKE 12-stationen i Tumba 1968.

De första åren [redigera]

Lars Magnus Ericsson började sin bana som arbetare på olika verkstäder, dels i sin hemtrakt, dels i Stockholm. Efter en stipendiefinansierad utlandsvistelse som student satte han den 1 april 1876 upp en verkstad i ett 13 kvadratmeter stort rum i gårdshuset på Drottninggatan 15 i Stockholm för att tillverka matematiska och fysikaliska instrument och dylikt. Detta var samma år som A.G. Bell tog patent på telefonen (som senare visade sig ha uppfunnits av Antonio Meucci flera år tidigare).[5] Redan i slutet av 1876 blir lokalen för liten för Ericsson och hans kompanjon Carl Johan Andersson, som flyttar till Jakobsbergsgatan 23 B.

Bara något år senare utnyttjade Ericsson att Bell hade avstått från att göra sitt telefonpatent giltigt för de nordiska länderna, och startade tillverkningen av telefonapparater, vilket skulle bli den huvudsakliga verksamheten.[5] År 1878 lanserades de första telefonerna - tillverkade av honom själv - då 22 stycken så kallade "magnettelefoner med signaltrumpet" levererades för 55 kronor paret. Hans påfallande konstruktiva begåvning imponerade på den tidens fackmän, och apparaterna blev snabbt kända på världsmarknaden. Det är till stor del L.M. Ericssons förtjänst att det svenska telefonväsendet har uppnått sin höga position i världen.[källa behövs]

1884 flyttade tillverkningen till LM Ericssons fabriker, Tulegatan. Vid denna tid fanns vid företaget. 38 arbetare, 19 lärlingar, 2 elever och 1 bokhållare. Ett decennium senare hade man köpt upp och bebyggt hela grannkvarteret för den snabbt växande verksamheten.[6]

1884 uppfann Anton Avén och Leonard Lundqvist vid Stockholms Allmänna Telefon AB en telefonlur genom att montera en hörtelefon och en mikrofon från en av den tidens standardtelefoner på ett skaft, och kallade designen för handmikrotelefon. Luren användes av telefonister som behövde en hand fri medan de talade med abonnenterna, istället för en hand för mikrofonen och en för hörtelefonen. Ericsson var tidiga med att inkludera luren i sina produkter, först med bordstelefonen kallad Taxen från 1892.[7]

Aktiebolaget L.M. Ericsson & Co [redigera]

Som ett led i företagets utveckling överlät L.M. Ericsson 1896 sina fabriker till det nybildade Aktiebolaget L. M. Ericsson & Co, som får ett aktiekapital på 1 miljon kronor. Han verkar som verkställande direktör fram till 1900, då posten tas över av Axel Boström. Året därefter lämnar han även ordförandeskapet, men kvarstod i styrelsen. Fram till år 2003 har ingen annan person haft lika långvarig ledande position inom koncernen. På 1890-talet hade A.-B. L. M. Ericsson & Co cirka 500 anställda och kom igång med sin internationalisering redan 1897 genom att öppna verkstad i S:t Petersburg, i huvudsak för hopsättning av telefoner och redan 1899 startades där en tillverkningsfabrik. I Moskva 1901 övertar Ericsson SAT:s telefonfabrik, 1902 öppnar man kontor i New York, 1903 bildar Ericsson tillsammans med National Telephone Co, The British L. M. Ericsson Manufacturing Co. med fabrik i Beeston och 1904 köper Ericsson en tomt i Buffalo, New York för uppförandet av en fabrik för L. M. Ericsson Telephone Manufacturing Co.[8][9] I Ryssland genom Kongresspolen samarbetar man med Henrik Tore Cedergrens firma. I Polen öppnade man den första telefonstationen i Warszawa 1904 och Polen blev snabbt ett av Europas modernaste telefonländer. Byggnaden som telefonväxeln installerades i finns fortfarande kvar även om den blev hårt åtgången under andra världskriget.

Samgående med Stockholms Allmänna Telefon AB [redigera]

Ivar Kreuger, storägare i L.M. Ericsson 1930-1932.

År 1918 fusionerades bolaget med Stockholms Allmänna Telefonaktiebolag (SAT) som ett led i att stärka positionen inom branschen och för att förbättra entreprenörverksamheten i tillverkningen. Firmanamnet ändrades den 19 augusti 1918[10] till Allmänna Telefonaktiebolaget L.M. Ericsson, med ett aktiekapital av 73,8 miljoner kronor. Verkställande direktörer blir Hemming Johansson och Gottlieb Piltz. Samma år nationaliseras bolagets ryska fabrik, samt Aktiebolaget L.M. Ericsson i Finland bildas som första nordiska dotterbolag.[11] Firmanamnet ändrades den 7 juni 1926 till Telefonaktiebolaget L M Ericsson.[12]

Under 1910-talet påbörjades utvecklingsarbete av teknik för automatiska telefonväxlar byggda på elektromekanik, ett arbete som underlättades när SAT hade köpts upp. Resultatet blev 500-väljaren som första gången sattes i drift 1923 i Rotterdam och 1924 i Stockholm, och detta blev det första avstampet för Ericssons styrka på växelområdet.

År 1918 inledde LM Ericsson ett fruktsamt samarbete med Televerket och Teli (Televerkstaden) kring produktutveckling, 1956 bildades Elektroniknämnden för viss samordning inom FoU (forskning och utveckling) och senare gemensam FoU inom ramen för det samägda företaget Ellemtel i Älvsjö, bildat 1970. Televerket utvecklade och testade egna innovationer som Ericsson framgångsrikt sålde utomlands, exempelvis ett antal privata abonnentväxlar och telefonmodeller.

Den 18 augusti 1927 tecknade Ericsson en 40-årig koncession med den turkiska regeringen, gällande telefonförbindelser mellan de viktigaste städerna i Turkiet.[13] År 1928 köpte Ericsson Sieverts Kabelverk och slog samman denna verksamhet med den egna kabeltillverkningen.[14]

Ericssons VD sedan 1922 Karl Fredrik Wincrantz ville öka sitt inflytande över företaget och ökade tillsammans med den kände finansmannen Ivar Kreuger successivt ägarandelen i bolaget via ägarbolaget Ängsvik[15]. 1930 kom det dock till en brytning mellan de två vilket slutade med att Kreuger köpte ut Wincrantz’ aktier. Kreuger var vid denna tid djupt engagerad i många andra finansiella transaktioner och sålde redan 1931 vidare en stor aktiepost (35%) i L.M. Ericsson till huvudkonkurrenten ITT. ITT var sedan storägare fram till 1960. Efter Kreugerkraschen kom de tre huvudägarna ITT, Wallenbergägda Stockholms Enskilda Bank och Handelsbanken överens om att ge Wallenberg en ledande roll.

Midsommarkransen [redigera]

Ericssons tidigare huvudkontor och fabrik vid Telefonplan, se LM Ericsson-byggnaden.

Under 1930-talets senare hälft flyttade man företaget från Stockholm ut till det då fortfarande oexploaterade området Midsommarkransen. Ericssons moderna fabrik kom att dominera området för decennier framåt med den så kallade Ericsson-andan och skapandet av en slags Ericsson-stad, LM-staden (jämför med Siemensstadt i Berlin). Företaget var även mån om att stödja de anställdas fritidsaktiviteter, bland annat genom fritidsklubbarna, som till exempel LM Ericssons Fotoklubb och Ericssons Film- och Videoklubb. Under 1960-talet drogs tunnelbanan ut till Midsommarkransen och stationen fick namnet Telefonplan.

Från 1940-talet utvecklade Ericsson koordinatväljartekniken för stora telefonväxlar, inspirerade av de koordinatväljare som sedan 1926 utnyttjats av Telegrafverket, till att börja i mindre svenska telefonstationer, och efter 1938 även i större stationer. Koordinatväljarna kom från år 1950 successivt att ersätta den långsammare 500-väljaren som den dominerande tekniken i telefonväxlar levererade av Ericsson till den internationella marknaden, men inte på hemmamarknaden. Televerket behöll Ericssons 500-väljare på de stationer där de införts fram till digitaliseringen, men använde aldrig Ericssons koordinatväljarsystem, utan enbart sitt eget system, på övriga stationer.

År 1947 tog Ericsson kontrollen över kondensatortillverkaren RIFA, och år 1948 öppnade Ericsson en fabrik i Söderhamn. Under 1950-talet kom den klassiska Ericofonen, mer känd som Kobran.

1970-talet - AXE-eran tar sin början [redigera]

1970-talets stora projekt var AXE-systemet. AXE var en av de första datorstyrda telefonväxlarna och blev en enorm framgång. AXE vidareutvecklas även på 2000-talet och är idag världens mest spridda telefonisystem. AXE hanterar nästan alla mobiltelefonistandarder, till exempel NMT (1G), GSM (2G) och UMTS (3G). 1987-1995 var koncernens största enskilda projekt AXE-N, som emellertid havererade 1994 och avbröts helt 1995.[16] Som ersättning för de stora AXE-N-produkterna utvecklades snart istället en mindre, lättviktig variant kallad AXD. Mobilnätsystemen för 3G som levereras av Ericsson idag är i huvudsak baserade på telekomplattformen CPP, där datatjänster (GPRS-tjänster) är baserade på Ericssons ATM-implementation.

1980-talet [redigera]

Fusionen med Datasaab [redigera]

I början av 1980-talet blev Datasaab olönsamt och företaget ingick i en fusion med Ericsson den 1 januari år 1981, vilket berörde 3 900 Datasaab-anställda. 90,5 % av bolaget gick up i Ericsson och resterande 9,5 % överfördes till Televerkets dotterbolag Teleinvest.[17][18][19] År 1985 köptes även de sista 9,5 % från Teleinvest och hela före detta Datasaab ägdes av Ericsson.[20] Den före detta Datasaab-avdelningen kom därigenom att bilda bolaget Ericsson Information Systems AB (EIS). Bolaget kom att förvalta minidatorerna i Serie 2000 och utvecklade även en serie med PC-kompatibla persondatorer.

Införlivandet av Facit AB [redigera]

Den 1 januari 1983 uppgick den svenska delen av Facit AB i Ericsson Information Systems (EIS). Facit hade då cirka 1400 anställda i 13 länder, varav 350 i Sverige. Bland införlivade produkter fanns vid tillfället bordskalkylatorer, skrivmaskiner som Facit 8111, kontorsdatorer som t.ex. Facit DTC6500 (detta var emellertid en OEM-produkt och i grunden en ABC 800 utvecklad av Dataindustrier AB) och matrisskrivare, samt hålremsstansar som Facit 4070. Facit behärskade vid detta tillfälle 10% av världsmarknaden för skrivmaskiner och bedrev ännu aktiv produktutveckling av dessa. I Facitkoncernen ingick även blankettillverkaren Zäta Tryckerierna AB.[18]

Avyttrandet av datorverksamheten [redigera]

Ericssons satsning på datorer föll inte väl ut, och Ericsson Information Systems gjorde en förlust på 806 miljoner kronor år 1985. Som en effekt flyttades delar av verksamheten till andra delar av företaget, men förlusterna fortsatte. I april 1988 såldes hela datorverksamheten, huvudsakligen innefattande såväl före detta Datasaab som Facit, till Nokia.[21] Nokia bildade Nokia Data för att förvalta verksamheten, men sålde redan 1990 hela denna verksamhet till ICL, som i sin tur sålde den till Fujitsu år 2002.

Ericsson Cables [redigera]

I början av 1980-talet drabbades Sieverts Kabelverk av oljekrisen och fick till följd av detta stänga fabrikerna i Piteå och Sundbyberg. Årskiftet 1984-1985 slog Ericsson samman det gamla anrika företaget Sieverts Kabelverk med 'Bofa och skapade Ericsson Cables AB. År 1988 firade Ericsson Cables 100-årsjubileum som den äldsta ännu aktiva delen av företaget.[22]

1990- och 2000-talet [redigera]

Ericssons huvudkontor sedan 2003 i Kista.
Ericssons flagga.

Under mitten av 1990-talet expanderade Ericsson kraftigt. Huvuddelen av expansionen skedde inom bolaget Ericsson Radio Systems AB som tidigt börjat bygga upp en kunskapsbas för mobiltelefoni, för såväl basstationer och telefoner. Stora affärer med Saudiarabien och ett aktivt arbete med standardisering av systemen NMT och GSM bäddade för framgångarna. År 1988 uppgav Ericsson att man behärskade 40% av världsmarknaden för mobiltelefonisystem.[23] År 1989 bildade man tillsammans med General Electric ett samägt bolag för att ta kontroll över den amerikanska marknaden, vilket inte föll särskilt väl ut, men faktureringen och vinsterna fortsatte ändå att öka. År 1994 tog Ericsson kontrollen över det gemensamma bolaget och döpte om det till Ericsson Mobile Communications AB (ECS).

Under en period vid början av 2000-talet hade Ericsson över 110 000 anställda men sade upp hälften åren därefter, med hänvisning till minskad försäljning. Detta sammanföll med den så kallade telekomkrisen. År 2001 gjorde Ericsson en förlust på över 30 miljarder kronor, vilket ledde till drastiska förändringar i organisationen, bland annat såldes Ericsson Microelectronics AB till huvudsakligen tyska Infineon.[24] År 2002 bytte bolaget Ericsson Radio Systems AB namn till kort och gott Ericsson AB, och är ett av företagets mest centrala bolag.

Antal anställda och omsättning växte under 2007 bland annat på grund av en kraftig ökning av affärerna inom Global Services där telekomoperatörerna ofta flyttar delar av sin egen verksamhet till Ericsson.

Företagsköp, samgåenden och samarbeten [redigera]

Sony Ericsson och Ericsson Mobile Platforms [redigera]

Under 1990-talet blev Ericsson en av världens ledande mobiltelefontillverkare. Denna verksamhet var centrerad kring Lund, där kontoret ursprungligen startas av Ericsson Radio Systems AB (ERA) år 1983 genom att flytta forsknings- och utvecklingsavdelningen från Svenska Radioaktiebolaget (SRA) till Ideon.[25] Från denna punkt bedrevs en högfokuserad utveckling av "terminaler", dvs mobiltelefoner för NMT och efterföljande system. En Lundabranch av Ericsson Information Systems AB (EIS) överfördes Ericsson Radio Systems i januari 1987, efter att lanseringen av datorprodukterna slagit fel.[26] År 1987 lanserades telefonen HotLine Pocket som utvecklats på kort tid.[27] År 1989 presenterades den kompakta telefonen NH 72 (internt kallad Olivia) med en vikt på 420 gram.[28] År 1994 flyttades mobiltelefoniverksamheten till det egna bolaget Ericsson Mobile Communications AB (ECS). Detta bolag omfattade allt från utveckling av plattformar till design av telefonernas mekanik och utseende, samt masstillverkning. År 2001 delades detta bolag i två delar:

  • Tillverkning och design av mobiltelefoner överfördes år 2001 till företaget Sony Ericsson Mobile Communications som samägdes med hemelektroniktillverkaren Sony.[29] Sony Ericsson hade vid bildandet cirka 3 500 anställda.
  • Mobilplattformar, det vill säga mjukvara och hårdvara som bildar grundstommen i mobiltelefoner, överfördes till ett nytt bolag kallat Ericsson Mobile Platforms AB (EMP). Några av kunderna var Flextronics, HTC, LG, NEC, Sagem, Sharp och naturligtvis Sony Ericsson. Huvudfokus inom detta bolag kom att ligga på utveckling av en mobilplattform för tredje generationens mobiltelefoni, UMTS.[30]

I februari 2012 meddelade Sony att de slutfört köpet av Ericssons halva av Sony Ericsson, som därmed bytte namn till Sony Mobile Communications. Vid denna tidpunkt hade bolaget ca 8 000 anställda globalt.[31] Avyttrandet av Sony Ericsson omfattade utvecklingen och tillverkningen av mobiltelefoner.

Den 12 februari 2009 meddelade Ericsson att bolaget Ericsson Mobile Platforms slogs samman med ST Microelectronics mobilplattformbolag ST-NXP Wireless, och därigenom bildade det nya samägda bolaget ST-Ericsson där Ericsson och ST Microelectronics äger 50% vardera.[32]

Köpet av Nortel Wireless [redigera]

Den 25 juli 2009 meddelade Ericsson att man avsåg att köpa Nortels division för trådlös kommunikation, ett nätverksföretag i Nordamerika, som huvudsakligen byggde CDMA-nät. Enligt VD Carl-Henrik Svanberg skedde detta för att få tillgång till teknik rörande LTE, bland annat vissa patent.[33] Köpet slutfördes den 13 november.[34] Direkt efter detta köpte man även Nortels GSM-verksamhet, ett köp som avslutades den 1 april 2010.[35] Man nöjde sig inte med detta utan köpte också Nortels multitjänst-växlar i mars 2011.[36]

Lista över förvärv fram till 2007 [redigera]

Fram till och med 2007 förvärvade Ericsson företag till ett totalt pris av omkring 40 miljarder kronor. De största affärerna var köpen av Marconi (17 miljarder kronor), Redback (13 miljarder kronor) och Tandberg Television (10 miljarder kronor).

Lista över förvärv, 2008–2012 [redigera]

Källa: Årsredovisningar.[37][38]

Datum Företag Verksamhet Köpeskilling
2008-03 Mobeon Förvärv av aktier.
2009-05 Bizitek Turkisk integratör av affärsstödsystem.
2009-06 Elcoteq Estländskt tillverkningsföretag.
2009-11 Nortel CDMA- och LTE-teknologi.
2010-01 Pride Italienskt konsult- och systemintegrationsföretag EUR 66 miljoner
2010-03 Nortel GSM GSM-verksamheten inom Nortels Carrier Networks-division USD 79 miljoner
2010-06 LG-Nortel Nortels majoritetsandel i LG-Nortel USD 234 miljoner
2010-09 inCode Förvärv av vissa tillgångar. Affärskonsult- och konsulttjänster. USD 12 miljoner
2010-12 Optimi Nätverksoptimering och drift. USD 99 miljoner
2011-03 Nortels Multiservice
Switch-verksamhet		 Förvärv av vissa tillgångar. USD 53 miljoner
2011-05 GDNT Förvärv av vissa tillgångar som förstärker forskning och utveckling
samt produktions- och tjänstekapacitet i Kina-regionen.		 RMB 357 miljoner
2012-01 Telcordia Programvara och tjänster för drift-/affärsstödsystem. USD 1,15 miljarder
2012-03 Ericsson-LG Ökad ägarandel från 50 procent + en aktie till 75 procent
2012-04 BelAir Networks Telecom-grade Wi-Fi USD 250 miljoner
2012-07 Technicolor Teknologi inom media och underhållningssektorn. EUR 20 miljoner
2012-09 ConceptWave Driftstödsystem/affärsstödsystem. CAD 55 miljoner

Militär materiel [redigera]

Ericsson har tidigare tillverkat materiel för den svenska militären. Sambandsutrustningens klassiker den så kallade Fältapan (Fälttelefonapparat m/37) har följts av betydligt modernare system, till exempel 1970-talets giraffsystem för radarbevakning av luftrum. I september 2006 såldes, enligt 2006 års årsredovisning, den militära verksamheten till Saab AB – kvar hos Ericsson finns idag bara en liten nätrelaterad verksamhet fokuserad på nationell och offentlig säkerhet.

Nuvarande organisation och verksamheter [redigera]

Från och med januari 2013 består Ericssonkoncernen av tre affärsenheter (Business Units):

  • Networks
  • Global Services
  • Support Solutions

Försäljningen är organiserad i tio regioner.[39]

Företagsledning [redigera]

Nuvarande företagsledning består av:[40]

Verkställande direktörer [redigera]

Styrelseordförande [redigera]

Källa för åren 1896-1976[55]

Produktgalleri, fast telefoni [redigera]

Övrigt och kuriosa [redigera]

.mobi och mobile internet [redigera]

Ericsson var en av grundarna bakom lanseringen av .​​mobi, toppdomänen som skapats speciellt för mobilt internet. [56] Det lanserades i september 2006.

Dotterbolag [redigera]

Se även [redigera]

Referenser [redigera]

Noter [redigera]

  1. ^ ”Financial Statements for Telefonaktiebolaget LM Ericsson (ADR)”. Google Finance. http://www.google.com/finance?q=NASDAQ:ERIC&fstype=ii. 
  2. ^ "NORDIC STOCKS - Factors to watch on June 11", Reuters. Retrieved 2012-06-23
  3. ^ ”Sony to acquire Ericsson's share of Sony Ericsson” (pdf). Ericsson pressrelease 2011-10-27. http://hugin.info/1061/R/1558488/481600.pdf. Läst 27 oktober 2011. 
  4. ^ ”Divestment of Sony Ericsson completed” (pdf). Ericsson pressrelease 2012-02-16. http://hugin.info/1061/R/1586321/497185.pdf. Läst 20 februari 2012. 
  5. ^ [a b] invention of the telephone, Ericssonhistory.com.
  6. ^ SSM- Byggnadsinventering Sydöstra Vasastaden.
  7. ^ Anteckningar om L. M. E:s tidigare telefontillverkningar. på Google Docs
  8. ^ ”The history of Ericsson:Great Britain”. Centrum för näringslivshistoria. http://ericssonhistory.com/templates/Ericsson/Article.aspx?id=2126&ArticleID=1351&CatID=&epslanguage=EN. 
  9. ^ ”The history of Ericsson:The comeback kid - Ericsson conquers the US”. Centrum för näringslivshistoria. http://ericssonhistory.com/templates/Ericsson/Article.aspx?id=2057&ArticleID=1860&CatID=351&epslanguage=EN. Läst 12 juni 2011. 
  10. ^ allabolag.se
  11. ^ De första 100 åren : ..., (1976), s. 3
  12. ^ http://hhs.diva-portal.org/smash/get/diva2:221828/FULLTEXT01
  13. ^ Svenska Dagbladets årsbok : 1927, red. Erik Rudberg & Edvin Hellblom, Stockholm 1928, s. 28
  14. ^ Bengt Plomgren, red (1988). ”En 100-åring som bara funnits i tre år...”. Kontakten (Stockholm: Ericsson) (1): sid. 3. http://www.ericssonhistory.com/global/Kontakten/Ericsson_Kontakten_1988_01.pdf. Läst 2013-05-17. 
  15. ^ Meurling, John; Jeans, Richard (2000). Ericssonkrönikan. Informationsförlaget. Sid. 116f. ISBN 91-7736-480-5 
  16. ^ Svenolof Karlsson. ”AXE-N”. ericssonhistory.com. http://ericssonhistory.com/templates/Ericsson/EricssonBook/Article.aspx?id=3882. Läst 2012-01-04. 
  17. ^ Dahlgren, Göran; Per Witt (1988). Ledning av Fusionsförlopp – En analys av bildandet av Ericsson Information Systems AB. Stockholm: Ekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshögskolan. Libris 7628454. ISBN 91-7258-255-3 
  18. ^ [a b] Ramqvist, Lars (1983). ”Facit AB joins the Ericsson Group”. Ericsson Review (1): sid. 2-. http://www.ericssonhistory.com/global/Ericsson%20review/Ericsson%20Review.%201983.%20V.60/Ericsson_Review_Vol_60_1983_1.pdf. Läst 2012-11-06. 
  19. ^ ”DATASAAB!”. Kontakten (1): sid. 2. 1981. http://www.ericssonhistory.com/Global/Kontakten/Ericsson%20Kontakten%201981/Ericsson_Kontakten_1981_01.pdf. Läst 2012-11-07. 
  20. ^ ”Viktigare förändringar inom koncernen”. Verksamhetsberättelse 1985. Stockholm: Telefonaktiebolaget LM Ericsson. Sid. 15. http://ericssonhistory.com/global/ericsson%20annual%20reports/Ericsson_arsredovisning_1985.pdf 
  21. ^ Bengt Plomgren, red (1988). ”Ericsson starkare - orkar satsa offensivt”. Kontakten (Stockholm: Ericsson) (1): sid. 10. http://www.ericssonhistory.com/global/Kontakten/Ericsson_Kontakten_1988_01.pdf. Läst 2012-11-07. 
  22. ^ Bengt Plomgren, red (1988). ”Oljekrisen blev startsignal”. Kontakten (Stockholm: Ericsson) (1): sid. 3. http://www.ericssonhistory.com/global/Kontakten/Ericsson_Kontakten_1988_01.pdf. Läst 2013-05-17. 
  23. ^ Årsredovisning 1989. Stockholm: Telefonaktiebolaget LM Ericsson. http://www.ericssonhistory.com/global/ericsson%20annual%20reports/Ericsson_arsredovisning_1989.pdf 
  24. ^ ”Förvaltningsberättelse”. Årsredovisning 2001, finansiella rapporter. Stockholm: Telefonaktiebolaget LM Ericsson. Sid. 5. http://www.ericsson.com/res/investors/docs/annual-reports-1970-2002/annual01_financial_sv.pdf 
  25. ^ Meurling, John; Richard Jeans (1997). ”Folk på plats: Flemming Örneholm och Nils Rydbeck i Lund”. Den fula ankungen - hur Ericsson tog steget in i konsumentvarubranschen - med mobiltelefoner. London: Ericsson Mobile Communications AB. Sid. 35-42. ISBN 91-630-5585-6 
  26. ^ Nils Ingvar Lundin, red (1987). ”En svår övergång - med flera positiva sidor”. Kontakten (Stockholm: Ericsson) (1): sid. 4-5. http://www.ericssonhistory.com/global/Kontakten/Ericsson_Kontakten_1987_01.pdf. Läst 2012-11-07. 
  27. ^ Gunilla Tamm (1987). ”"Hård satsning ger oss tillfällig svacka"”. Kontakten (Stockholm: Ericsson) (6): sid. 6. http://www.ericssonhistory.com/global/Kontakten/Ericsson_Kontakten_1987_06.pdf. Läst 2012-11-07. 
  28. ^ Lars Cederquist (1989). ”Olivia - frihetens ficktelefon föddes i en källare”. Kontakten (Stockholm: Ericsson) (7): sid. 8. http://www.ericssonhistory.com/global/Kontakten/Ericsson_Kontakten_1989_07.pdf. Läst 2012-11-07. 
  29. ^ ”Ericsson - press release”. Cision Wire. http://www.cisionwire.com/ericsson/sony-ericsson-mobile-communications-established-today. Läst 1 oktober 2001. 
  30. ^ Mikael Kornby (2005). ”The EMP Story”. Ericsson AB. http://www.ericsson.com/az/res/thecompany/docs/publications/ericsson_review/2005/2005013.pdf. Läst 2012-04-07. 
  31. ^ Sony Completes Full Acquisition of Sony Ericsson - Sony to Rename the Company Sony Mobile Communications and Accelerate Business Integration
  32. ^ ST-Ericsson born as wireless-semiconductor industry leader
  33. ^ Ericsson to acquire majority of Nortel's North American wireless business
  34. ^ Ericsson Completes Nortel Acquisition
  35. ^ Ericsson Completes Acquisition of Nortel's GSM Business
  36. ^ Ericsson Closes Nortel Acquisition
  37. ^ ”Ericsson årsredovisning 2009” (pdf). ericsson.com. sid. 82. http://www.ericsson.com/thecompany/investors/financial_reports/2009/annual09/sites/default/files/downloads/se/Complete_annual_report_2009_SE.pdf. Läst 9 mars 2013. 
  38. ^ ”Ericsson årsredovisning 2012” (pdf). ericsson.com. sid. 92. http://www.ericsson.com/res/investors/docs/2012/ericsson-ar-2012-se.pdf. Läst 9 mars 2013. 
  39. ^ ”Ericssons hemsida på Internet”. http://www.ericsson.com/thecompany. Läst 2 mars 2013. 
  40. ^ ”Ledning”. www.ericsson.com. http://www.ericsson.com/se/thecompany/corporate_governance/company_management. Läst 19 februari 2013. 
  41. ^ ”Hans Vestberg appointed President and CEO of Ericsson as of January 1, 2010” (pdf). Pressmeddelande. Ericsson. 25 juni 2009. http://hugin.info/1061/R/1324827/311323.pdf. Läst 13 januari 2013. 
  42. ^ ”Jan Frykhammar appointed CFO of Ericsson as of November 1, 2009” (pdf). Pressmeddelande. Ericsson. 26 oktober 2009. http://hugin.info/1061/R/1349940/325538.pdf. Läst 13 januari 2013. 
  43. ^ ”Johan Wibergh appointed head of Ericsson's business unit Networks” (pdf). Pressmeddelande. Ericsson. 5 juni 2008. http://hugin.info/1061/R/1225541/259148.pdf. Läst 13 januari 2013. 
  44. ^ ”New heads of business units Global Services and CDMA appointed” (pdf). Pressmeddelande. Ericsson. 18 januari 2010. http://hugin.info/1061/R/1374155/336820.pdf. Läst 13 januari 2013. 
  45. ^ ”Per Borgklint new head of Ericsson's business unit Multimedia” (pdf). Pressmeddelande. Ericsson. 7 juni 2011. http://hugin.info/1061/R/1521642/457825.pdf. Läst 13 januari 2013. 
  46. ^ ”Ericsson outlines strategy for its multimedia business”. Pressmeddelande 21 februari 2012. Ericsson. http://hugin.info/1061/R/1587729/498044.pdf. Läst 21 februari 2012. 
  47. ^ ”Jan Wäreby new head of Sales and Marketing” (pdf). Pressmeddelande. Ericsson. 8 december 2010. http://hugin.info/1061/R/1470111/407302.pdf. Läst 13 januari 2013. 
  48. ^ ”Ericsson appoints Ulf Ewaldsson new CTO” (pdf). Pressmeddelande. Ericsson. 20 januari 2012. http://hugin.info/1061/R/1578933/492561.pdf. Läst 13 januari 2013. 
  49. ^ ”Douglas L. Gilstrap appointed Head of Ericsson Strategy” (pdf). Pressmeddelande. Ericsson. 11 augusti 2009. http://hugin.info/1061/R/1333791/316279.pdf. Läst 13 januari 2013. 
  50. ^ ”Ericsson appoints senior vice president Asia-Pacific” (pdf). Pressmeddelande. Ericsson. 16 november 2012. http://hugin.info/1061/R/1658655/536812.pdf. Läst 13 januari 2013. 
  51. ^ ”Executive leadership team strengthened by two regional heads” (pdf). Pressmeddelande. Ericsson. 8 februari 2010. http://hugin.info/1061/R/1381506/340746.pdf. Läst 13 januari 2013. 
  52. ^ ”Nina Macpherson new General Counsel at Ericsson” (pdf). Pressmeddelande. Ericsson. 21 december 2010. http://hugin.info/1061/R/1474433/415183.pdf. Läst 13 januari 2013. 
  53. ^ ”Helena Norrman new head of Communications at Ericsson” (pdf). Pressmeddelande. Ericsson. 17 maj 2011. http://hugin.info/1061/R/1516403/452716.pdf. Läst 13 januari 2013. 
  54. ^ ”Bina Chaurasia new head of Human Resources” (pdf). Pressmeddelande. Ericsson. 23 september 2010. http://hugin.info/1061/R/1446270/415145.pdf. Läst 13 januari 2013. 
  55. ^ LM Ericsson 100 år, Band II, s.358-359 (1976) ISBN 91-7260-064-0
  56. ^ http://mtld.mobi/company/about/investeraredotMobiInvesterare

Tryckta källor [redigera]

  • De första 100 åren: LM Ericsson 1876/1976. Stockholm: Telefon-a.-b. LM Ericsson. 1976. Libris 11598552 
  • Meurling, John; Jeans Richard (2000). Ericssonkrönikan: 125 år av telekommunikation. Stockholm: Informationsförl.. Libris 8376452. ISBN 91-7736-480-5 (inb.) 

Webbkällor [redigera]

Vidare läsning [redigera]

  • Johansson, Jakob Hemming (1953). Telefonaktiebolaget L.M.Ericsson.: Skildringar ur bolagets historia.. Stockholm. Libris 2728859 
  • Åsgård, Lasse; Ellgren Christer (2000). Ericsson: historien om ett svenskt företag. Stockholm: Norstedt. Libris 7151301. ISBN 91-1-300857-9 (inb.) 

Externa länkar [redigera]


v • d • r
Företag på Large Cap
Money Coin Icon.svg
v • d • r
OMX Stockholm 30
v • d • r
Handelsbankssfären
Företag i sfären
Övriga institutioner
Personer
v • d • r
Wallenbergsfären
Företag
Övriga institutioner
Personer
Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ericsson&oldid=21599433"