Stockholms stadsmuseum

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 59°19′11″N 18°04′15″Ö / 59.31972°N 18.07083°Ö / 59.31972; 18.07083

För byggnaden, se Södra stadshuset.
Stockholms stadsmuseum och Ryssgården april 2009.

Stockholms stadsmuseum, eller sedan 2013 Stadsmuseet (i Stockholm), är ett museum i Stockholm som inventerar, dokumenterar, samlar och presenterar material relaterat till Stockholms historia. Museet är inrymt i Södra stadshuset vid RyssgårdenSödermalm och visar permanenta och tillfälliga utställningar.

Stadsmuseet grundades 1937 och öppnade för allmänheten 1942. Det var fyndet av Riddarholmsskeppet som föranledde att Stockholms stadsmuseum grundades. Idag är det Sveriges största kommunala museum och förvaltar samlingar som består av bland annat 300 000 föremål, 25 000 konstverk och 3,5 miljoner fotografier.

Byggnad[redigera | redigera wikitext]

Södra stadshuset, kopparstick från 1691.
Stadsmuseet, fasad mot öst, 2009.
Huvudartikel: Södra stadshuset

Byggnaden började uppföras 1663, ritningarna gjordes av den dåvarande stadsarkitekten i Stockholm, Nicodemus Tessin d.ä. Den var ämnad som Generalfaktorikontor, ett huvudkontor för internationell handel, men redan 1669 var den perioden över, och den benämns 1676 som stadshusbyggnaden på Södermalm.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Från och med den 1 januari 2007 ingår Stockholms stadsmuseum i kulturförvaltningen, vid sidan av Medeltidsmuseet och Stockholmia förlag. Den beslutande politiska nämnden är Kulturnämnden, där kultur- och idrottsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (fp) är ordförande.

Stadsmuseet arrangerar föreläsningar, teaterföreställningar och andra evenemang. Museet förfogar över två föreläsnings- respektive konferenssalar "Tessinsalen" (för maximal 80 personer) och "Bellmanrummet" (för maximal 16 personer). Salarna kan hyras.[1] I Tessinsalen fanns på 1600-talets slut och 1700-talets början en anatomisk teater för offentliga dissektioner av lik.[2]

Man håller även i stadsvandringar, både på svenska och andra språk, utifrån olika teman knutna till Stockholm. För forskning och sökning i arkiv är Faktarummet öppet för allmänheten, där besökarna kan söka bland museets bilder, kartor, litteratur och information om stadens bebyggelse. I Faktarummet finns Slussens bibliotek. Museet driver även ett café och en museibutik. Museets kulturmiljöenhet är stadens expertorgan när det gäller arkeologiska och byggnadshistoriska frågor.

Förutom basutställning återkommer regelbundet större tematiska utställningar, samt mindre fotoutställningar.

Lysande skylt är en årlig tävling om Stockholms vackraste klassiska ljusreklam som utlystes av Stockholms stadsmuseum sedan år 2011.

Stockholms stadsmuseum har även visningslägenheter med tidstypisk eller originalinredning: "Blockmakarens hus" vid Stigbergsgatan 21 med inredning från början av 1900-talet och "Stickelbärsvägen 7", som är en lägenhet om 2 rum och kök i ett barnrikehus från 1937. I Stuckatörens husDavid Bagares gata 10 visas ett borgerligt hem i slutet av 1800-talet. Den yngsta visningslägenheten ligger i Tensta och beskriver hur en lägenhet i miljonprogrammet kunde se ut 1969, när den första familjen flyttade in.

Interiörbilder[redigera | redigera wikitext]

Utställningen (urval)[redigera | redigera wikitext]

Permanenta utställningen[redigera | redigera wikitext]

Kulturhistorisk klassificering[redigera | redigera wikitext]

Hamngatan efter Norrmalmsregleringen. Andra huset till höger är Sparbankshuset, bakom det Sverigehuset, till vänster NK och PK-huset.
Ralph Erskine och Yngve Fredriksén: byggnad för firman Möller & Co i Slakthusområdet från 1952 tillhörde de byggnader i ytterstaden som blåmärktes.

Stockholms Stadsmuseum ansvarar för att peka ut och definiera kulturhistoriska värden i Stockholms stads bebyggelse.

Byggnaderna klassificeras i fyra kategorier med hänsyn till deras kulturhistoriska värde. Stadsmuseet använder ett färgsystem för att klassificera byggnader, blått, grönt, gult och grått.[3]

  1. Blå klassificering är den högsta klassen och innebär att bebyggelsens kulturhistoriska värde motsvarar fordringarna för byggnadsminnen i Kulturmiljölagen. Kulturminneslagen är den starkaste lag som finns i Sverige för skydd av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.
  2. Grön klassificering innebär också ett högt kulturhistoriskt värde och betyder att bebyggelsen är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. Stadsmuseets gröna klassning bygger på Plan- och bygglagen.
  3. Gul klassificering innebär att bebyggelsen har positiv betydelse för stadsbilden och/eller har ett visst kulturhistoriskt värde.
  4. Grå klassificering innebär att fastigheten inte uppfyller några av kriterierna ovan.

Innerstaden[redigera | redigera wikitext]

Våren 2007 genomförde stadsmuseet en omfattande inventering och klassificering av samtliga fastigheter på Norrmalm i Stockholm som hade uppfördes 1960–1989. Stockholms stadsmuseum dokumenterade samtliga fastigheter i ord och bild som vägledning vid eventuella framtida förändringar av bebyggelsen i Stockholms city. Bland huset som dokumenterades fanns verk av ledande svenska arkitekter som Peter Celsing och Carl Nyrén liksom det flitiga Stockholmskontoret Backström & Reinius.[4]

Kartläggningen har fått kritik från politiskt håll, bland annat kritiserade dåvarande stadsbyggnadsborgarrådet Mikael Söderlund slutsatserna och ifrågasatta öppet stadsmuseet klassificering av bland annat Sheraton, Åhléns City och parkeringshuset Parkaden som särskilt värdefulla och Söderlund menade att huset bör byggas om. Men enligt Ann-Charlotte Backlund, stadsantikvarie och chef för Stockholms stadsmuseum, är blåmärkningen inte en fråga för stadsbyggnadsnämnden.[5]

Sedan 1979 är i princip hela Gamla stan ett kulturreservat, vilket betyder ett område av riksintresse för kulturmiljövård med en bebyggelse vars kulturhistoriska värde motsvarar fordringar för byggnadsminnen.[6] Enligt Stockholms stadsmuseets kulturhistoriska klassificering innebär det att Gamla stan, med några få undantag, är blå-märkt (högsta klassificeringen). Blå-märkningen anges i gällande detaljplan.

Ytterstaden, Ytterstadsprojektet[redigera | redigera wikitext]

Under 2004-2007 inventerade museets kulturmiljöavdelning även byggnader i Stockholms ytterstad i ett projekt som kallas Ytterstadsprojektet. I samtliga 97 stadsdelar utanför Stockholms innerstad dokumenterades alla byggnader i ord och bild.

Tio byggnadsantikvarier och två fotografer reste runt och insamlade materialet. De tog fram fakta om hur och varför varje stadsdel började byggas och hur de ser ut idag. Materialet tillgängliggörs i RAÄ:s bebyggelseregister, en databas som finns på Riksantikvarieämbetets hemsida. Inventeringen ligger till grund för en kulturhistorisk klassificering. Fem av dessa stadsdelar presenterades även i bokform i Stadsmuseets årspublikation Blick - Stockholm då och nu (2004).[7]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tessinsalen och Bellmanrummet Stockholms stadsmuseum.
  2. ^ Friman (1987), s. 148
  3. ^ ”Stadsmuseets kulturhistoriska klassificering”. Stockholms stadsmuseum. http://www.stadsmuseet.stockholm.se/Om-hus/Klassificering-och-K-markning/Stadsmuseets-kulturhistoriska-klassificering/. Läst 11 mars 2014. 
  4. ^ ”Nu har det moderna city inventerats”. Stockholms stadsmuseum. http://www.stadsmuseum.stockholm.se/kma.php?kategori=15&sprak=svenska. Läst 12 januari 2009. [död länk]
  5. ^ Andersson, Elisabeth (21 juni 2007). ”K-märkt City döms ut”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_239525.svd. Läst 12 januari 2009. 
  6. ^ Enligt “Tillägg till detaljplan TDp 2001-12188-54, sida 2[död länk]
  7. ^ Stockholmskällan: Ytterstadsprojektet - en kulturhistorisk inventering.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Friman, Helena (1987). Elva Stockholmsvandringar. Stockholm: Bokförlaget Prisma i samarbete med Stockholms stadshus. ISBN 91-518-2015-3 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]