Landsbygd
Landsbygd kallas ett område med lantlig bebyggelse. Termen används ofta som motpol till stad, och ofta avser den alla områden belägna mellan städerna. Ordet ska inte förväxlas med landsorten, som betecknar "landet utom huvudstaden" (till exempel Stockholm i Sverige).[1]
Sveriges landsbygd
Oftast associeras landsbygd i Sverige helt eller delvis med det öppna odlingslandskapet.
Statistiska centralbyrån definierar en landsbygdskommun som en kommun med mer än 6,4 procent av de folkbokförda invånarna sysselsatta inom jordbruks- och skogssektorn, en tätortsgrad under 70 procent och som inte är glesbygdskommun.
Glesbygdsverket definierar områden som ligger 5-45 minuters bilresa från tätorter med mer än 3 000 invånare som tätortsnära landsbygd.[2]
Se även
Referenser
- ^ Malmström, Sten; Györki Iréne, Sjögren Peter A., Hedin Marie-Louise (1980). Bonniers svenska ordbok: [vad orden betyder, hur de stavas, hur de uttalas, hur de används, hur de böjs]. Stockholm: Bonnier. Libris 8345095. ISBN 91-0-042749-7 (inb.)
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 27 september 2007. https://web.archive.org/web/20070927212253/http://www.glesbygdsverket.se/site/Default.aspx?id=3587. Läst 4 december 2008.
