Lantgreve
Lantgreve var en furstetitel inom det forna Tysk-romerska riket.
Under medeltiden var lantgreven en greve som, förutom att vara greve inom sitt grevskap intog en hertigs roll inom ett angränsande område. Lantgrevar förekom särskilt i Franken kring övre Rhendalen. Den mest kända lantgreveätten var Ludovingerna i Thüringen 1130-1247, vars värdighet tillföll huset Wettin, men titeln lantgreve och arvegodsen furstehuset Hessen, vilken sedan kom att bära titeln.
Källor
- Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 892
| |||||