Pfalzgreve

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
De sju kurfurstarna väljer Henrik VII till kung. Kurfurstarna, vilkas vapen visas ovanför dem, är från vänster ärkebiskoparna av Köln, Mainz och Trier; pfalzgreven av Rhen; hertigen av Sachsen, markgreven av Brandenburg och kungen av Böhmen.

En pfalzgreve var en hög ämbetsman i de frankiska och tyska kungarnas tjänst. Han var konungens ställföreträdare och förvaltare av en pfalz (lat. palatium, sv. palats), det vill säga en kungsgård där kungarna alltsedan karolingisk tid brukade uppehålla sig och bland annat utöva sina funktioner som domare.

De flesta pfalzgrevarna försvann snart, men de i Sachsen (med residens i Magdeburg) och Lothringen (med residens i Aachen). Efter 1400 omtalas dock inte pfalzgrenarna av Sachsen längre. I stället blev det de Lothringiska pfalzgrevarnas grevskap att erhölla namnet Pfalz och grevarna av provinsen titeln Pfalz vid Rhen.[1]


Pfalzgrevar av ätten Wittelsbach med direkt anknytning till Sverige[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 21. Malmö: Svensk uppslagsbok AB. Sid. 569