Lappskolan, Gällivare

Lappskolan i Gällivare var en folkskola för samer verksam mellan 1756 och 1912. Skolan var belägen på nuvarande Kaitumvägen 6, invid prästgården och Gällivare gamla kyrkaVassaraälvens strand, i Gällivare. Idag fungerar byggnaden som kyrkohärbärge.

Skolbyggnaden började uppföras 1754 och skolan togs i bruk 1756. Den förste läraren, tillika föreståndaren var den blivande kyrkoherden i Gällivare församling, Johan Björkman. Skolan hade sex elever per skolår, vars kost, logi och kläder bekostades av staten. Vanligen varade undervisningen i två år, men i vissa fall tre år. Undervisningen skedde på samiska, svenska och finska och inräknade läsning, skrivning och kristendomskunskap. Som skolböcker användes bland annat Luthers lilla katekes (på samiska), Evangelieboken, ABC-boken, psalmboken, Svebelii förklaringar och Luthers postilla.[1]

Eleverna var i regel mellan 8 och 15 år vid inskrivningen, även om det fanns elever i åldrarna 6 och 25 år.[2] Huvudsakligen var eleverna hemmahörande i Kaitum, Sjokksjokk, Hakkasvaara (Hakkas), Ullatti, Saivo,[3] Vettasjärvi, Neitisuando, Kilvo och Abborträsk.[4] Trots att skolan höll god kvalitet var det svårt att få välbärgade familjer att skicka barnen till skolan.[5] Åren 1756–1850 hade skolan sammanlagt 386 elever; av dem var det endast 86 som inte fullföljde undervisningen och de flesta studerade vid skolan i två år.[6]

Idag kallas platsen för skolbyggnaden "Lapphärbärget" och används bland annat som kyrkans sommarcafé.[7]

Skolmästare[8][redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Alm; Henrysson (1991), sid. 6
  2. ^ Alm; Henrysson (1991), sid. 27
  3. ^ Alm; Henrysson (1991), sid. 14
  4. ^ Alm; Henrysson (1991), sid. 25
  5. ^ Alm; Henrysson (1991), sid. 9
  6. ^ Alm; Henrysson (1991), sid. 24
  7. ^ ”Sommarcafé Lapphärbärget”. Arkiverad från originalet den 30 juni 2020. https://web.archive.org/web/20200630195849/https://www.welcometogallivare.com/sv/events/sommarcafe/. Läst 30 juni 2020. 
  8. ^ Alm; Henrysson (1991), sid. 7

Referenser[redigera | redigera wikitext]