Gällivare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Gällivare (olika betydelser).
Koordinater: 67°8′N 20°39′Ö / 67.133°N 20.650°Ö / 67.133; 20.650
Gällivare
Tätort
Centralort
Gällivare torg
Gällivare torg
Land  Sverige
Landskap Lappland
Län Norrbottens län
Kommun Gällivare kommun
Församling Gällivare församling
Koordinater 67°8′N 20°39′Ö / 67.133°N 20.650°Ö / 67.133; 20.650
Area 747,79 hektar
Folkmängd 8 449 (2010)[1]
Befolkningstäthet 11,3 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Tätortskod 8596
Sweden Norrbotten location map.svg
Red pog.svg

Gällivare (nordsamiska: Jiellevárri eller Váhčir, lulesamiska:Jiellevárre eller Váhtjer, meänkieli: Jellivaara, finska: Jällivaara) är en tätort i Lappland och centralort i Gällivare kommun i Norrbottens län. Orten är en järnvägsknut mellan Malmbanan och Inlandsbanan, vilken har sin nordliga ändpunkt i Gällivare. Idag är samhällena Gällivare och Malmberget praktiskt taget hopbyggda och det är cirka fem kilometer mellan orternas centrala delar.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ortnamnet, stavat Gillevara, nämns för första gången i ett tillägg till Johannes Schefferus verk Lappland som utgavs 1673. Det uppgavs då vara namnet på ett berg med en rik järnmalmsförekomst.[2] Namnet anses komma från det samiska Jiellovárre, "Sprickberget", och syftar antagligen på Malmberget. Sprickan skulle då vara den tvärdal som finns mellan Välkommaberget och Kungsryggen.[3]

Idag kallas tätorten på samiska för Váhtjer eller Váhčir, vilket var namnet på den same som 1597–1604 var innehavare av lappskattelandet kring Dundret.[3]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Gällivare har utvecklats i nära samband med gruvnäringen i Malmberget, även om Gällivare har äldre anor än tvillingorten.

Gällivare är kyrkby i Gällivare socken och ingick efter kommunreformen 1862 i Gällivare landskommun. I denna inrättades för orten 3 juni 1893 Gällivare municipalsamhälle, före 7 september 1951 benämnd Gällivare kyrkostads municipalsamhälle. Municipalsamhället upplöstes 31 december 1955.

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Invånarantalet har som i många andra små kommuner minskat. En del av orsaken kan vara att många flyttar då näringslivet har svårt att anställa de som växer upp på orten.


Befolkningsutvecklingen i Gällivare 1900–2010[4][5]
År Folkmängd Areal (ha)
1900
  
1 981
1960
  
6 325
1965
  
6 834
1970
  
7 773
1975
  
8 669
1980
  
8 131
1990
  
8 470 729
1995
  
9 179 741
2000
  
8 454 745
2005
  
8 480 748
2010
  
8 449 748

 † Befolkning runt ett municipalsamhälle 1900.



Gällivares stadsdelar[redigera | redigera wikitext]

  • Tallbacka (Malmberget)
  • Granbacka
  • Myråsen
  • Vassaratorget (Centrum)
  • Silfwerbrandshöjden
  • Nunisvaara
  • Nuolajärvi
  • Malmheden
  • Björkmansheden
  • Heden
  • Folkets park
  • Andra Sidan
  • Forsvallen
  • Vouskon (Blockis)
  • Mariaområdet (Muddus)
  • Hägern
  • Forsheden
  • Apelquistheden
  • Fjällnäs
  • Karhakka
  • Vuoskojärvi

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Gällivare har järnvägsförbindelser via Malmbanan och Inlandsbanan.

Gällivare flygplats ligger drygt 7,5 km öster om samhällets centrum efter väg E45, med flera dagliga förbindelser med Stockholm-Arlanda.

Näringsverksamhet[redigera | redigera wikitext]

Dominerande industri är service- och tjänsteföretag med anknytning till gruvnäringen. I Gällivares närhet finns Bolidens Aitikgruva, 10 km söder om samhället efter E10 och LKAB:s underjords gruva som ligger i Malmberget/Koskullskulle 5 km norr om Gällivare vars brytning sker näst intill under Malmberget, därav den stora samhällsomvandlingen som sker i Malmberget. I Gällivare fanns tidigare norra Europas största solcellstillverkning.

I Gällivare ligger Gällivare tingsrätt.

Gällivare Sjukhus är ett av fem sjukhus i Norrbotten. Sjukhuset är ett förstärkt länsdelssjukhus för Malmfälten. I upptagningsområdet ingår fyra kommuner: Gällivare, Kiruna, Jokkmokk och Pajala. Sjukhuset har 100 vårdplatser och cirka 700 anställda.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

2008 öppnade det riksrekryterande European Energy School - Energigymnasiet i Gällivare.

Kultur och museum[redigera | redigera wikitext]

Gällivare museum är ett kulturhistoriskt museum som bland annat har litteratur från 1600-tal fram till idag och ett magasin med föremål från 1800- och 1900-tal. Museets drivs av Gällivare kommun som är huvudman för museet i samarbete med Gellivare socken hembygdförening som äger samlingarna. Museet förvaltar gruvarbetarnas konstsamling, vilken består av de ca 120 konstverk som skänktes till gruvarbetarna under gruvstrejken 1969. På museet finns även kyrkoherdens Curtelius konstsamling, Adolf Henriksons konstsamling och kommunens egen konstsamling. Sedan 1985 ligger museet på andra och tredje våningen i gamla Centralskolan.

Evenemang[redigera | redigera wikitext]

Gällivare är en central ort för västlaestadianismen. Här ordnas årligen "Gällivare julsamlingar" som samlar deltagare från Sverige, Norge, Finland, USA, Kanada och andra länder. Talen tolkas till finska och simultant även till engelska.

Sport[redigera | redigera wikitext]

Strax intill tätorten ligger lågfjället Dundret med tillhörande skidanläggning. Där finns en skidanläggning med tretton nedfarter av varierande svårighetsgrad och världscuptävlingar har hållits där i såväl längd- som utförsåkning.

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Kända personer från Gällivare[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ Schefferus, Johannes; Granlund John, Manker Ernst (1956). Lappland. Acta Lapponica, 0348-8993 ; 8. Uppsala: Almqvist & Wiksell. sid. 394. Libris 1178624 
  3. ^ [a b] Falck, Albert; Korhonen Olavi (2008). Gällivares samiska och finska ortnamn. Gällivare: Gellivare sockens hembygdsförening. Libris 10894842. ISBN 978-91-971835-6-7 
  4. ^ Folkräkningen 31 december 1900. Statistisk tidskrift 1903. häft: 129-130. Kungliga statistiska centralbyrån.
  5. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]