Leksandsdräkten

Lekandsdräkt från Johan Gustaf Sandbergs "Ett år i Sverige" (1864). Bilderna är den ursprungliga utgåvan från 1828-35 och uppvisar ett äldre dräktskick. Ursprungsutgåvan var handkolorerad, och kunde skilja sig en del från verkligheten. I en del av bilderna hade utgåvan från 1864 "uppdaterat" färgställningarna. Troligen skiljer de sig från verkligheten, det är tveksamt om kvinnan på bilden verkligen bär en grön raskmajd.

Leksandsdräkten är en folkdräkt och sockendräkt från Leksands socken, Dalarna.

Leksandsdräkten går i sina äldsta delar att spåra till 1600-talet, men har förändrats mycket sedan dess. Dräktskicket har en modernare påverkan dräkterna från Ovansiljan. I likhet med de flesta övriga dräkter i Siljanstrakten är den rik på plagg för varierande ändamål. Dräktskicket har styrts i ett komplicerat mönster av kyrkokalendern, för att för moderna brukare klargöra bruket utges dräktalmanackor, den första utgavs 1923 och en ny variant utkom 1978.

Kvinnodräkten

Kjol

Den vanligaste kjolen är svart. Den var fram till 1870-talet plisserad, men är numera slät. En grön kjol används i samband med vissa större högtider, en enklare grå vadmalskjol förekommer också. Med grönkjolen brukas röda strumpor, annars vita.

Livstycke

Ett hemvävt rödrandigt yllelivstycke används oftast i vardagslag, ett rött sidenlivstycke. Ett svart sidenlivstycke används i samband med vissa högtider och i samband med sorg. Därtill förekommer ett skinnlivstycke. Alla livstycken snörs med snörmaljor, utom skinnlivstycket som istället har häktor.

Förkläden (majder)

Rödmajden, ett rödrandigt förkläde är det vanligaste. Detta ersatte under 1800-talet en äldre blåmajd. Gulmajd och mörkmajd förekommer i samband med vissa högtider, vid vissa högtider brukas en blå, gul och en grön raskmajd (av ett vaxat sidentyg). Ett enklare skinnförkläde förekommer även.

Halskläden

Tre varianter förekommer, ett ofärgat vitt linnehalskläde, det broderade tupphalsklädet och ett tryckt bomullshalskläde, "roshalskläde".

Huvudbonad

Roshättan används av ogifta kvinnor. Gifta kvinnor bär istället en vit "kärringhatt". En "hilka" har även använts i enklare sammanhang.

Tröjor

Till kvinnodräkten hör två tröjor, en grön och en svart, den förra främst brukad ^[när?]

Mansdräkten

Mansdräkten består av skinnbyxor, släta eller laskade, och svart eller blå väst med röda lister. En helsvart kyrkrock och "blåtröjan" med svarta sidenbroderier är de vanliga överplaggen. Andra tröjor förekommer dessutom.

Barn

Flickor brukar gulkolten, en gul klädeskolt med rödrandigt midjeförkläde och hätta. I äldre tid brukades gulkolten även av pojkar, men de bar istället ett förkläde med bröstlapp.

Liknande dräktskick

I Siljansnäs socken, som fram till 1866 tillhörde Leksands socken brukas samma dräkt som i Lekand. Skillnaden är dock att man här använder den vita vadmalströjan från Sollerödräkten.

Källor

• Folkdräkter och bygdedräkter från hela Sverige, Inga Arnö-Berg och Gunnel Hazelius-Berg. s 150-51.