Lista över Europeiska unionens särskilda representanter
Denna lista över Europeiska unionens särskilda representanter innefattar samtliga särskilda representanter som unionen har i omvärlden. De särskilda representanterna utses av Europeiska unionens råd på förslag av den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik. De ansvarar för särskilda politiska frågor under ledning av den höga representanten.[1]
Lista[redigera | redigera wikitext]
Särskilda representanter[redigera | redigera wikitext]
1. Europeiska unionens särskilda representant i Bosnien och Hercegovina – Johann Sattler,[2][3] tidigare Lars-Gunnar Wigemark[4][5]
2. Europeiska unionens särskilda representant i Kosovo – Tomáš Szunyog,[6][7][8] tidigare Nataliya Apostolova[9][10]
3. Europeiska unionens särskilda representant för Sydkaukasien och för krisen i Georgien – Toivo Klaar[11][12][13][14][15][16]
4. Europeiska unionens särskilda representant för Centralasien – Terhi Hakala[17], tidigare Peter Burian[18][19][20][21]
5. Europeiska unionens särskilda representant för fredsprocessen i Mellanöstern – Sven Koopmans[22], tidigare Susanna Terstal[23][24][25][26]
6. Europeiska unionens särskilda representant för Afrikas horn – Annette Weber[27][28], tidigare Alexander Rondos[29][30][31]
7. Europeiska unionens särskilda representant för Sahel – Emanuela del Re[32][33], tidigare Ángel Losada Fernández[34][35][36]
8. Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter – Olof Skoog[37], tidigare Eamon Gilmore[38][39][40]
9. Europeiska unionens särskilda representant för dialogen mellan Belgrad och Pristina och för andra regionala frågor som rör västra Balkan – Miroslav Lajčák[41][42][43]
10. Europeiska unionens särskilda representant för Gulfregionen – Luigi Di Maio[44]
Se även[redigera | redigera wikitext]
- Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik
- Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
- Lista över Europeiska unionens ambassadörer
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Artikel 33 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 34. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL.
- ^ [1]
- ^ [2]
- ^ [3]
- ^ [4]
- ^ [5]
- ^ [6]
- ^ [7]
- ^ [8]
- ^ [9]
- ^ [10]
- ^ [11]
- ^ [12]
- ^ [13]
- ^ [14]
- ^ [15]
- ^ [16]
- ^ [17]
- ^ [18]
- ^ [19]
- ^ [20]
- ^ [21]
- ^ [22]
- ^ [23]
- ^ [24]
- ^ [25]
- ^ [26]
- ^ [27]
- ^ [28]
- ^ [29]
- ^ [30]
- ^ [31]
- ^ [32]
- ^ [33]
- ^ [34]
- ^ [35]
- ^ [36]
- ^ [37]
- ^ [38]
- ^ [39]
- ^ [40]
- ^ [41]
- ^ [42]
- ^ [43]
EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia. |