Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik
Catherine Ashton 2012.jpg
Nuvarande
   Catherine Ashton (PES)

sedan 1 december 2009
Säte Bryssel, Belgien
Nomineras av Europeiska rådet
Utses av Europeiska rådet
efter godkännande av Europeiska kommissionens ordförande
Mandatperiod Fem år, som kan förnyas
Förste innehavare
Inrättat 1 maj 1999
Lön 286 585,10 euro per år

Den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik, även känd som utrikesrepresentanten, är en hög befattning inom Europeiska unionen som är första vice ordförande i Europeiska kommissionen, ordförande i rådet för utrikes frågor samt leder och ansvarar för Europeiska utrikestjänsten. Den höga representantens främsta uppgift är att samordna den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken,[1] och han eller hon fungerar i praktiken som unionens utrikesminister. Om Europeiska konstitutionen hade trätt i kraft skulle befattningen även officiellt benämnas ”unionens utrikesminister”.[2]

Den höga representanten utses av Europeiska rådet med kvalificerad majoritet efter godkännande av Europeiska kommissionens ordförande.[3] I egenskap av ledamot av kommissionen utfrågas och väljs den höga representanten av Europaparlamentet i samband med varje utnämning av en ny kommission.

Den ursprungliga posten som hög representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skapades genom Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999. Genom Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, slogs befattningen samman med kommissionsledamoten med ansvar för yttre förbindelser, med syfte att skapa mer samstämmighet och samordning i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.[4] Catherine Ashton (PES) utsågs av Europeiska rådet till hög representant från och med den 1 december 2009 och efterträdde då den tidigare höga representanten Javier Solana (PES), som hade suttit på posten i över tio år.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Javier Solana med Rysslands president Dmitrij Medvedev 2008.

Den höga representanten inrättades som befattning genom Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999. Den första personen att inneha posten som ”hög representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken” var tysken Jürgen Trumpf. Han var redan sedan den 1 september 1994 rådets generalsekreterare och i egenskap av detta blev han även hög representant, eftersom Amsterdamfördraget föreskrev att båda posterna skulle innehas av en och samma person.[5][6] Hans mandatperiod skulle ha gått ut den 1 september 1999, men förnyades av rådet den 29 juli 1999.[7] Rådet utsåg Javier Solana till ny generalsekreterare och hög representant för en period av fem år den 18 oktober 1999,[8] samtidigt som Pierre de Boissieu utsågs till ställföreträdande generalsekreterare.[9] De blev omvalda för ytterligare var sin period av fem år under 2004.[10][11] Deras mandatperioder skulle egentligen upphöra den 18 oktober 2009, men förlängdes fram till dess att Lissabonfördraget trädde i kraft.[12][13][14][15]

Genom Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, slogs den höga representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ihop med kommissionsledamoten med ansvar för yttre förbindelser till den ”höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik”. Europeiska rådet övertog befogenheten att utse denna höga representant från Europeiska unionens råd och utsåg, efter godkännande av kommissionens ordförande, Catherine Ashton till ny hög representant den 19 november 2009 med verkan från och med den 1 december 2009 för den resterande delen av kommissionens innevarande mandatperiod.[16] Samtidigt utsågs de Boissieu till ny generalsekreterare för rådet.[17] Den 4 december 2009 utsåg Europeiska rådet Ashton till hög representant även för kommissionens nästkommande mandatperiod, det vill säga fram till och med den 31 oktober 2014.[18] Som ledamot av kommissionen tillträdde hon dock inte förrän i februari 2010 när hela kommissionen Barroso II utsågs av Europeiska rådet efter godkännande av Europaparlamentet.[19]

Utnämningsförfarande[redigera | redigera wikitext]

Den höga representanten utses av Europeiska rådet med kvalificerad majoritet efter godkännande av Europeiska kommissionens ordförande. Europeiska rådet kan enligt samma förfarande avsätta den höga representanten.[3][20] Den höga representanten tillträder som ledamot av kommissionen först efter att kommissionen kollektivt har godkänts av Europaparlamentet.[21] Om Europaparlamentet avsätter kommissionen genom en misstroendeförklaring måste den höga representanten avgå från kommissionen tillsammans med övriga ledamöter, men kvarstår i övrigt i sin tjänst som hög representant.[20][22][23] Den höga representanten måste även avgå på begäran av kommissionens ordförande.[24]

Funktioner och befogenheter[redigera | redigera wikitext]

Catherine Ashton med USA:s utrikesminister Hillary Clinton 2009.
Catherine Ashton med USA:s utrikesminister John Kerry 2013.

Den höga representantens främsta uppgift är att leda den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, inbegripet den gemensamma försvars- och säkerhetspolitiken, och bidra till utvecklingen och verkställandet av denna politik.[1][25] Han eller hon deltar i Europeiska rådets arbete,[26] är vice ordförande i kommissionen med ansvar för de yttre förbindelserna och för samordningen av övriga delar av de yttre åtgärderna samt är ordförande i rådet för utrikes frågor.[27][28] Den höga representanten ska tillsammans med medlemsstaterna genomföra den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken med utnyttjande av nationella resurser och unionens resurser.[29][30] Den höga representantens uppgifter innefattar även att säkerställa samstämmigheten i unionens yttre åtgärder och att lägga fram gemensamma förslag för rådet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.[28][31] Unionen företräds i internationella organisationer och vid internationella konferenser i frågor som rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken av den höga representanten.[20][32] Han eller hon ansvarar även för att upprätthålla unionens förbindelser med internationella organisationer, såsom Förenta nationernas organ och dess fackorgan, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) samt Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD).[33] Den höga representanten har kontinuerligt en dialog med Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.[34]

Den höga representanten bistås av Europeiska utrikestjänsten,[20][35] liksom av rådets och kommissionens avdelningar vid behov.[36] Rådet kan på förslag av den höga representanten utse särskilda representanter för särskilda frågor. Dessa utövar sina uppdrag under den höga representanten.[37] Även unionens delegationer lyder under den höga representanten.[38][39]

Eftersom utrikes- och säkerhetspolitik utgör ett känsligt politikområde krävs i regel alltid enhällighet för att fatta beslut inom detta befogenhetsområde. Den höga representanten måste få mandat av Europeiska unionens råd innan han eller hon kan göra uttalanden om aktuella händelser runt om i världen. Det begränsade handlingsutrymmet för den höga representanten gör att medlemsstaternas företrädare ofta hinner uttala sig först.[40]

Lön och andra privilegier[redigera | redigera wikitext]

Lön, arvode och pension för den höga representanten fastställs av Europeiska unionens råd.[41] Rådet beslutade den 1 december 2009 om fastställande av anställningsvillkoren. Anställningsvillkoren innebär att samma bestämmelser ska gälla för den höga representanten som för en ledamot av kommissionen som är vice ordförande, men med en lön som motsvarar 130 procent av grundlönen för en tjänsteman vid Europeiska unionen i tredje löneklassen av lönegrad 16.[42] Det innebär en lön på 23 882,09 euro per månad, exklusive andra privilegier.

Lista över höga representanter[redigera | redigera wikitext]

   Europeiska socialdemokratiska partiet (PES) och dess föregångare

Catherine Ashton Javier Solana Jürgen Trumpf

Detaljerad översikt[redigera | redigera wikitext]

# Porträtt Hög representant Period Vald/omvald Nationalitet Partitillhörighet
1 1999-05-01 1999-10-17 1994-09-01
1999-09-01
Tyskland tysk
2
Javier Solana
1999-10-18 2009-11-30 1999-10-18
2004-10-18
2009-10-18
2009-11-01
Spanien spanjor PES
(PSOE)
3
Catherine Ashton
2009-12-01 2014-10-31 2009-12-01
2010-02-10
Storbritannien britt PES
(Labour)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Artikel 18.2 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 26. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  2. ^ ”Artikel I-28 i Europeiska konstitutionen”. EUT C 310, 16.12.2004, s. 23-24. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12004V/TXT. 
  3. ^ [a b] ”Artikel 18.1 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 26. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  4. ^ ”Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik”. Europeiska unionens råd. http://www.consilium.europa.eu/council/council-configurations?lang=sv. Läst 2013-06-25. 
  5. ^ ”Rådets beslut av den 25 juli 1994 om utnämning av generalsekreteraren i Europeiska unionens råd”. EGT L 200, 3.8.1994, s. 481. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:31994D0481. 
  6. ^ ”Skäl 1 i rådets beslut av den 20 oktober 1999 om tillsättningsmyndigheten för rådets generalsekretariat (1999/692/EG, EKSG, Euratom)”. EGT L 273, 23.10.1999, s. 12. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:31999D0692. 
  7. ^ ”Rådets beslut av den 29 juli 1999 om förlängning av mandattiden för Jürgen Trumpf som generalsekreterare i Europeiska unionens råd (1999/543/EG, EKSG, Euratom)”. EGT L 209, 7.8.1999, s. 28. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:31999D0543. 
  8. ^ ”Rådets beslut av den 13 september 1999 om utseende av generalsekreteraren för Europeiska unionens råd, hög representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (1999/629/EG, EKSG, Euratom)”. EGT L 248, 21.9.1999, s. 33. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:31999D0629. 
  9. ^ ”Rådets beslut av den 13 september 1999 om utseende av den ställföreträdande generalsekreteraren för Europeiska unionens råd (1999/630/EG, EKSG, Euratom)”. EGT L 248, 21.9.1999, s. 12. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:31999D0630. 
  10. ^ ”Rådets beslut av den 29 juni 2004 om utnämning av generalsekreteraren för Europeiska unionens råd, hög representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (2004/537/EG, Euratom)”. EUT L 236, 7.7.2004, s. 16. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32004D0537. 
  11. ^ ”Rådets beslut av den 29 juni 2004 om utnämning av den ställföreträdande generalsekreteraren för Europeiska unionens råd (2004/538/EG, Euratom)”. EUT L 236, 7.7.2004, s. 17. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32004D0538. 
  12. ^ ”Rådets beslut av den 14 oktober 2009 om utnämning av generalsekreteraren för Europeiska unionens råd/hög representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken för perioden 18 oktober 2009–31 oktober 2009 (2009/772/EG, Euratom)”. EUT L 277, 22.10.2009, s. 19. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0772. 
  13. ^ ”Rådets beslut av den 29 oktober 2009 om utnämning av generalsekreteraren för Europeiska unionens råd/hög representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken för perioden 1 november 2009–31 december 2009 (2009/793/EG, Euratom)”. EUT L 283, 30.10.2009, s. 57. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0793. 
  14. ^ ”Rådets beslut av den 14 oktober 2009 om utnämning av den ställföreträdande generalsekreteraren för Europeiska unionens råd för perioden 18 oktober 2009–31 oktober 2009 (2009/773/EG, Euratom)”. EUT L 277, 22.10.2009, s. 20. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0773. 
  15. ^ ”Rådets beslut av den 29 oktober 2009 om utnämning av den ställföreträdande generalsekreteraren för Europeiska unionens råd för perioden 1 november 2009–31 december 2009 (2009/792/EG, Euratom)”. EUT L 283, 30.10.2009, s. 56. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0792. 
  16. ^ ”Europeiska rådets beslut fattat med godkännande av kommissionens ordförande av den 1 december 2009 om utnämning av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (2009/880/EU)”. EUT L 315, 2.12.2009, s. 49. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0880. 
  17. ^ ”Rådets beslut av den 1 december 2009 om utseende av generalsekreteraren för Europeiska unionens råd (2009/911/EU)”. EUT L 322, 9.12.2009, s. 37. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0911. 
  18. ^ ”Europeiska rådets beslut, fattat med godkännande av kommissionens ordförande, av den 4 december 2009 om utnämning av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (2009/950/EU)”. EUT L 328, 15.12.2009, s. 69. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0950. 
  19. ^ ”Europeiska rådets beslut av den 9 februari 2010 om utnämning av Europeiska kommissionen (2010/80/EU)”. EUT L 38, 11.2.2010, s. 7-8. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32010D0080. 
  20. ^ [a b c d] ”Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik”. Europa (webbportal). 2009-12-30. http://europa.eu/legislation_summaries/institutional_affairs/treaties/lisbon_treaty/ai0009_sv.htm. Läst 2013-06-25. 
  21. ^ ”Artikel 17.7 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 26. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  22. ^ ”Artikel 17.8 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 26. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  23. ^ ”Artikel 234 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 152. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  24. ^ ”Artikel 17.6 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 25-26. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  25. ^ ”Har EU någon utrikesminister?”. EU-upplysningen. 2013-01-02. http://www.eu-upplysningen.se/faq/Fragor-och-svar/Internationella-relationer/Har-EU-nagon-utrikesminister/. Läst 2013-06-24. 
  26. ^ ”Artikel 15.2 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 23. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  27. ^ ”Artikel 18.3 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 26. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  28. ^ [a b] ”Artikel 18.4 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 27. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  29. ^ ”Artikel 24.1 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 30. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  30. ^ ”Artikel 26.3 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 31. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  31. ^ ”Artikel 22.2 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 30. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  32. ^ ”Artikel 27.2 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 32. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  33. ^ ”Artikel 220 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 147. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  34. ^ ”Artikel 36 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 35. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  35. ^ ”Artikel 27.3 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 32. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  36. ^ ”Den höga representanten för utrikes frågor säkerhetspolitik”. Europeiska unionens råd. November 2009. http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/sv/ec/111405.pdf. Läst 2013-06-25. 
  37. ^ ”Artikel 33 i fördraget om Europeiska unionen”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 34. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012M/TXT. 
  38. ^ ”Artikel 221 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 147. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  39. ^ ”Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik”. Europa (webbportal). http://europa.eu/legislation_summaries/glossary/high_representative_cfsp_sv.htm. Läst 2013-06-25. 
  40. ^ ”Ashton är EU:s egen ”utrikesminister””. EU-upplysningen. 2013-01-02. http://www.eu-upplysningen.se/EU-i-Varlden/Utrikespolitik/EUs-hoga-representant/. Läst 2013-04-24. 
  41. ^ ”Artikel 243 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 326, 26.10.2012, s. 155. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT. 
  42. ^ ”Rådets beslut av den 1 december 2009 om fastställande av anställningsvillkoren för unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (2009/910/EU)”. EUT L 322, 9.12.2009, s. 36. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32009D0910. 
Europeiska unionens flagga EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.