Luftkonditionering

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ett aggregat för luftkonditionering
Förenklad bild av en kylcykel. 1: Kondensor, 2: Expansionsventil, 3: Evaporator, 4: Kompressor

Luftkonditionering är en teknisk process avsedd att kyla inomhusluft till rumstemperatur vid hög utomhustemperatur. Luftkonditionering fungerar oftast enligt samma princip som ett kylskåp och en värmepump. Processen uppfanns 1902 av nordamerikanen Willis Carrier.

Luftkonditionering är vanligt förekommande inomhus i varma klimat. I bland annat USA är det vanligt under sommaren både i hem och i affärer. I många bilar av nyare modell finns också luftkonditionering. Luftkonditionering används också i de flesta sydasiatiska länder. Dock är det ovanligt i Europa på grund av lägre temperaturer under sommarhalvåret.

Funktion[redigera | redigera wikitext]

När man kyler ett ämne avlägsnar man värmen som finns i det. I den typen av luftkylare som används i luftkonditioneringar och kylskåp görs detta genom att man använder sig av principen att om en vätska övergår från ett högt tryck till ett lägre, kommer vätskan att absorbera värme ifrån omgivningen.

Kylcykel[redigera | redigera wikitext]

I ett kylsystem transporteras någon form av köldmedium, exempelvis freon, runt som absorberar värmen i den omgivande luften och kyler därmed ned den. Detta åstadkoms i förångaren. Köldmediet leds in i förångaren som vätska och övergår där till gas. Därmed absorberar köldmediet värme från luften. Köldmediegasen sugs till en kompressor som komprimerar gasen till högt tryck och därefter till kondensorn. På grund av att trycket har höjts har temperaturen ökat. Detta gör att köldmediet kan avge värme. Efter kondensorn är mediet återigen en vätska, fortfarande under högt tryck. Då leds den igenom en expansionsventil som sänker trycket innan köldmediet evaporatorn igen och hela cykeln har genomgåtts. Nettoenergi har förflyttats från förångaren till kondensorn.

Källor[redigera | redigera wikitext]