M12 Gun Motor Carriage

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
M12 Gun Motor Carriage
155mm-GMC-M12-France-1944.jpg
Generella egenskaper
Typ Bandkanon
Besättning 6
Längd 6,73 m
Bredd 2,67 m
Höjd 2,7 m
Vikt 26 ton
Antal i tjänst 100
Skydd och beväpning
Skydd 12-63,3 mm
Primär beväpning 15,5 cm haubits M1918 M1
Mobilitet
Motor Continental R-975 EC2 9-cylindrig luftkyld, bensindriven sjärnmotor
Hastighet på väg 38 km/tim
Hastighet i terräng 26 km/tim

M12 Gun Motor Carriage var en amerikansk bandkanon som utvecklades under andra världskriget. Endast 100 byggdes, 60 år 1942 och ytterligare 40 år 1943. M12 byggdes på chassit av stridsvagnen M3 Lee, på det monterades en 155 mm kanon M1917, M1917A1 eller M1918 M1, beroende på tillgänglighet, en kanon som baserades på den franska Canon de 155mm GPF. Kanonen monterades på en öppen plattform i bakdelen på chassit. Den hade en bepansrad förarhytten, men kanonbesättningen var oskyddade. En jordspade i bakdelen av chassit utnyttjades för att absorbera rekylen.

Under 1943 användes för fordonen utbildning eller var förrådsställda. Innan invasionen av Frankrike, blev 74 vagnar uppgraderas i förberedelse för stridsoperationer. De användes framgångsrikt under hela kampanjen i nordvästra Europa. Även om de främst var avsedd för indirekt eld så användes de vid angrepp på tunga befästningar i bland för att avge direkt eldunderstöd.

Begränsat lagringsutrymme innebar att endast 10 granater och drivladdningar kunde medföras. Mot denna bakgrund tillverkades ett liknande fordon, men utan kanon under beteckningen Cargo Carrier M30. Denna hade som syfte att transportera kanonbesättningen och ytterligare ammunition. Under operativa förhållanden så tjänstgjorde M12 och M30 i par. M30 var beväpnad med en 0,50-kaliber Browning M2 kulspruta. Den kunde transportera 40 155 mm granater och tillhörande drivladdningar.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]