M2 Browning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Browning Machine Gun, Cal. .50, M2, HB
Machine gun M2 1.jpg
Tung kulspruta typ M2HB.
Typ Tung kulspruta
Ursprungsplats  USA
Tjänstehistoria
I tjänst 1933 –
Använts av Se användare
Krig Andra världskriget
Koreakriget
Indokinakriget
Suezkrisen
Vietnamkriget
Sexdagarskriget
Oktoberkriget
Kambodjanska inbördeskriget
Kambodjansk-vietnamesiska kriget
Falklandskriget
Sydafrikanska gränskriget
Namibiska självständighetskriget
Invasionen av Grenada
USA:s invasion av Panama
Gulfkriget
Somaliska inbördeskriget
Jugoslaviska krigen
Afghanistan
Irakkriget
Produktionshistoria
Designad 1918[1]
Tillverkare Nuvarande: General Dynamics, Fabrique Nationale, U.S. Ordnance och Manroy Engineering

Tidigare: Sabre Defence Industries, Colt's Patent Fire Arms Company, High Standard Company, Savage Arms Corporation, Buffalo Arms Corporation, General Motors Corporation (Frigidaire, AC Spark Plug, Saginaw Steering och Brown-Lipe-Chappin Divisions), Kelsey Hayes Wheel Company, Springfield Armory, Wayne Pump Company, ERMCO och Ramo Manufacturing

Producerad 1921 –
Antal tillverkade 3 000 000[2]
Specifikationer
Vikt ca 38 kg (vapen med pipa), 96 kg (totalvikt)
Längd 1 650 mm

Kaliber 12,7 × 99 mm NATO
Mekanism Kort piprekyl
Eldhastighet 450–635 skott/min (M2HB)[3][4]
750–850 skott/min (AN/M2)
1 200 skott/min (AN/M3)
Utgångshastighet 900 m/s
Effektiv räckvidd Rörligt mål 600 m
Fast/stillastående mål 800 m
Ytmål 1 000 m

M2 Machine Gun, Browning .50 Caliber Machine Gun är ett luftkylt helautomatiskt vapen som fungerar enligt principen kort piprekyl. Den konstruerades av John Moses Browning i början av 1920-talet och är i grunden en förstoring av hans tidigare M1919 (Ksp m/39). Den har en tämligen grov kaliber, benämnd 12,7 × 99 mm NATO (.50 BMG i USA), till vilken det finns flera av olika typer av ammunition. Eld kan avges både patronvis eller automatiskt. Den ursprungliga användningen var som beväpning i stridsflygplan och modellen har monterats i hundratusental i amerikanska jakt- och bombflygplan.

Browning M2 tillverkas av Fabrique Nationale och Bofors på licens.

I Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige benämns kulsprutan Kulspruta 88, tidigare Tung Kulspruta 12,7 mm (Tksp 12,7)[5][6] och används bland annat till bevakningsbåtar, stridsfordon, minröjningstrupper och framför allt av Amfibiekåren. Stridsbåt 90H är utrustad med tre Ksp 88, två fast monterade i fören och en i lavett på mellandäck. Andra användningsområden är till exempel tungt understödsvapen för lågmekaniserade förband.

Ammunition[redigera | redigera wikitext]

  • Normalprojektil (NPRJ)
  • Spårljusprojektil (SLPRJ)
  • Spårljusbrandsprängprojektil (SLBRSPRJ)
  • Pansarbrandprojektil (PBRANDPRJ)
  • Brandprojektil (BRPRJ)

Användare[redigera | redigera wikitext]

M2-familjen har använts i stor omfattning i ett flertal länder, främst i dess grundläggande infanterikonfiguration. En kort lista över beteckningar för M2-familjen följer:

Land NATO-medlem Beteckning Beskrivning
 Argentina[7] Nej M2HB 12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta
 Australien[7] M2HB-QCB[8]
 Österrike[7] üsMG M2
 Bahrain[9](p77)
 Belgien[7] Ja
 Benin[7] Nej
 Bolivia[7]
 Brasilien[7] Mtr .50 M2 HB "BROWNING"
 Bulgarien[7] Ja
 Burkina Faso[7] Nej
 Burundi[7]
 Kamerun[7]
 Kanada[7] Ja FN M2HB-QCB, GAU-21
 Tchad[7] Nej
 Chile[7]
 Kina[7]
 Colombia[7]
 Elfenbenskusten[7]
 Kroatien[7] Ja
 Demokratiska republiken Kongo[7] Nej
 Danmark[7] Ja M/50 TMG
? 12,7 × 99 mm FNH M3M-kulspruta[10]
 Djibouti[7] Nej 12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta
 Dominikanska republiken[7]
 Ecuador[7]
 Egypten[7]
 El Salvador[7]
 Etiopien[7]
 Frankrike[7] Ja
 Finland[11] Nej 12,7 RSKK 2005
 Gabon[7]
 Gambia[7]
 Ghana[7]
 Tyskland[12] Ja M3M, MG50
 Grekland[7]
 Guatemala[7] Nej
 Honduras[7]
 Indien[7]
 Indonesien[7]
 Iran[7]
 Irland[7] .5 tung kulspruta (tksp)[13]
 Israel[7]
 Italien[7] Ja
 Jamaica[7] Nej
 Japan[7] 12,7 mm tung kulspruta M2
 Jordanien[7]
 Sydkorea[7] K6 12.7 × 99 mm Browning M2HB med ytterligare modifieringar; licensierad av Daewoo Precision Industries
 Kuwait[7] 12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta
 Libanon[7]
 Liberia[7]
 Litauen[14] Ja
 Luxemburg[7] Mitrailleuse .50 M2 HB[15]
 Madagaskar[7] Nej
 Malaysia[7]
 Mauretanien[7]
 Mexiko[7]
 Marocko[7]
 Myanmar[7]
 Nederländerna[7] Ja
 Nya Zeeland[7] Nej
 Nicaragua[7]
 Niger[7]
 Nigeria[7]
 Norge[7] Ja 12,7 mitraljøse
 Oman[7] Nej
 Pakistan[7]
 Panama[7]
 Paraguay[7]
 Peru[7]
 Filippinerna[7]
 Portugal[7] Ja
 Qatar[7] Nej
 Rumänien[7] Ja
 Rwanda[7] Nej
 Saudiarabien[7]
 Senegal[7]
 Serbien[7]
 Singapore[7]
 Somalia[7]
 Sydafrika[7]
 Spanien[7] Ja
 Sverige[5] Nej Kulspruta 88 (Ksp 88)
 Schweiz[7]
 Thailand[7]
 Togo[7]
 Tonga[7]
 Tunisien[7]
 Turkiet[7] Ja
 Förenade Arabemiraten[7] Nej
 Storbritannien[7] Ja L2A1
L6, L6A1 12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta; ranging gun för L7 105 mm-stridsvagnskanon på Centurionvagnen
L11, L11A1 12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta; ranging gun
L21A1 12.7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta; ranging gun för 120 mm stridsvagnskanonen på Chieftainvagnen
L111A1[16] 12.7 × 99 mm M2QCB-kulspruta
M3M[17] 12,7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta; Uppgraderad M2 för användning vid Commando Helicopter Force och andra enheter som dörrkulspruta på helikoptrar.
 USA[7] Browning Caliber .50 M2, M2HB, XM218/GAU-16, GAU-21 Browning Caliber .50 M2 Heavy Barrel-kulspruta
 Uruguay[7] Nej 12,7 × 99 mm Browning M2HB-kulspruta
 Venezuela[7]
 Zimbabwe[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ M2 .50 Caliber Machine Gun
  2. ^ ”Report: Profiling the Small Arms Industry - World Policy Institute - Research Project” (på engelska). World Policy Institute. november 2000. http://www.worldpolicy.org/projects/arms/reports/smallarms.htm. Läst 15 juli 2010. 
  3. ^ M2HB-QCB
  4. ^ Dunlap, Roy F. (1948) (på engelska). Ordnance Went Up Front. Samworth Press. Sid. 310-311 
  5. ^ [a b] ”Kulspruta 88”. Försvarsmakten. http://www.forsvarsmakten.se/sv/Materiel-och-teknik/Vapen/Tung-kulspruta/. Läst 7 februari 2012. 
  6. ^ ”Tung kulspruta 12,7”. Soldf.com. http://www.soldf.com/tksp127.html. Läst 8 februari 2012. 
  7. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj ak al am an ao ap aq ar as at au av aw ax ay az ba bb bc bd be bf bg bh bi bj bk bl bm bn bo bp bq br bs bt bu bv bw bx by bz ca cb cc cd ce cf cg ch ci cj] Jones, Richard D. (27 januari) (på engelska). Jane's Infantry Weapons 2009/2010 (35:e). Jane's Information Group. ISBN 978-0710628695 
  8. ^ ”Light Calibre Weapons” (på engelska). Adi-limited.com. http://www.adi-limited.com/default.asp?page=141. Läst 8 september 2008. 
  9. ^ (på engelska) Report of the Bahrain Independent Commission of Inquiry. Bahrain Independent Commission of Inquiry. 23 november 2011. Arkiverad från originalet. http://files.bici.org.bh/BICIreportEN.pdf. 
  10. ^ Combat Support Wing (december 2007). ”Eskadrille 615 støtter Søværnet” (på danska). Mjølner: sid. 5. http://forsvaret.dk/CSW/Mjoelner/Documents/Mjoelner%20december%202007.pdf. 
  11. ^ ”Puolustusvoimat - Pyörremyrsky - Puolustusvoimien sotaharjoitus 2011” (på finska). Puolustusvoimat.fi. 2011-05-13. http://www.puolustusvoimat.fi/wcm/Erikoissivustot/pvsh11/Suomeksi/Joukot+ja+kalusto/Maavoimien+kalusto/. Läst 19 september 2011. 
  12. ^ http://www.diesigns.com/down/HHK_CH-53.pdf
  13. ^ Army Weapons - Heavy Machine Gun (HMG)
  14. ^ ”Lietuvos kariuomenė :: Ginkluotė ir karinė technika » Kulkosvaidžiai » Sunkusis 12.7 mm (50) kulkosvaidis M-2 browning” (på litauiska). Kariuomene.kam.lt. 2009-12-15. http://kariuomene.kam.lt/lt/ginkluote_ir_karine_technika/kulkosvaidziai/sunkusis_12.7_mm_50_kulkosvaidis_m-2_browning.html. Läst 19 september 2011. 
  15. ^ Armement
  16. ^ ”Manroy Website” (på engelska). Manroy.co.uk. http://manroy.co.uk/manroy/. Läst 8 september 2008. 
  17. ^ MOD Defence News report of M3M acquisition for CHC mod.co.uk defence news accessed 26 Sept 2010

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]