Mary Delany

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Porträtt av Mary Delany av John Opie, 1782.

Mary Delany, född som Mary Granville 14 maj 1700, död 15 april 1788, var en engelsk blåstrumpa, konstnär, och flitig brevskrivare, lika känd för sin pappersmosaik som för sitt brevväxlande med den engelska societeten.

Tidigt liv[redigera | redigera wikitext]

Mary Delany föddes i Coulston, Wiltshire och var George Granville, Baron Lansdownes systerdotter. Hennes föräldrar var överste Bernard Granville och Mary Granville, född Westcombe, båda lojala tory-anhängare och rojalister. Mary hade en bror, Bernard, och en syster, Anne.[1] När Mary var ung flyttade familjen till London, och Mary började på en skola där hon hade som lärare en fransk flykting, Mademoiselle Puelle. Mary kom i nära kontakt med hovet när hon skickades att bo med sin faster, Lady Stanley, som var barnlös.[2] Det var meningen att hon till slut skulle bli hovdam.[3]

Medan hon bodde med Lady Stanley undervisades Mary i "engelska, franska, historia, musik, sömnad och dans...".[3] Mary kom i kontakt med Händel som framträdde i familjen och kontakten med Händel varade resten av hennes liv.[4] Marys planer att bli hovdam förstördes när drottning Anne dog 1714 och efterträddes av Georg I som stöddes av Whigs vilket medförde en maktförskjutning. Familjen Granville flyttade till en herrgård i Buckland i Gloucestershire, där de var ganska isolerade från den engelska societeten. Mary kunde emellertid fortsätta sin utbildning och sin papperskonst som hon utvecklat sedan ung ålder.[3]

I slutet av 1717 blev Mary inbjuden att bo hos sin morbror, Lord Lansdowne, i Wiltshire. Hon presenterades för Alexander Pendarves medan hon bodde där, och snart visade det sig att familjen önskade att de två skulle gifta sig. Pendarves var parlamentsledamot för Launceston och 60 år gammal, men Mary var bara 17. I februari 1718 gifte hon sig med honom.[3]

Liv som gift[redigera | redigera wikitext]

The Pendarveses åkte till Roscrow Castle i april. När de väl slagit sig ner kunde Mary njuta av den fantastiska utsikten som Roscrow erbjöd, och kunde även få tid till lite ridning. Mr Pendarves gikt blev värre med åren, och deras andra år som gifta, var Mary tvungen att sköta om sin sjuke man. 1721, köpte de två ett hus i London, även om Herr Pendarves började dricka överdrivet, kunde Fru Pendarves återförenas med många av hennes sina vänner. 1724, dog Herr Pendarves plötsligt när han sov, och lämnade sin unga fru änka.[3] Mr Pendarves hade inte ändrat sitt testamente efter sitt äktenskap, och Mrs Pendarves ärvde då inte det som fanns kvar av hans egendomar. "Mr. Pendarves, concerned with the bottle that allowed him to forget the loss of part of his fortune, had had no time to consider settling the rest of it on his wife."[5]

Trots hennes brist på resurser, erbjöd hennes liv som änka nya möjligheter. Änkor, till skillnad från gifta kvinnor, hade möjlighet att röra sig fritt i sociteten, och för första gången i sitt liv kunde Fru Pendarves driva sina egna intressen utan att en man styrde över henne. Det kanske var på grund av sitt eget olyckliga äktenskap som hon inte var nöjd med de få möjligheter som kvinnor hade på 1700 - talet. Hon skrev "Why must women be driven to the necessity of marrying? a state that should always be a matter of choice! and if a young woman has not fortune sufficient to maintain her in the situation she has been bred to, what can she do, but marry?"[3] Mrs Pendarves var en mycket insiktsfull och klarsynt kvinna, "She judged eveybody and everyone for herself; and, while ridiculing all empty-headed or vain insipidity, whether fashionable or eccentric, was always ready to applaud the unusual, if sincere and worthy. She was eager in the acquisition of knowledge of all kinds to the end of her life..."[6]

Eftersom hon inte hade ett eget hem efter sin första makes död, bodde Fru Pendarves hos olika släktingar och vänner. Till att börja med bodde hon hos sin faster och sin farbror, paret Stanley. Efter hennes fasters död, åkte hon till Irland och bodde hos hennes vän Fru Donellans familj. På Irland, blev Fru Pendarves bekant med Dr Patrick Delany, en irländsk präst som redan var gift med en rik änka. Det var inte förrän år 1743, under en tur till London som Dr Delany friade till Fru Pendarves, något som hennes familj inte gillade. Hon valde att ta Dr Delany som hennes make, och de två gifte sig i juni 1743.[3]

The Delanys spenderade ett år i London innan de flyttade till Dublin, där Dr Delany hade ett hem. Både herr och fru var väldigt intresserade av botanik och trädgårdsarbete: "Their mutual pleasure in their garden at Delville near Dublin in particular, his encouragement of her gardening, painting, shell-work and needlework resulted in a surge of activity in a variety of media in all of which the basic theme was the flower, whether in stocking the Delville garden, painting garden landscapes, decorating interiors with shells, or working embroideries."[7] Efter tjugofem års äktenskap, som de spenderade i Irland för det mesta, dog Dr Delany i Bath, England, 6 Maj, 1768 när han var åttiofyra, och Fru Delany blev, ännu en gång, änka.[8]

Senare liv[redigera | redigera wikitext]

Som änka, spenderade Mary Delany mycket tid med the Margaret Bentinck, Dowager Duchess of Portland, en nära vän. Båda två delade ett släktskap till botanik, ofta gick de ut för att leda efter specifika prover. Det var under hennes vistelse med hertiginnan som Mary blev bekant med två välkända botaniker på den tiden Joseph Banks och Daniel Solander. Den här kontakten med botanisterna uppmuntrade bara Marys intresse av botanik och uppmuntrade även kunskap vilket mycket av hennes blompappersskärning var baserad.[3]

Karriär som konstnär[redigera | redigera wikitext]

Mary hade alltid varit en ivrig och entusiastisk konstnär, men det var först under hennes äktenskap med Dr Delany som hon äntligen hade tid att finslipa sin konst och sina färdigheter. Hon var också en trädgårdsmästare, något som hon delade med Dr Delany, hon var också bra på sömnad, ritning, målning och pappersskärning. Mary är mest känd för sin papperskonst, "For these 'mosaicks' are coloured paper representing not only conspicuous details but also contrasting colours or shades of the same colour so that every effect of light is caught"[9]

1771, började Mary skapa cut out paper artworks (decoupage) vilket var modet för damer i hovet. Hennes jobb var enastående detaljerade och botaniskt noggrann återanvändning av växter. Hon använde tissue paper och sidan färgning för att skapa dessa verk. Hon skapade 1,700 av dessa verk, kallade dem "Pappers Mosaik [sic]",[10] från att hon var 71 till 88 då hennes syn svek henne. Under den här tiden, gjorde Mary nästan 1,000 pappersblommor.[11]

"Med den riktiga växten som förlaga skar hon ut små bitar av färgat papper som blev kronblad, ståndare, blomfoder, löv, vener, stjälk och andra delar av växten. Hon använde ljusare och mörkare papper för att skapa skuggning, alltihop klistrade hon mot en svart bakgrund. Genom att placera en pappersbit på en annan byggde hon upp flera lager och i en färdig bild kunde det vara flera hundra delar för att forma en blomma. Eftersom hon först dissekerade varje planta fick hon fram hur den exakt var uppbyggd."[12] Mary fäste stor vikt vid att se till att varje blomma var korrekt gjord, med rätt antal ståndare och kronblad. Hon fick blommor av The Royal Botanic Gardens vilket ägdes av 1700-talets stora botanist, Sir Joseph Banks.[13] Hon blev så välkänd att folk som ville ha ett papperskonstverk började skicka blommor till henne som hon skulle göra.[14] Man kan fortfarande se dem i Enlightenment Gallery och på British Museum idag. Efter hennes död, "ärvdes Mary Delanys "flora", tio volymer av Lady Llanover, Georgina Mary Ann Port's dotter. Lady Llanover, som dog år 1896 vid 94 års ålder, efterlämnade dessa volymer till British Museum..."[15]

När änkehertiginnan dog, gav George och Charlotte henne ett litet hus på Windsor och en pension på 300 pund om året. Mary hade blivit bekant med drottningen Charlotte under hennes tid med pappersskärning, och medan hon bodde i huset på Windsor, blev en viktig del av Kungens och drottningens liv.[3] Både kungen och drottningen besökte henne ofta i Windsor [16] Kungen och drottningen var stora supportrar av Marys pappersskärning, "The King and Queen...always desired that any curious or beautiful plants should be transmitted to Mrs. Delany when in blossom."[17]

Frances Burney (Madame D'Arblay) presenterades för henne år 1783, och besökte ofta hennes hem i London och i Windsor. Delany, var nu vid 80 års ålder berömd för hennes pappersmosaik (collages) nu i British Museum. Hon hade känt många celebriteter under hennes liv och hade brevväxlat med Jonathan Swift, Sir Joseph Banks, och Young, och efterlämnade ett detaljrikt porträtt av Englands societet på 1700-talet i hennes sex volymer Autobiography and Letters (ed. Lady Llanover, 1861–1862). Burke kallar henne "en riktigt fin dam, en modell av en fulländad kvinna förr".

1980, publicerade en ättling av Mary Delanys syster Anne, Ruth Hayden, en bok om Delanys verk: Mrs. Delany and Her Flower Collages, som återutgavs 2000 som Mrs. Delany: Her Life and Her Flowers (British Museum Press).

Källor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Delany, Mary (Granville) & Lady Llanover (Ed.). The autobiography and correspondence of Mary Granville, Mrs. Delany : with interesting reminiscences of King George the third and Queen Charlotte: Volume 1, Volume 2, Volume 3 (London: R. Bentley, 1861).
  • Paston, George. Mrs. Delany (Mary Granville): a memoir, 1700-1788 (London: Grant Richards, 1900).
  • Vulliamy, C. E. Aspasia: The Life and Letters of Mary Granville, Mrs Delany (London: J. and J. Gray. 1935).
  • Hayden, Ruth. Mrs Delany: her life and her flowers (London: British Museum Pubs. Ltd., 1980).
  • Dewes, Simon. Mrs. Delany (London: Rich & Cowan, Ltd, 1989).
  • Blain, Virginia, et al. (Eds). "Delany, Mary." The Feminist Companion to Literature in English (New Haven and London: Yale UP, 1990) 278-79.
  • Kerhervé, Alain. (Ed). Polite Letters: The Correpondence of Mary Delany (1700-1788) and Francis North, Lord Guilford (1704-1790). Cambridge Scholars Publishing, 2009. 150 p.
  • Kerhervé, Alain. Une épistolière anglaise du XVIIIe siècle : Mary Delany (1700-1788). Éditions L'Harmattan, 2004. 500 p.
  • Laird, Mark and Weisberg-Roberts, Alicia (Ed.). Mrs. Delany & Her Circle (New Haven: Yale University Press, 2009). ISBN 978-0-300-14279-2
  • Peacock, Molly. The Paper Garden: An Artist (begins Her Life's Work) at 72. New York, NY ; Berlin [u.a.] : Bloomsbury, 2011, ISBN 978-1-60819-523-7

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Dewes, 1940.
  2. ^ Dewes 1940, sid 20
  3. ^ [a b c d e f g h i] Hayden, 1980.
  4. ^ Dewes 1940, sid 22.
  5. ^ Dewes 1940, p79.
  6. ^ Johnson, R. Brimley. Mrs. Delany (London: Stanley Paul & Co. Ltd. 1925) p. xxiv.
  7. ^ Hayden 1980, p12.
  8. ^ Paston, George. Mrs. Delany (Mary Granville): a memoir, 1700-1788 (Edinburgh: G. Richards, 1900) p. 191.
  9. ^ Hayden 1980, p13.
  10. ^ Laird 2009.
  11. ^ Laird 2009, p36.
  12. ^ Hayden 1980, pp. 132-133.
  13. ^ Brittiska museet
  14. ^ Hayden 1980, p143.
  15. ^ Vulliamy 1935, p256.
  16. ^ Brittiska museet
  17. ^ Vulliamy 1935, p254.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]