Mjukt porslin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Mjukt porslin är en typ av porslin som består av sand, salpeter, soda, havssalt, alun, alabasterstoft. Efter en viss smältningstid tillsätts märgel, som innehåller gips och lera.

Frittporslinet bränns i högre temperatur än fältspatsporslin, ca 1050–1100 grader, och i likhet med fältspatsporslinet, det hårda porslinet sker en förening mellan massa och gods vid bränningen. Det mjuka porslinet uppfanns i Florens på 1580-talet vid Francesco I de' Medicis fabrik. Därifrån spred sig kunskaperna till Frankrike och England under 1600-talet. Från

Under senare tid har mjukt porslin främst använts för framställning av prydnadsföremål, figuriner och liknande.

Mjukt porslin kan även innefatta benporslin och vitroporslin och då används begreppet Frittporslin för att beteckna övrigt mjukt porslin.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagord mjukt porslin)