Nitning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Nitförband

Nitning då ett förborrat hål i ett förmål av metall, trä eller annat material permanent fogas samman med en nit av metall. Inom arkitekturer används större system av nitar på plåtar, balkar eller andra byggelement för att sammanfoga delarna med hjälp av nitnagel, blindnit, sprängnit eller någon annan typ av nit i ett nitförband. Niten deformeras plastiskt så att den håller emot på bägge sidor, och kan inte öppnas utan att förstöras.

Nitad fackverksbro.
Nitar
Nithammare

Användning[redigera | redigera wikitext]

Nitar var fram till andra världskriget mycket vanligt förekommande vid konstruktion av stålbroar och stålfartyg, tidigare även för sammanfogning av träfartyg. Idag har svetsning till stora delar ersatt nitning. Nitning används dock fortfarande mycket frekvent i konstruktioner där låg vikt och hög styrka krävs, exempelvis i flygplan.

En speciell typ av nitar används även för att förstärka jeans på ett dekorativt sätt. Även andra knappar och detaljer på kläder kan fästas med plastisk deformation likt nitning. Nitar kallas också ibland andra metallföremål som appliceras på kläder för dekorativ effekt utan att vara nitar i ordets egentliga betydelse.

I äldre järn- och kopparsmide användes ofta nitar av ett trekantigt stycke metallplåt. Metallen rullades samman till en strut, varpå ett huvud smiddes av den utskjutande metallbiten i vardera änden av det stycke som skulle sammanfogas.

Hållfasthet[redigera | redigera wikitext]

Vanligen bidrar niten föga till konstruktionens hållfasthet, då det vanligen dels är av ett mjukare material än resten, och då nithålen i ett nitförband kan gör att en ansenlig del av grundmaterialet försvinner. Tex vid kontroll av dragspänning i en plåt behöver således vanligen att tvärsnittsarean reducera beaktas, nithålens area behöver räknas bort.

Förbandets styrka bestäms huvudsakligen av skjuvning av niten och hålkanttryck i plåtarna som nitas. Friktion kan uppkomma till följd av den sammanpressning av materialet som uppstår, genom förspänning vid nitning och snedställning av nitar som uppstår vid belastning, men är högst osäker. Och tex vid varmnitning av stålkonstruktioner var det vanligt att blymönja applicerades mellan delarna, varpå friktionen blir mycket låg. [1]

Nitar tar även visst drag, vilket utnyttjas för att ta hand om excentriciteter i förbandet. Men att utnyttja nitar för att ta en dragkraft i nitens längsriktning, liknande drag i en skruv, är vanligen olämpligt.

Nitar tillverkas av material som tillåter plastisk deformation utan att spricka, och utan att orsaka galvanisk korrosion i förbandet. På flygplan används ofta aluminiumnit.

Applicering[redigera | redigera wikitext]

Nitnagel[redigera | redigera wikitext]

Vanligen kallad enbart nagel eller nit. En nitnagel värms vanligen, men även kallnitning förekommer, och bearbetas med en nithammare. Varmnitning har den fördelen att niten krymper efter avsvalning, så att plåtarna pressas riktigt hårt mot varandra, Naturligtvis är en het nit även lättare formbar (kan smidas) än en kall nit, då nitskallen ska formas.

Verktyg[redigera | redigera wikitext]

Vid nitning använder man sig av en nithammare, ofta tryckluftsdriven.

Andra sorters nitar[redigera | redigera wikitext]

Olika popnitar, ca 2-6 mm diameter

För enkel och snabb applicering i mindre konstruktioner finns pop-nit, även kallad blindnit. Pop-niten har nitskalle normalt av aluminium och en genomgående splint av stål, men även stål i olika kvalitéer och koppar förekommer, bland annat.[2] Niten placeras i en popnittång, förs in i färdigt hål genom de delar som ska förbindas och verktyget kläms ihop i ett moment. Då dras splinten genom skallen som deformeras på baksidan ända tills splinten går av och ett glappfritt förband har så skapats, utan behov av att komma åt motsatt sida.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Isacson, Maths (1988). ”Från nitning till svetsning: hur ett teknikskifte förändrade arbetet inom verkstadsindustrin”. Dædalus (Stockholm) 1988(57),: sid. 46-59 : ill.. ISSN 0070-2528. ISSN 0070-2528 ISSN 0070-2528.  Libris 2834142

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Forssell, Carl (Augusti 1934). ”Svetsade järnkonstruktioner”. Häfte 8 Teknisk Tidskrift Aug. 1934 Väg- och Vattenbyggandskonst. runeberg.org. http://runeberg.org/tektid/1934v/0087.html. Läst 21 juli 2013. 
  2. ^ Så här fungerar Pop-nit

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]