Nitning
Nitning är den förbandsoperation då plåtar, balkar eller andra byggelement sammanfogas med hjälp av nitnagel, blindnit, sprängnit eller någon annan typ av nit i ett nitförband. Niten deformeras plastiskt så att den håller emot på bägge sidor, och kan inte öppnas utan att förstöras.
Innehåll |
Användning[redigera]
Nitar var fram till andra världskriget mycket vanligt förekommande vid konstruktion av stålbroar och stålfartyg. Idag har svetsning till stora delar ersatt nitning. Nitning används dock fortfarande mycket frekvent i konstruktioner där låg vikt och hög styrka krävs, exempelvis i flygplan.
En speciell typ av nitar används även för att förstärka jeans på ett dekorativt sätt. Även andra knappar och detaljer på kläder kan fästas med plastisk deformation likt nitning. Nitar kallas också ibland andra metallföremål som appliceras på kläder för dekorativ effekt utan att vara nitar i ordets egentliga betydelse.
Hållfasthet[redigera]
Själva niten bidrar föga till konstruktionens hållfasthet, då det vanligen är av mjukare material än resten. Dess funktion är bara att hålla ihop byggelementen. Förbandets styrka bestäms huvudsakligen av friktionen mellan de hårt sammanpressade delarna.
Dock behöver nitarna tåla både förekommande dragspänning och skjuvning. Radiellt eller axiellt glapp mellan nit och gods inverkar menligt på hållfastheten.
Nitar tillverkas av material som tillåter plastisk deformation utan att spricka, och utan att orsaka galvanisk korrosion i förbandet. På flygplan används ofta aluminiumnit.
Applicering[redigera]
Nitnagel[redigera]
Vanligen kallad enbart nagel eller nit. En nitnagel värms vanligen, men även kallnitning förekommer, och bearbetas med en nithammare. Varmnitning har den fördelen att niten krymper efter avsvalning, så att plåtarna pressas riktigt hårt mot varandra, Naturligtvis är en het nit även lättare formbar (kan smidas) än en kall nit, då nitskallen ska formas.
Verktyg[redigera]
Vid nitning använder man sig av en nithammare, ofta tryckluftsdriven.
Andra sorters nitar[redigera]
För enkel och snabb applicering i mindre konstruktioner finns pop-nit, även kallad blindnit. Pop-niten har nitskalle normalt av aluminium och en genomgående splint av stål, men även stål i olika kvalitéer och koppar förekommer, bland annat.[1] Niten placeras i en popnittång, förs in i färdigt hål genom de delar som ska förbindas och verktyget kläms ihop i ett moment. Då dras splinten genom skallen som deformeras på baksidan ända tills splinten går av och ett glappfritt förband har så skapats, utan behov av att komma åt motsatt sida.
Se även[redigera]
Vidare läsning[redigera]
- Isacson, Maths (1988). ”Från nitning till svetsning: hur ett teknikskifte förändrade arbetet inom verkstadsindustrin”. Dædalus (Stockholm) 1988(57),: sid. 46-59 : ill.. ISSN 0070-2528. ISSN 0070-2528 ISSN 0070-2528. Libris 2834142
Referenser[redigera]
Externa länkar[redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Nitning
- Nitning i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1913)
- (engelska) Rivets
- Iakttagelser rörande tillverkning av nitade stålkonstruktioner i Amerika. Av kapten S. O. Asplund Teknisk Tidskrift Väg- och vattenbyggnadskonst 1939
