Nurbanu Sultan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rekonstruerad scen av en sultanmoder, validesultaninna, med hovdamer i sultanmodervåningen i Topkapı.

Nurbanu eller Nur-Banu, född Cecilia Venier-BaffoParos 1525, död 7 december 1583, var gemål till Selim II och de facto medregent i det ottomanska riket. Hon var sultanmoder, så kallad Valide Sultan, och medregent åt sin son Murad III från 1574 till 1583.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hon var utomäktenskaplig dotter till Nicolò Venier, herre av Paros, och Violanta Baffo, vilka båda var medlemmar av Venedigs adel, och brorsdotter till Venedigs doge Sebastiano Venier och släkt med Giorgio Baffo. Hon tillfångatogs på Paros av osmanerna under kriget 1537 och hamnade i Selim II:s harem, där hon fick namnet Nurbanu, "Ljusprinsessan".

Då Selim II avled dolde hon hans död och gömde hans kropp i en isbehållare under tolv dagar tills hennes son kunde återvända från Manisa, där han varit guvernör, och bestiga tronen. Nurbanu regerade ottomanska riket biträdd av storvisiren Sokollu Mehmet Pasha och kiran Esther Handali och blev den första sultanmoder som kom att agera medregent till sultanen under vad som kom att kallas Kvinnornas sultanat. Hon brevväxlade med Katarina av Medici. Hennes politik var så pro-venetiansk att hon kom i svår konflikt med Genua, och vid hennes död misstänktes ha blivit förgiftad.

Hon var släkt med sin svärdotter, Safiye. Moskén Atik Valide Mosque av Mimar Sinan i Üsküdar, Istanbul, är tillägnad henne.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
Föregångare:
Ayşe Hafsa Sultan
Valide Sultan
15741583
Efterträdare:
Safiye Sultan