Ottone in villa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ottone in villa (RV 729) är en opera i tre akter av Antonio Vivaldi till ett libretto av Domenico Lalli (pseudonym för Sebastiano Biancardi). Den är Vivaldis första opera och den uruppfördes den 17 maj 1713 på Teatro delle Grazie i Vicenza.[1]

Lallis pastorala drama tilldrar sig i antikens Rom och det är en förkortad version av Francesco Maria Picciolis satiriska libretto till Carlo Pallavicinos opera Messalina (1679). Lalli ändrade emellertid på flera av rollerna i Picciolis libretto.

Roller[redigera | redigera wikitext]

Roll Rösttyp Rollbesättning vid uruppförandet, 17 maj 1713
Cleonilla sopran Anna Maria Giusti "La Romanina"[2]
Ottone alt Diana Vico
Caio Silio sopran kastrat Bartolomeo Bartoli
Decio tenor Gaetano Mossi
Tullia sopran Margherita Fazzoli

Inspelningar[redigera | redigera wikitext]

  • Vivaldi: Ottone in Villa – Patrizia Pace (Cleonilla, sopran), Anna Maria Ferrante (Tullia, sopran), Aris Christofellis (Caio, falsettist), Jean Nirouët (Ottone, countertenor), Luigi Petroni (Decio, tenor); Ensemble Seicentonovecento; Flavio Colusso (dirigent). Inspelad september 1993. Skivbolag: Bongiovanni 10016/18.
  • Vivaldi: Ottone in Villa – Susan Gritton (Cleonilla, sopran), Monica Groop (Ottone, mezzosopran), Nancy Argenta (Caio Silio, sopran), Mark Padmore (Decio, tenor), Sophie Daneman (Tullia, sopran); Collegium Musicum 90; Richard Hickox (dirigent). Live-insplning (1997) av Eric Cross. Skivbolag: Chandos Chaconne 0614. [3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter
  1. ^ Casaglia ("17 Maggio 1713, Mercoledì"). De flesta källor anger Teatro delle Grazie som platsen för uruppförandet, Strohm (1985, sid.141) anger Teatro Nuovo di Piazza. Det råder en avsevärd förvirring då det gäller namnen på teatrarna i Vicenza. Från början hette "Teatro delle Grazie" "Nuovo Teatro delle Grazie" och existerade samtidigt med Teatro di Piazza. Enligt Folena och Arnaldi (1976, sid. 295), byggdes "Teatro delle Grazie" på platsen för "Teatro delle Garzerie" som brann ner 1683.
  2. ^ Lista över ensemblen vid uruppförandet från Strohm (1985, sid.141). Se även Casaglia.
  3. ^ Vasta (November 1998)
Källor