Tenor
| Röstläge |
| Högt, oftast kvinnligt
Lågt, oftast manligt |
Tenor (uttalas med o- eller å-ljud) är en stämma inom solosång och körsång. Tenor är den högsta herrstämman (om man bortser från kontratenor), och motsvarar ett tonomfång mellan c i lilla oktaven och ettstrukna a, möjligen upp till tvåstrukna c (höga c). Om termens ursprung, se cantus firmus.
Tenor kan också stå för ett musikinstrument med ungefär samma omfång som tenorrösten, till exempel tenorbasun eller tenorsaxofon.
Innehåll |
Tenorgrupper [redigera]
Den klassiskt skolade tenorrösten kan delas in i undergrupper, beroende på vilken typ av arior eller sånger som rösten passar bäst till. Så kan man på italienska tala om tenore leggiero, tenore di grazia, tenore lirico (lyrisk tenor), tenore lirico spinto, tenore robusto, tenore dramatico (dramatisk tenor eller hjältetenor, på tyska Heldentenor), och så vidare.
Historia [redigera]
Historiskt har tenoren genom tiderna utecklats från en mer barytonfärgad klang under 1600-talet, hos till exempel Monteverdi, först troligen även med falsettklang. Under första halvan av 1800-talet började tenorerna sjunga även de högsta partierna i bröstregistret (tenore rubosto), vilket senare hos till exempel Verdi och Wagner utvecklades till dramatisk tenor och hjältetenor.[1]
Kända klassiska tenorer [redigera]
- Luigi Alva
- Johann van Beethoven (Far till Ludwig van Beethoven)
- Jussi Björling
- Andrea Bocelli
- José Carreras
- Enrico Caruso
- Franco Corelli
- Plácido Domingo
- Domenico Donzelli
- Nicolai Gedda
- Giuseppe Giacomini
- Per Grundén
- Julius Günther
- Erland Hagegård
- James King
- Alfredo Kraus
- Mario del Monaco
- Luciano Pavarotti
- Giovanni Battista Rubini
- Jon Vickers
Kända tenorer inom andra genrer [redigera]
Källor [redigera]
- Tenor i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1919)
- Tenor i Nationalencyklopedins nätupplaga.
Noter [redigera]
- ^ "Tenor" i Sohlmans musiklexikon, Band 5, sid 605, 1979
Externa länkar [redigera]
- "Tenor - den högsta herrstämman" från musik-instrument.se