Paruresis

Från Wikipedia
Version från den 5 november 2014 kl. 17.42 av Fredrik Östman (Diskussion | Bidrag) (orto)
Paruresis — Rädsla för att urinera i andras närvaro.

Paruresis eller blyg blåsa är en vanlig men relativt okänd form av fobi där den lidande personen inte kan urinera i andras närvaro, till exempel på en offentlig toalett. Tillståndet drabbar vanligtvis män, men det finns även kvinnor som lider av detta. Den likartade åkomman som påverkar avföring kallas parcopresis.

Många människor har korta, isolerade episoder med urinsvårigheter när andra människor är i närheten. Men paruresis går långt utöver vanlig blyghet, förlägenhet, rädsla för blottande eller rädsla för att dömas för att inte kunna urinera. Somliga människor upptäcker att de inte kan urinera i rörliga fordon, eller att de är fixerade av urineringens ljud på tysta toaletter eller i bostaden. I svåra fall kan en person med paruresis endast urinera när han eller hon är ensam hemma eller genom kateterisering.

Trots att de flesta drabbade rapporterar att de utvecklat fobin i tonåren, kan den angripa alla åldrar. På grund av de olika svårighetsgraderna från person till person, är vissa människors första upplevelse med problemet när det "låser sig" i försöket att ta fram ett prov för ett drogtest.[källa behövs] Många kvinnor är omedvetna om att även de är utsatta för paruresis; artiklar om kvinnor och urinering lyfter fram andra dysfunktioner, såsom inkontinens eller att man urinerar ofta.

Somliga människor med paruresis klarar av att avsiktligt hålla sig, avstå från att få i sig vätska eller lokalisera obesatta offentliga toaletter.

En lösning kan vara att hålla andan i minst 45 sekunder. Då höjs koldioxidhalten i blodet och musklerna kan inte spänna sig lika hårt. Behandling av problemet med kognitiv beteendeterapi anses vara relativt enkelt och 85-90% blir av med problemet.[1]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
  1. ^ "Många lider av kiss-skräck", Institutet, Sveriges Radio, 1 mars 2014. Läst den 2 mars 2014.