Pu'er (te)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pu'er-te
Pu'er-tekaka
Den här artikeln handlar om tesorten. För orten med samma namn, se Pu'er.

Pu'er eller pu'er-te (kinesiska: 普洱/普洱茶), ofta stavat pu-erh, är ett te inom den grupp av efterfermenterade teer som i Kina kallas svarta (inte att förväxlas med det långt vanligare te som på svenska brukar kallas svart). Namnet kommer av Pu'er, den ort i den sydvästliga provinsen Yunnan som är centrum för odling och försäljning av teet. Det tillskrivs positiva hälsoeffekter och är det enda te som vinner på att lagras.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Pu'er odlas i det område i sydvästra Kina där teträdet ursprungligen växte vilt och har en mycket lång historia. Traditionella har pu'er varit ett billigt brickte som druckits lokalt och sålts till folk i västra Kina men de senaste 10-20 åren har teet fått rykte om sig att vara (även för te) ovanligt hälsosamt och priset har stigit kraftigt liksom efterfråga och produktion. Den välmående provinsen Guangdong står idag för den största konsumtionen men även exporten till utlandet har ökat betydligt på senare år. Utvecklingen har möjliggjorts genom utformningen av en process för att snabbåldra teet.

Framställning[redigera | redigera wikitext]

Pu'er framställs huvudsakligen av den i Yunnan vanligaste tebusksvarianten, Storbladigt Yunnante. Efter plockning upphettas bladen för att oxidation inte ska påbörjas varefter de rullas, torkas och slutligen pressas samman i tekakor, vanligen med mellan 300-500 grams vikt. Dessa kakor packas först i papper och sedan vanligen sju och sju i behållare gjorda av blad. En mindre del pu'er säljs också som löste och förutom de vanliga kakorna pressas pu'er också i andra former som exempelvis klumpar, brickor och skålar.

Det som skiljer pu'er, och andra svarta teer, från de gröna är att de tillåts fermentera efter torkningen, en process som sätter igång av sig själv i ett varmt och fuktigt klimat. Till skillnad från oxidation (vilket inom tenäringen traditionellt kallats fermentrering) är detta en mycket komplex historia som inkluderar både kemiska och biologiska processer. Beroende på i vilket klimat teet förvaras tar processen olika lång tid, men vanligen aldrig kortare än några år och till skillnad från gröna teer som efter ett eller två år tappat det mesta av sin smak anses pu'er bli bättre ju längre det lagras (liksom vid lagring av vin finns det dock alltid en bortre gräns varefter teet tappar i smak). Teet kan också drickas tidigt och smakar då likt ett grönt te.

År 1972 uppfanns en process för att snabba på åldrandet genom lagring i en kontrollerad varm och fuktig miljö och man skiljer därför idag på två slag av pu'er: de "färska" (sheng 生) som görs på traditionellt vis och de "färdiga" (shu 熟) som framställs på det nya snabbare sättet. De flesta är ense om att den naturligare åldringsprocessen ger ett bättre resultat, men ett "färdigt" pu'er av god kvalitet är ändå bättre än ett "färskt" av låg kvalitet. Även "färdiga" teer brukar vinna i smak på några års förvaring.

Tillredning[redigera | redigera wikitext]

De flesta dricker pu'er på samma sätt som kung fu-te, alltså starkt och bryggt i en mycket liten tekanna, med vatten så nära kokpunkten som möjligt och kort dragningstid (om någon alls) men med flera dragningar av samma teblad. Liksom kung fu-te lagat på oolong-te "tvättas" tebladen genom att det första vatten man häller på bladen omedelbart sköljs bort utan att drickas. Färgen på moget pu'er är rödbrun och doft och smak skiljer sig mycket karaktäristiskt från andra tesorter.

Se även[redigera | redigera wikitext]