RS Ophiuchi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
RS Ophiuchi A/B
Utbrott hos den rekurrenta novan RS Ophiuchi i februari 2006
Utbrott hos den rekurrenta novan RS Ophiuchi i februari 2006
Observationsdata
EpokJ2000.0
Stjärnbild Ormbäraren
Rektascension 17t50m13,2s
Deklination -06°42'28"[1]
Skenbar magnitud (V) +4,3 (maximum), +12,5 (minimum)[2]
Stjärntyp
Spektralklass M2III / Vit dvärg
Variabeltyp Nova (NR+LB)
Astrometri
Avstånd 1950 — 5200  (600 — 1600 pc)
Andra beteckningar
HD 162214, Nova Ophiuchi 1898, Nova Ophiuchi 1933, Nova Ophiuchi 1958, Nova Ophiuchi 1967, GCRV 10316, AAVSO 1744-06, AN 20.1901, ASAS J175013-0642.5, BD-06 4661, HV 164, IOMC 5094000008, MWC 414, NSVS J1750131-064228, SS73 106, SV HV 164, IRAS 17474-0641, TYC 5094-550-1, JP11 2898, PPM 201101, EM MWC 414, 2MASS J17501316-0642284, SBC9 996

RS Ophiuchi är ett rekurrent novasystem i stjärnbilden Ormbäraren på ungefär 5000 ljusårs avstånd från jorden. I sin slumrande fas har den magnitud +12,5. Den har haft utbrott 1898, 1933, 1958, 1967, 1985 och 2006 och då ökat sin ljusstyrka med i genomsnitt 5 magnituder. [2] [3] Rekurrenta novor uppkommer när en vit dvärg och en röd jättestjärna bildat par med kort omloppstid. Ungefär vart tjugonde år har tillräckligt med material från den röda jätten dragits till den vita dvärgen, för att skapa ett nytt utbrott. Om den vita dvärgen hinner få tillräckligt mycket massa före utbrottet, och når över den kritiska Chandrasekhargränsen, vid ungefär 1,4 solmassor, kommer den istället att explodera som en supernova typ Ia.

Utbrotten[redigera | redigera wikitext]

[4]

1898[redigera | redigera wikitext]

Utbrottet 1898 upptäcktes inte förrän flera år efteråt. Den skotska astronomen Williamina Fleming upptäckte ett novaliknande spektrum hos stjärnan på ett gammalt fotografi och rapporterade den 1904 som en möjlig nova. Misstanken bekräftades av Edward Charles Pickering 1905. Senare bestämdes att RS Ophiuchi troligen hade haft varit i maximum 1898.

1933[redigera | redigera wikitext]

Utbrottet 1933 upptäcktes först av Eppe Loreta, från Bologna, i Italien. Loreta hade observerat Y Ophiuchi när han av en slump råkade se ett ljusstarkt objekt 50 bågminuter sydväst om Y Ophiuchi. Det han upptäckt var den andra kända utbrottet för RS Ophiuchi.

1958[redigera | redigera wikitext]

Utbrottet 1958 upptäcktes av den amerikanske amatörastronomen Cyrus Fernald, iFlorida. Fernalds månatliga rapport I juli 1958 till AAVSO, som innehöll 345 observationer har kommentaren:

Not too good of a month outside of the RS Oph observations (19 in total). It was interesting to watch the change in color as the star faded. It was reddish-yellow the first night, then yellowish-red, and so on. The last observation was the reddest star that I have ever seen.

I kort översättning: “Inte en alltför bra månad, förutom observationerna av RS Ophiuchi. Det var intressant att studera hur stjärnan färg förändrades när stjärnans utbrott avklingade …”

Den karmosinröda färg som Fernald beskrev avslöjar kraftiga emissionslinjer i H-alfa-bandet.

1967[redigera | redigera wikitext]

Även utbrottet 1967 upptäcktes av Cyrus Fernald (FE). Samma kväll upptäckte också Dr. Max Beyer vid Hamburg-Bergedorfe-observatoriet novan. På grund av tidsskillnaden (6 timmar) var det Beyer som fick äran av upptäckten. Upptäckten skedde den 26 oktober 1967. Magnituden var 5,9 vid upptäckten, varefter novan snabbt avklingade. [5]

1985[redigera | redigera wikitext]

I januari 1985 var det den kanadensiske amatörastronomen Warren Morrisons tur att upptäcka RS Ophiuchi I utbrott. Denna gång nådde novan 5,4 i magnitud vid sitt maximum.

AAVSOs ljuskurva over novans utbrott 2006.

2006[redigera | redigera wikitext]

Den 12 februari 2006 skedde ett nytt utbrott, som nådde ett maximum på 4,5 i magnitude.[6] Detta utbrott observerade först av de japanska amatörastronomerna Hiroaki Narumi och Kiyotaka Kanai. [7]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Variable Star Plotter (VSP) for RS Oph”. American Association of Variable Star Observers. AAVSO. http://www.aavso.org/vsp/chart. Läst 20 september 2013. 
  2. ^ [a b] ”RS Oph”. The International Variable Star Index. AAVSO - Amercian Association for Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=20497. Läst 21 september 2013. 
  3. ^ ”WebObs Search Results for RS Oph”. American Association of Variable Star Observers. AAVSO. http://www.aavso.org/apps/webobs/results/?star=RS+Oph&num_results=25&obs_types=all. Läst 20 september 2013. 
  4. ^ ”RS Ophiuchi”. The International Variable Star Index. AAVSO - Amercian Association for Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsots_rsoph. Läst 21 september 2013. 
  5. ^ Mayall, M. W.. ”Variable Star Notes- The Novae of 1967-1968”. Journal of the Royal Astronomical Society of Canada, Vol. 62, p.201. SAO/NASA Astrophysics Data System (ADS). http://adsabs.harvard.edu/full/1968JRASC..62..201M. Läst 22 september 2013. 
  6. ^ ”Light Curve Generator (LCG) for RS Ophiuchi”. American Association of Variable Star Observers. AAVSO. http://www.aavso.org/lcg/plot?auid=000-BBZ-452&starname=RS%20OPH&lastdays=200&start=&stop=2456557.496640995&obscode=&obscode_symbol=2&obstotals=yes&calendar=calendar&forcetics=&grid=on&visual=on&uband=on&bband=on&v=on&pointsize=1&width=800&height=450&mag1=&mag2=&mean=&vmean=. Läst 21 september 2013. 
  7. ^ ”Recurrent nova 1744-06 RS Ophiuchi in outburst”. The International Variable Star Index. AAVSO - Amercian Association for Variable Star Observers. Arkiverad från originalet den 2012-12-09. https://archive.is/ZBME. Läst 22 september 2013.