Relativa betyg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Relativ betygsättning användes i den svenska grundskolan under åren 1962-1994 och i de sekundära skolformerna under åren 1966-1995. Tanken är att betygen 1-5 sätts i proportion till prestationerna hos samtliga elever som läser samma kurs samma år. Betyg 5 motsvarar att man tillhör de 7% av landets elever som har presterat bäst det aktuella läsåret, 4 nästa 24%, 3 nästa 38%, 2 nästa 24% och 1 de svagaste 7% av dem som klarat kursen.

För att uppnå detta, inrättade man standardprov i grundskolan och centralprov i gymnasieskolan, och provstatistiken samlades in av Skolöverstyrelsen för att fastställa de betygsgränser som skulle gälla på det årets prov. I de ämnen där standardprov/centralprov inte förekom, uppmanades lärarna att fördela betygen i en klass på samma sätt som den uppnått på de centralt anordnade proven inom andra ämnen. Detta ledde till missförstånd såsom "femmorna är slut", med påföljd att vissa elever inte vågade hjälpa andra.

Erfarenheten visar att det har uppstått inflation i betyg genom årens lopp. Kursernas innehåll och läroböckernas utformning har förändrats så att kunskapskraven för att erhålla ett visst betyg har minskat i vissa ämnen. Detta kan man övertyga sig om genom att till exempel jämföra en lärobok i matematik från 1970 och 1990. De relativa betygen kan vara en delförklaring, den kraftigt minskade mängden lektionstimmar i matematiska ämnen en annan, ökning av andelen ungdomar som läser på gymnasiet en tredje och förändrad pedagogik en fjärde.

Bland svenska pedagoger och politiker av alla färger har det varit en vanlig uppfattning att betygsinflationen kan minskas om man överger de relativa betygen. Emellertid visar studier att även vid målrelaterade betyg kan betygsinflation inträffa. Antalet elever som går ut med MVG i samtliga ämnen från gymnasiet ökade med 28 gånger mellan åren 1998 och 2008, utan att kunskapen har ökat i motsvarande grad. [1] Alltmer specifika betygskriterier kan underlätta för de mest ambitiösa studenterna att erhålla högsta betyg utan att gruppens faktiska kunskap fördjupas.

Det tidigare s.k. kunskapsrelaterade betygssystemet hade länge ansetts som subjektivt, och de relativa betygen var ett försök till att överbrygga denna svårighet. Redan på 1930-talet tillsattes en utredning, som mynnade ut i detta betygssystem. Det avskaffades genom ett mycket snabbare och ytligare utredningsförfarande i början av 1990-talet, då de målrelaterade betygen infördes.

Den 7-gradiga ECTS-betygsskala som för närvarande är under införande inom europeiska högskolor och universitet, bygger i sin ursprungsversion på relativa betyg, men har i Sverige anpassats till målrelaterade betyg.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Betygsinflation, Utbildningsradion, 2009.