Simon Boccanegra

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Operor av Giuseppe Verdi
Verdi.jpg

Oberto, greve från San Bonifacio (1839)
Kung för en dag (1840)
Nebukadnessar (1842)
Lombarderna vid första korståget (1843)
Ernani (1844)
De två Foscari (1844)
Orleans jungfru (1845)
Alzira (1845)
Attila (1846)
Macbeth (1847)
Rövarna (1847)
Jerusalem (1847)
Piraten (1848)
La battaglia di Legnano (1849)
Luisa Miller (1849)
Stiffelio (1850)
Rigoletto (1851)
Trubaduren (1853)
La traviata (1853)
Sicilianska aftonsången (1855)
Simon Boccanegra (1857)
Aroldo (1857)
Maskeradbalen (1859)
Ödets makt (1863)
Don Carlos (1867)
Aida (1871)
Otello (1887)
Falstaff (1893)

Kiril Manolov som Simone Boccanegra 2007.

Simon Boccanegra är en italiensk opera i prolog och tre akter med musik av Giuseppe Verdi. Librettot bygger på Antonio García Gutiérrez pjäs med samma namn.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den första versionen hade premiär på Teatro La Fenice den 12 mars 1857 med libretto av Francesco Maria Piave. Några år senare, den 24 mars 1881, hade en reviderad version, med tillägg av Arrigo Boito, premiär på Teatro alla Scala.

Den svenska premiären ägde rum på Stora Teatern, Göteborg 1932. Första uppsättning på Kungliga Operan i Stockholm var den 24 oktober 1940.[1]

Personer[redigera | redigera wikitext]

I prologen
  • Simone Boccanegra, kaparkapten i republiken Genuas tjänst (baryton)
  • Jacopo Fiesco, genuesisk ädling (bas)
  • Paolo Albiani, genuesisk guldstickare (baryton)
  • Pietro, en man av folket, Paolos förtrogne (bas)
I dramat
  • Simone Boccanegra, Genuas doge (baryton)
  • Maria Boccanegra, hans dotter kallad Amelia Grimaldi (sopran)
  • Jacopo Fiesco, under namnet Pater Andrea (bas)
  • Gabriele Adorno, genuesisk ädling (tenor)
  • Paolo Albiani, republiken Genuas kansler (baryton)
  • Pitro, hovman hos dogen (bas)

Senatorer och hovfolk hos dogen, officerare och soldater, sjömän och övrigt folk.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Operan utspelas i Genua på 1300-talet, prologen år 1339 och resten av dramat 1364. Intrigen bygger på det störtade adelspartiets strider med det regerande folkets parti, till vars högste befallningsman Simone Boccanegra utses. Trots sitt förflutna som kapare är Boccanegra en representant för allt som är ädelt och gott. Handlingen är en dramatisk kamp mellan gott och ont.

Berömda arior[redigera | redigera wikitext]

  • Prolog. Il lacerato spirito (Fiesco)
  • Akt 1. Come in quest'ora bruna (Amelia)
  • Akt 1. Figlia! a tal nome io palpito (Simone)
  • Akt 2. Sento avvampar nell'anima (Gabriele)
  • Akt 3. Oh refrigerio! la marina brezza! (Simone)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sällström, Åke (1977). Opera på Stockholmsoperan. Stockholm: Norstedt. sid. 168. Libris 7152595. ISBN 91-1-773051-1 
  • Sandberg, Ingrid (1944). Våra populäraste operor och operetter. Bd 3. Uddevalla: Hermes, Björkman & Ericson. sid. [375]-388. Libris 420182 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Petersén, Gunilla (1991). ”Verdi och två gånger Simon Boccanegra”. Operan. Spelåret ... / Kungl. teatern 1991/92:9,: sid. 17-29 : ill..  Libris 8853961
  • Ralf, Klas (1991). ”Om musiken i "Simon Boccanegra"”. Operan. Spelåret ... / Kungl. teatern 1991/92:9,: sid. 39-48 : ill..  Libris 8853958
  • Verdi, Giuseppe; Piave, Francesco Maria; Boito, Arrigo; Ralf, Oscar; Söderström, Leif, regissör (1991). Simon Boccanegra : opera i prolog och tre akter. Operans textböcker, 0282-0420 ; 32. Stockholm: Operan. Libris 1491847. ISBN 91-86260-20-0