Sjöräddning
.jpg)
Sjöräddning innebär efterforskning och räddning av människor som är eller kan befaras vara i sjönöd eller i farosituationer till havs. Definitionen varierar något från land till land, även om verksamheten i grunden regleras av Sjöräddningskonventionen.
Den internationellt använda termen Search and Rescue (SAR) innefattar också flygräddning och fjällräddning.
Staten svarar i varje land för att sjösäkerhet organiseras, inklusive att en eller flera sjöräddningscentraler (MRCC), eller en eller flera gemensamma flyg- och sjöräddningscentraler (JRCC) etableras. Det operativa räddningsarbetet med flygfarkoster och fartyg sköts av många aktörer.
Historik
Ansträngningar att organisera räddningsoperationer för nödställda till sjöss har förekommit mycket länge. Påven Pius V utfärdade 1566 en bulla ställd till världens kustbefolkning att göra sitt yttersta för att rädda nödställda sjömän samt fartygen och deras last.[1]
Organiserad sjöräddning kan ledas tillbaka till 1824, då ett frivilligt livräddningssällskap grundades i England. Först med bildandet av Royal National Lifeboat Institution 1850, även det på frivillighetens väg, växte organiserad sjöräddning till en någorlunda stabil organisation. Under 1860- och 1870-talen uppstod liknande livräddningssällskap i bland andra Frankrike, Tyskland och USA, varav många med tiden helt eller delvis förstatligades. Danmark och Nederländerna var tidiga med att inrätta sjöräddningsstationer.[2]
Sjöräddning i Danmark
Søværnet, den danska marinen, svarar sedan 2012 för sjöräddning i danska ansvarsvatten. Kystredningstjenesten överfördes då från den civila myndigheten Farvandsvæsenet, vilken lades ned. Det finns 21 räddningsstationer.
Sjöräddning i Finland
I Finland regleras verksamheten genom Sjöräddningslagen (1145/2001). Ansvarig myndighet är Gränsbevakningsväsendet. Finlands Sjöräddningssällskap, genom de lokala sjöräddningsföreningarna, Ålands Sjöräddningssällskap, Sjöstridskrafterna och Sjöfartsverket deltar i verksamheten.
Sjöräddningscentralen finns i Åbo (MRCC Turku) och är underställd Västra Finlands sjöbevakningssektion, och har undercentralen MRSC Helsingfors med ansvar för Finska viken.[3]
Sjöräddning i Sverige
Örlogsmannasällskapet framförde 1853 förslag om inrättande av sjöräddningsstationer i Sverige. År 1854 beviljade riksdagen medel och 1855 uppfördes de första livräddningsstationerna i Mälarhusen och Brantevik på Skånes sydöstra kust.[2] År 1881 övertogs stationerna av Lotsverket och antalet steg efterhand för att på 1930-talet vara 18.[2] År 1956 införlivades Lotsverket med den nya sjöfartsstyrelsen, som då övertog ansvaret för stationerna.[1] År 1904 anordnade Sveriges allmänna sjöförening tre sjöräddningsstationer på Hallands kust, och 1907 bildades Svenska Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne, som fram till 1933 hade inrättat 19 sjöräddningsstationer.[4] Sjöfartsverket driver idag inte längre några räddningsstationer. År 1947 gjordes televerkets kustradiostationer till alarm- och koordineringsstationer för sjöräddningen.[1]
I Sverige regleras sjöräddningsansvar i Lagen om skydd mot olyckor och Förordningen om skydd mot olyckor och definieras som "efterforskning och räddning av människor som är eller kan befaras vara i sjönöd och för sjuktransporter från fartyg". Enligt denna förordning ansvarar Sjöfartsverket för sjöräddningen. Sjöfartsverket är också huvudman för Sjö- och flygräddningscentralen (JRCC), en sedan 2010 integrerad samordningscentral på Käringberget i Göteborg.
Huvudaktörer och resurser
- Sjöfartsverket svarar för alarmcentral och räddningsledning genom Sjö- och flygräddningscentralen. Det driver också den svenska flottan på sju SAR-helikoptrar från fem helikopterflygbaser och disponerar över ett stort antal lotsbåtar och andra fartyg.
- Kustbevakningen, som också har ansvaret för miljöräddningsinsatser till havs, har en flotta av övervakningsfartyg, andra fartyg och svävare vid ett antal kuststationer med . Kustbevakningen har också tre övervakningsflygplan för medeldistans på Skavsta flygplats, vilka också är utrustade för sjöräddning.
- Sjöräddningssällskapet har omkring 190 räddningsfarkoster på 68 räddningsstationer.
- Sjöpolisen har patrullbåtar i Stockholms- och Göteborgsområdena.
- Försvarsmakten har en helikopterflottilj med tre baser samt ytfartyg.
- Kommunala räddningstjänster, som ansvarar för räddningsinsatser i hamnar, har i varierande utsträckning fartyg som kan användas i öppet vatten.
Sjöräddning i Tyskland
Deutsche Gesellschaft zur Rettung Schiffbrüchiger (DGzRS) är en tysk ideell organisation som har en central roll i tysk sjöräddning. Organisationen finansieras utan statligt stöd.
Se även
Källor
Noter
- ^ [a b c] Nationalencyklopedin, multimedia plus, 2000 (Uppslagsord sjöräddning)
- ^ [a b c] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 448
- ^ ”Finlands sjöräddningssystem”. gränsbevakningsväsendet. http://www.raja.fi/sjoraddning/sv/system. Läst 14 augusti 2014.
- ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 449-49