Kustbevakningen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kustbevakningen
Kustbevakningens vapen.svg
Kustbevakningens heraldiska vapen
(dock ej samma bild som myndigheten själv använder)
Departement Försvarsdepartementet
Organisationstyp Statlig förvaltningsmyndighet
Ledning Enrådighetsmyndighet
Kommun Karlskrona
Län Blekinge
Organisationsnr 202100-3997
Generaldirektör Judith Melin
Instruktion SFS 2007:853
Regleringsbrev För budgetåret 2013
Webbplats www.kustbevakningen.se

Kustbevakningen är namnet för den svenska kustbevakningsmyndigheten. Det är en civil myndighet under det svenska försvarsdepartementet. Myndigheten övervakar och kontrollerar sjötrafiken och fisket, värnar miljön och hjälper människor till sjöss längs Sveriges kust samt i Mälaren och Vänern. De övergripande målen för verksamheten beslutas av riksdagen och den närmare styrningen av myndigheten beslutar regeringen om.

Historik[redigera | redigera wikitext]

År 1638 bestod Kustbevakningen av två strandridare. De var stationerade i Kalmar och hade till uppgift att förhindra smuggling och vrakplundring. Den 25 mil långa patrulleringen längs med Sveriges ostkust skedde till fots eller häst. Så sköttes arbetet i mer än 300 år.

Kustbevakningen sköttes även i äldre tid med tulljakter och mindre båtar. På grund av särskilt under 1800-talets första hälft intensivt lurendrejeri var kustbevakningen 1833-1904 i vissa tulldistrikt militäriskt organiserad, dock som en integrerad del av Tullverket under tullbefäl. Den beväpnade under krigslagarna ställda personalen utgjordes av kustchefer, kustsergeanter och kustvakter. De civila graderna inom kustbevakningen var kustinspektor, överuppsyningsman och (jakt)uppsyningsman. 1905-22 fanns två särskilda kustbevakningschefför för Skåne-Blekinge respektive Hallands-Göteborgs och Bohusläns distikt. I övriga tullkammardistrikt utövades chefskapet av vederbörande tullförvaltare.[1]

År 1900 anskaffades en ångare för Haparanda distrikt, och 1910 införde kustbevakningen motorbåtar.[2]

Under andra världskriget minskade smugglingen. Kustbevakaren fick då nya arbetsuppgifter såsom kontroll av sjötrafiken, visitation av fartyg och personer, kontroll av passerkort och plombering av radiosändare.

Efter kriget fick kustbevakarna ytterligare arbetsuppgifter som jakttillsyn, organiserad sjöräddning, fiskeritillsyn och kontroll av säkerhetsbestämmelserna ombord på fartyg.

År 1971 fick kustbevakningen regeringens uppdrag att ansvara för oljebekämpning till sjöss, och tre år senare även ansvaret för kemikalieutsläppen. 1978 ålades man att också svara för havsfiskeövervakningen. 1982 fick kustbevakarna polisiära befogenheter till havs samt i Vänern och Mälaren.

Kustbevakningen blev en egen myndighet 1988.

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Kustbevakningen skall:

  • I enlighet med särskilda föreskrifter utföra sjöövervakning och annan kontroll- och tillsynsverksamhet samt miljöräddningstjänst till sjöss
  • Samordna de civila behoven av sjöövervakning och sjöinformation
  • Följa den internationella utvecklingen inom sitt verksamhetsområde och medverka i internationellt samarbete för att utveckla gränskontroll, brottsbekämpning till sjöss, miljöskydd till sjöss och annan sjöövervakning
  • Övervaka hastigheten och nykterheten till sjöss.

Kustbevakningen har inom sina områden delvis samma befogenheter som polisen, och dessa befogenheter har med tiden utökats. Sedan 2006 kan kustbevakningen utfärda ordningsbot vid brott mot sjötrafikförordningen, till exempel överskridande av hastighetsbegränsning. De använder i detta arbete samma typ av lasermätare som trafikpolisen gör på land.

Från den 1 juni 2010 gäller samma gränsvärden till sjöss för alkohol i blodet som på vägarna. Kustbevakningen har rätt att göra slumpmässiga nykterhetskontroller till sjöss med hjälp av alkometer. Promillegräns är 0,2 promille. Lagen gäller alla båtar som kan framföras i minst 15 knop eller har ett skrov som är minst tio meter. Straffansvaret har också utvidgats och den som har mer än 1,0 promille i blodet kan dömas för grovt sjöfylleri.

För båtar under tio meter och som går långsammare än 15 knop gäller samma regler som tidigare. Kustbevakningen har rätt att stoppa dem och kontrollera nykterheten om man kan misstänka att båtföraren är påverkad av alkohol eller annat medel och inte kan framföra båten på ett säkert sätt. En båtförare som är påverkad av alkohol kan dömas för sjöfylleri om inte båten kan framföras på ett säkert sätt. Om båtföraren har minst en promille alkohol i blodet, är avsevärt påverkad eller kör båt på ett sätt som innebär stor fara för säkerheten till sjöss, kan domen bli grovt sjöfylleri.

Kustbevakningstjänstemän bär liksom poliser pistol, pepparspray, batong och handfängsel. Till skillnad från polisen har Kustbevakningen en vapenlagstiftning som leder till att de endast får använda pistolen vid direkt nödvärn.

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Fartygen KBV 201 och KBV 290 i Karlskrona.

Sverige är indelat i två kustbevakningsregioner:

  • Nordost, KRNO (Stockholm, Hammarby Sjöstad)
  • Sydväst, KRSV (Göteborg, Käringberget)

Den centrala ledningen finns i Karlskrona.

Den lokala organisationen är förlagd till 26 kustbevakningsstationer, till vilka även hör flygkuststationerna.

Antalet anställda i hela landet uppgår till drygt 800.[3]

Fartyg[redigera | redigera wikitext]

Kustbevakningens kombinationsfartyg KBV 202 utanför Karlshamn.
Kustbevakningens nya kombinationsfartyg KBV 001 Poseidon anländer till Göteborg.
Detalj av KBV 001.
Kustbevakningens flygplan av typ Dash 8 Q-300.

Kustbevakningen hade sommaren 2010 följande fartygslag över 15 m:

  • 21 övervakningsfartyg
  • 9 miljöskyddsfartyg
  •  5 kombinationsfartyg
  •  3 svävare

Dessutom ett hundratal mindre båtar inklusive ett utökat användande av vattenskotrar för övervakning och snabb access till andra båtar.

För att möta regeringens ökade krav på förmågan att kunna bogsera nödställda fartyg, tömma fartyg från last och bekämpa bränder till sjöss har Kustbevakningen skaffat tre nya kombinationsfartyg, KBV 001, KBV 002 och KBV 003. Fartygens kapacitet att bogsera är på 100 ton vilket ska räcka att fånga och hålla ett tankfartyg på 150 000 ton i storm. Fartygens förmåga att ta upp olja och lagra den ombord är också stor. Fartygen är stationerade i Göteborg, Karlskrona och Slite.

Ett omfattande nybyggnadsprogram av andra enheter för övervakning och miljöskydd pågår.

Vid behov deltar Kustbevakningen med tillgängliga resurser i sjöräddning, och har på aktuella enheter utrustning installerad för avlyssning och lokalisering av EPIRB-signaler (Emergency Position Indication Radio Beacon, radiofyr för lokalisering av nödställda). Under sjöräddningsuppdrag lyder man under svenska MRCC (Maritime Rescue Coordination Centre), som ligger i Göteborg.

Kustbevakningsflyget[redigera | redigera wikitext]

Kustbevakningsflyget är baserat på Skavsta flygplats utanför Nyköping. Flygverksamhetens huvudsakliga uppgift är:

  • Livräddning
  • Miljöövervakning
  • Övervakning av svenskt och utländskt fiske
  • Sjötrafik
  • Gränskontroll
  • Internationell och nationell samverkan

Sommaren 2010 har Kustbevakningen tre flygplan av typen Bombardier Dash 8-Q300. Planen är några av världens mest avancerade flygplan för havsövervakning. Flygplanen patrullerar regelbundet den svenska kusten. Kustbevakningsflyget har också deltagit i internationella uppdrag, bland annat operation Atalanta, som innebar spaning efter pirater i havet utanför Afrikas horn.

Generaldirektörer[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 352 
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 352-53 
  3. ^ ”Utbildning och jobb”. kustbevakningen.se. Kustbevakningen. 2009-04-06. http://www.kustbevakningen.se/sv/utbildning--jobb/. Läst 19 november 2009. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Program för flygräddningstjänsten, Luftfartinspektionen dnr LS 2007-3672 2007-08-22

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]