Sjöräddning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sjöräddningsövning i Tyskland.

Sjöräddning (engelska: Search And Rescue, SAR) handlar om efterforskning och räddning av människor som är eller kan befaras vara i sjönöd eller i farosituationer till havs. Definitionen varierar något från land till land också om den centrala verksamheten regleras av internationella fördrag. Den engelskspråkiga termen kan innefatta också räddningsverksamhet annanstans, såsom flygräddning och räddning av nödställda i rymden.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Räddningsbåt med motor, 1907. Kanadensiska kustbevakningen.

Försök att organisera räddningsoperationer för nödställda till sjöss har förekommit mycket länge. Pius V utfärdade 1566 en bulla ställd till världens kustbefolkning att göra sitt yttersta för att rädda nödställda sjömän samt fartygen och deras last.[1]

Den första verkliga sjöräddningen kan dock ledas tillbaka till 1824, då ett frivilligt livräddningssällskap grundades i England. Först med bildandet av Royal National Lifeboat Institution 1850 även det på frivillighetens väg växte organisationen till en någorlunda stabil organisation. Under 1860- och 1870-talen uppstod liknande livräddningssällskap i Frankrike, Tyskland, USA med flera länder. Många av dessas fick med tiden helt eller delvis statlig karaktär. Danmark och Holland var tidiga med att inrätta sjöräddningsstationer.[2]

Sjöräddning i olika länder[redigera | redigera wikitext]

Finland[redigera | redigera wikitext]

Modern finsk sjöbevakningsbåt samt Röda Korsets förstaresponsbåt.

I Finland regleras verksamheten genom Sjöräddningslagen (1145/2001). Ansvarig myndighet är gränsbevakningsväsendet. Sjöstridskrafterna, sjöfartsverket och de frivilliga sjöräddningsföreningarna deltar i verksamheten.

Sjöräddningsföreningarna i Fasta Finland hör till Finlands Sjöräddningssällskap, medan Ålands Sjöräddningssällskap inte gör det.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Sjöräddningen i Ystads båt Sjömanshuset.
De frivilliga sjöräddningsorganisationerna har en viktig roll i sjöräddningen.

I Sverige regleras verksamheten i Lagen om skydd mot olyckor och definieras som "efterforskning och räddning av människor som är eller kan befaras vara i sjönöd och för sjuktransporter från fartyg". Sjöräddningstjänsten regleras av Förordningen om skydd mot olyckor. Enligt denna förordning ansvarar Sjöfartsverket för sjöräddningen i Sverige och har i enlighet med förordningen upprättat en sjöräddningscentralKäringberget i Göteborg, vilken sedan 2010 sköter också flygräddningstjänsten.

I den organiserade sjöräddningen ingår förutom Sjöfartsverket som ansvarig myndighet, sjöräddningscentral och med sjöräddningsenheter även:

Örlogsmannasällskapet framförde 1853 förslag om inrättande av sjöräddningsstationer i Sverige, 1854 beviljade riksdagen medel och 1855 uppfördes de första livräddningsstationerna i Mälarhusen och Brantevik på Skånes sydöstra kust.[2] 1881 övertogs stationerna av Lotsverket och antalet steg efterhand[1], på 1930-talet var de 18 stycken.[2] 1956 införlivades Lotsverket med den nya sjöfartsstyrelsen, som då övertog ansvaret för stationerna.[1] 1904 anordnade Sveriges allmänna sjöförening tre sjöräddningsstationer på Hallands kust, och 1907 bildades Svenska Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne, som fram till 1933 inrättade 19 sjöräddningsstationer.[3]

1947 gjordes televerkets kustradiostationer till alarm- och koordineringsstationer för sjöräddningen.[1]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Nationalencyklopedin, multimedia plus, 2000 (Uppslagsord sjöräddning)
  2. ^ [a b c] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 448 
  3. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 449-49