Sjöräddning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sjöräddningsövning i Tyskland.

Sjöräddning, internationellt benämnt Search And Rescue, SAR) avser efterforskning och räddning av människor som är eller kan befaras vara i sjönöd eller i farosituationer till havs. Definitionen varierar något från land till land, även om verksamheten i grunden regleras av International Convention on Maritime Search and Rescue (SAR). Den engelskspråkiga termen SAR kan innefatta också annan räddningsverksamhet som flygräddning och fjällräddning.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Motordriven räddningsbåt inom Kanadas kustbevakning, 1907.

Ansträngningar att organisera räddningsoperationer för nödställda till sjöss har förekommit mycket länge. Påven Pius V utfärdade 1566 en bulla ställd till världens kustbefolkning att göra sitt yttersta för att rädda nödställda sjömän samt fartygen och deras last.[1]

Organiserad sjöräddning kan ledas tillbaka till 1824, då ett frivilligt livräddningssällskap grundades i England. Först med bildandet av Royal National Lifeboat Institution 1850, även det på frivillighetens väg, växte organiserad sjöräddning till en någorlunda stabil organisation. Under 1860- och 1870-talen uppstod liknande livräddningssällskap i bland andra Frankrike, Tyskland och USA, varav många med tiden helt eller delvis förstatligades. Danmark och Holland var tidiga med att inrätta sjöräddningsstationer.[2]

Sjöräddning i olika länder[redigera | redigera wikitext]

Finland[redigera | redigera wikitext]

Modern finsk sjöbevakningsbåt samt Röda Korsets förstaresponsbåt.

I Finland regleras verksamheten genom Sjöräddningslagen (1145/2001). Ansvarig myndighet är gränsbevakningsväsendet. Sjöstridskrafterna, sjöfartsverket och de frivilliga sjöräddningsföreningarna deltar i verksamheten.

Sjöräddningsföreningarna hör till Finlands Sjöräddningssällskap, förutom Ålands Sjöräddningssällskap.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Sjöräddningsövning på Stockholms ström.
Sjöräddningsbåt, Kivik.
Sjöräddningen i Ystads båt Sjömanshuset.

I Sverige regleras verksamheten i Lagen om skydd mot olyckor och Förordningen om skydd mot olyckor och definieras som "efterforskning och räddning av människor som är eller kan befaras vara i sjönöd och för sjuktransporter från fartyg". Enligt denna förordning ansvarar Sjöfartsverket för sjöräddningen i Sverige. Sjöfartsverket är huvudman för Sjö- och flygräddningscentralen (JRCC), en sedan 2010 integrerad samordningscentral på Käringberget i Göteborg.

Sjöfartsverkets helikopterverksamhet opererar flottan av sju statliga svenska räddningshelikoptrar för flyg- och sjöräddning.

I den organiserade sjöräddningen ingår också:

Örlogsmannasällskapet framförde 1853 förslag om inrättande av sjöräddningsstationer i Sverige. År 1854 beviljade riksdagen medel och 1855 uppfördes de första livräddningsstationerna i Mälarhusen och Brantevik på Skånes sydöstra kust.[2] År 1881 övertogs stationerna av Lotsverket och antalet steg efterhand för att på 1930-talet vara 18.[2] År 1956 införlivades Lotsverket med den nya sjöfartsstyrelsen, som då övertog ansvaret för stationerna.[1] År 1904 anordnade Sveriges allmänna sjöförening tre sjöräddningsstationer på Hallands kust, och 1907 bildades Svenska Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne, som fram till 1933 hade inrättat 19 sjöräddningsstationer.[3]

År 1947 gjordes televerkets kustradiostationer till alarm- och koordineringsstationer för sjöräddningen.[1]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Nationalencyklopedin, multimedia plus, 2000 (Uppslagsord sjöräddning)
  2. ^ [a b c] Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 448 
  3. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 449-49