Slaget vid Stirling Bridge
Från Wikipedia
| Slaget vid Stirling Bridge | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Skotska frihetskriget | |||||||
|
|||||||
| Stridande | |||||||
 Skottland |
England | ||||||
| Befälhavare | |||||||
| William Wallace |
John de Warenne, 7:e earl av Surrey | ||||||
| Styrka | |||||||
| 3-4 000 man, kanske 100 lätta ryttare | 10 000 man, 300 tunga ryttare | ||||||
| Förluster | |||||||
| kanske 1 000 dödade och svårt sårade; 1 000 lätt sårade | 5 000 döda, 1 000 sårade, ett fåtal tillfångatagna | ||||||
Genom slaget vid Stirling Bridge, Stirling, Skottland, besegrades och tillintetgjordes en stor del av den engelska nordarmén under skotska frihetskriget. Under William Wallaces ledning hade ett uppror startat i maj 1297. Engelsmännen sände en stor armé norrut för att kuva upproret.
Vid Stirling Bridge förskräcktes de av brons ringa bredd; bara tre man kunde gå i bredd över bron samtidigt. Men engelsmännen började gå över och inga skottar fanns inom synhåll. Snart var halva den engelska armén över floden.
Då anföll Wallace med sina skottar i två armégrupper. Den ena skulle storma rakt in i engelsmännen och den andra skulle skära av deras flyktväg vid bron. Ett djärvt företag, då skottarna var sämre utrustade än engelsmännen och färre - trots att bara hälften av engelsmännen gått över bron.
I rask takt slaktades engelsmännen. Fler trängdes på bron för att komma över, och flera trillade i vattnet och drunknade p g a dåliga simkunskaper och tung utrustning. Så snart engelsmännen var tillintetgjorda på skottarnas sida om floden, fortsatte de djärva krigarna ut på bron och slängde engelsmännen i vattnet. Flera tusen engelsmän flydde i rädsla och bron rasade - resten av den engelska armén flydde då i skräck.
