Snook

	Snook
	Oskar Linnros och Daniel Adams-Ray.
Pseudonym(er)	Kihlen (Oskar Linnros); Big Danne (Daniel Adams-Ray)
Bakgrund	Stockholm, Sverige
Genre	Hiphop
År som aktiva	2000–2007, 2009, 2016
Relaterade artister	Afasi & Filthy, Maskinen
Medlemmar
	Daniel Adams-Ray; Oskar Linnros

Snook var en svensk hiphopduo som bestod av Oskar Linnros och Daniel Adams-Ray.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Linnros och Adams-Ray träffades under skoltiden på Viktor Rydberg Gymnasium Odenplan i Stockholm, vilket ledde till att Snook bildades någon gång i början av 2000-talet. Snook diversifierade sig snabbt från den övriga svenska hiphopen med annorlunda, mer poppiga beats bestående av mycket piano och även inslag av blåsinstrument.

2000-2003[redigera | redigera wikitext]

Snooks första låtar, bland annat Änglalik, Havok och Generation fuck you, spreds via webben. År 2003 vann Snook även pris som ”Årets download” med låten Mognare än oss på The Swedish HipHop Awards.

Första gången Snook kunde höras på ett officiellt släpp var när de gästade Afasi & Filthy på deras EP 1990nånting, på EP:ns titelspår. Låten släpptes även till radio och blev under våren/sommaren 2003 en stor hit på Sveriges Radio P3 där den låg A-listad i 5 veckor. Utöver detta roterade videon till låten mycket på Z-TV.

2004 – Vi vet inte vart vi ska men vi ska komma dit[redigera | redigera wikitext]

Året efter 1990nånting var det dags för det verkliga genombrottet i och med singeln Mister Cool. Låten blev snabbt en stor radiohit och sålde guld^[1] (den vann senare också "Årets låt" på 2005 års P3 Guld-gala). Denna succé följdes upp av singlarna Lejonhjärta (med Organism 12) och Såpbubblor, innan det slutligen var dags för debutalbumet Vi vet inte vart vi ska men vi ska komma dit. Skivan släpptes i maj 2004 och möttes av blandade recensioner. Många har senare ansett att Snook fick mycket orättvis och obefogad kritik för sitt skapande, bland annat genom en recension av Expressens Jonna Sima (där hon på ett tiotal rader hann stava båda gruppmedlemmarnas namn fel samt hävda att de var "Lidingöfödda", vilket inte är korrekt för någon av dem).^[2] Skivan blev dessutom mycket omdebatterad just på grund av sin oförmåga att hålla sig till hiphopens stilistiska regler. Albumet blev älskat från många håll, samtidigt som andra hävdade att det Snook gjorde inte kan kallas hiphop alls.^[3]

2006 – Är[redigera | redigera wikitext]

År 2006 var det dags för ett nytt album. Även denna gång föregicks albumsläppet av tre singlar – Snook, svett och tårar, Längst fram i taxin och Kommer ifrån. Trots att ingen av låtarna blev lika populär som Mister Cool hyllades duon för en genomgående högre kvalitet på både texter och produktion, och skivan som bar namnet Är möttes av mycket bättre recensioner än debutskivan.^[4]^[5] Skivan får sägas ha en mer mogen tongång än det första albumet och produktionerna (där Salem Al Fakir varit delaktig) är mer välgjorda och kompletta.

Senare släpptes även låten Inga problem från albumet som singel. Ett bevis på Snooks ökade status inom musikvärlden i allmänhet och inom hiphopen i synnerhet blev remix-versionerna av Längst fram i taxin och Inga problem, som fick celebra besök i form av Timbuktu respektive Petter och Veronica Maggio (Linnros dåvarande flickvän). Snook blev också belönade för sitt album i form av pris för "bästa svenska musikgrupp" på MTV Europe Music Awards 2006. I januari året därefter mottog man även en grammis för "Årets hiphop/soul" – ”Snook lyckas vara både breda och experimentella, allvarliga och roliga”, lät Grammis-juryns omdöme.^[6] Under 2006 drog Snook ut på turné och slog bland annat publikrekord på Storsjöyran sommaren 2006 med över 10 000 personer i publiken.

2009-2015 – Splittring och solokarriärer[redigera | redigera wikitext]

Efter att det hade varit tyst om Snook sedan Inga problem-remixen släpptes sommaren 2007 började spekulationer tillta om att gruppen hade splittrats. Dessa åsikter fick grogrund bland annat i och med att Adams-Ray tog ett steg tillbaka från sitt musicerande för att istället engagera sig i klädmärket "Lagom" (som han är delgrundare till), samtidigt som Linnros i allt högre grad började producera musik åt andra artister istället.^[1] År 2009 gjorde man i och för sig ett par mindre spelningar i bland annat Visby och Härnösand, men någon riktig comeback tycktes inte vara på gång.^[7]. Den 16 december 2009 gjorde duon sin sista spelning under Snook. Drygt en månad därefter släppte Linnros sin första singel som solo (Ack, Sundbyberg). I en intervju med Adams-Ray 2010 beskrev han spelningen enligt följande: Vi gjorde ett svinlökigt sista gig på en Silja Line-färja. Ett riktigt sellout-gig, mycket betalt och folk var så fulla att de ramlade omkull och fattade ingenting. Då tänkte man verkligen ”Fan, vad är det vi gör?”. ^[8]

På Snooks officiella hemsida^[9] bemötte man inledningsvis ryktena om gruppens död med en text som löd "Alla som påstår att Snook har splittrats är våldtäktsmän" (ett referat till Maskinen – Linnros var med och grundade gruppen och var med och släppte hitsingeln Alla som inte dansar (är våldtäktsmän) under hösten 2007, men hoppade av efter ett år). Denna text togs dock bort vid ett senare tillfälle och ersattes, troligtvis någon gång under tidig höst 2009, med en svart text på vit bakgrund som löd "SNOOK". Något år senare (osäkert exakt när) försvann även denna text. Under en tid var domänen parkerad, men idag har snook.se blivit en fansajt med information om gruppen, de två artisterna och deras musik.

I januari 2010 inleddes en ny era för duon i och med att Linnros släppte sin första solosingel, Ack, Sundbyberg. I en intervju som gjordes i samband med släppet uttalade sig Linnros på följande vis om Snook: "Jag vet inte. Jag tänkte ringa Danne (den andra medlemmen i Snook) inför intervjun och stämma av vad vi skulle säga, men sen sket jag i det. Jag tror jag vet hur han känner. Vi har inte funnits på flera år. Vi är så långt ifrån varandra nu, rent musikaliskt." Reportern, DN:s Axel Björklund, hävdade då att han nyligen ringt Adams-Ray som svarat i princip likadant.^[10] Den 6 juni 2010 kom Linnros debutalbum som soloartist, Vilja bli. Bara några veckor senare (i slutet av juni) släppte Adams-Ray sin första solosingel, Dum av dig. Singeln följdes senare upp av albumet Svart, vitt och allt däremellan. När Adams-Ray intervjuades i samband med singelsläppet sade han följande på frågan om ett samarbete med Linnros var aktuellt: "Det hade inte gått, det hade varit skitsvårt. Textmässigt skulle vi dra för mycket åt olika håll, det hände redan med Snook ibland. Och min skiva handlar mest om min uppväxt i Kenya, det hade inte gått att kombinera med Sundbyberg."^[1]

I och med detta, och att inget nytt har framkommit fram till dags dato, får Snook sedan länge anses splittrat. Ett intressant faktum är dock att både Adams-Ray och Linnros efter några års frånvaro hittat tillbaka till hiphopen, Linnros via en rap-remix av sin hitsingel Från Balkongen^[11] och Adams-Ray genom någon form av pop/rap-integrering på sitt andra album Innan vi suddas ut.

2016 – Återförening och ny singel[redigera | redigera wikitext]

Snookmedlemmarna Linnros och Adams-Ray släppte den 22 september 2016, efter tio år utan samarbete, gemensamt singeln Sitter på en dröm. Singeln släpptes dock inte under namnet Snook.^[12] De båda uppträdde även tillsammans på Adams-Rays spelningar på Way Out West och Gröna Lund under året. Även under dessa framträdanden valde de att inte kalla sig för Snook.
Det är dock fortfarande oklart om gruppen Snook har återuppstått eller om de två kommer att samarbeta vidare under de kommande åren.