Stinkflokesläktet
| Stinkflokesläktet | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Araliaordningen Apiales |
| Familj | Flockblommiga växter Apiaceae |
| Släkte | Stinkflokesläktet Ferula |
| Vetenskapligt namn | |
| § Ferula | |
| Auktor | Linné |
Stinkflokesläktet (Ferula) är ett släkte inom familjen flockblommiga växter med omkring 170 arter förekommande i medelhavsområdet samt sydvästra och centrala Asien.[1]
Släktet omfattar glatta, ofta blådaggiga högväxta örter med parbladigt delade blad och gula eller gröna blommor i stora sammansatta flockar. Flera arter innehåller i rötter och rotstockar gummiharters, som kommit att brukas såväl medicinskt som inom kemisk industri. Myskrot som brukat mot kolera har utvunnits ur Ferula sumbal och Ferula suaveolens[2]
Ferula foetida, Ferula narthex, Ferula gummosa har brukats för att utvinna marockanskt ammoniakgummi. Myskrot som brukat mot kolera har utvunnits ur Ferula sumbal och Ferula suaveolens[2]
Ett flertal arter har även brukats till rökelse i religiösa ceremonier, och de har varit flitigt brukade i folkmedicinen.[1] Myskrot som brukat mot kolera har utvunnits ur Ferula sumbal och Ferula suaveolens[2], och i Dyvelsträck har också arter ur ferulasläktet varit huvudingrediens.[1]