Super-G

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Super-G
Den kroatiska Super-G-åkaren Danko Marinelli i en österrikisk tävling i Spital am Semmering under 2008
Den kroatiska Super-G-åkaren Danko Marinelli i en österrikisk tävling i Spital am Semmering under 2008
Högsta förbund FIS
Först utövad 1982 (världscupdebut)
Egenskaper
Kontaktsport Nej
Könsmixad Nej, separata tävlingar
Kategorisering Skidsport
Vintersport
Utrustning Hjälm
Skidor
Spelplats Utomhus, Skidbacke
OS 1988-

Super-G, eller superstorslalom, engelska: Super Giant Slalom, på svenska även superstorslalom är en fartgren inom alpin skidsport.

Super-G är ett mellanting mellan störtlopp och storslalom, där man åker mellan glest placerade portar som i storslalom men i högre hastighet. Åkarna står ofta i störtloppställning men fortsätter svänga konstant. Hastigheten varierar beroende på bansättning och terräng. Det är utmanande att hantera svängarna i den höga hastighet som ofta uppstår.

Man åker endast ett åk i super-G men grenen skiljer sig från störtlopp genom att åkarna inte får övningsköra banan före tävling utan bara får göra en besiktning.

Super-G är inte en av de ursprungliga grenarna i alpin skidsport utan blev världscupgren säsongen 1982/1983, VM-gren 1987 och OS-gren 1988. Retrospektivt går det att se introduktionen av grenen som en balansering av den totala alpina världscupen, då den tidigare gynnade teknikgrenarna före fartgrenarna. Säsongen 2007/2008 genomfördes totalt 17 världscupdeltävlingar i störtlopp och super-G, 18 i storslalom och slalom, samt tre superkombinationer.

Manliga världsmästare sedan 1987[redigera | redigera wikitext]

1993 var herrarnas super-G inställd, 1999 delades segern mellan 2 åkare.

Kvinnliga världsmästare sedan 1987[redigera | redigera wikitext]

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Svensken Lars-Börje "Bulan" Eriksson tog sensationellt OS-brons i grenen 1988 i Calgary, trots att hans ena skida vid ett tillfälle var uppe på skyddsnätet under åket.

Se även[redigera | redigera wikitext]