Hoppa till innehållet

Svia

Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.
Svia
Småort
Land Sverige Sverige
Landskap Uppland
Län Uppsala län
Kommun Uppsala kommun
Distrikt Vaksala distrikt
Koordinater 59°52′53″N 17°43′57″Ö / 59.88139°N 17.73250°Ö / 59.88139; 17.73250
Area hektar (2020)[1]
Folkmängd 67 (2020)[1]
Befolkningstäthet 7,4 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Beb.områdeskod 0380SB253 (2020–)[2]
Ortens läge i Uppsala län
Ortens läge i Uppsala län
Ortens läge i Uppsala län
SCB:s bebyggelseområdesavgränsning
Redigera Wikidata

Svia är en by i Vaksala socken, ca 3 km öster om Uppsalas centrum, med gamla anor. Byn gränsar i norr till Norrhällby och i söder till byn Skölsta, där museijärnvägen Lennakatten passerar. Den är i dag föremål för betydande utbyggnad med moderna villor. Vid SCB:s ortsavgränsning 2020 avgränsades här en småort.

Ortnamnsforskaren Jöran Sahlgren resonerar i uppsatsen Sveaväldets uppkomst år 1930, (publicerad 1931 i Namn o bygd), sig fram till att "svearnas urhem" fanns i byn Svia, där namnet tolkades som "svearnes by". Härifrån hade Sveariket växt fram genom det naturliga urvalets princip enligt Sahlgren,[3] en teori som saknar övrigt stöd i forskningen. Han skriver bland annat i sitt arbete: "Anledningen till att invånarna i Svia by kunde vara i stånd till en maktutveckling, som skulle föra deras namn vida utanför Sveriges gränser, voro flera. I första rummet måste man räkna med att de tillhörde en härdad och kraftig ras. I andra rummet med deras militära organisationsförmåga, som särskilt satt spår i deras vittberömda ledungsväsen."[3]

Tidigare forskning visar att byn benämnts Suiu (DR37, Jakobsen 1935 s 191f, Ståhl 1972 sp 482).

Referenser

  1. ^ [a b] Statistiska småorter 2020, befolkning, landareal, befolkningstäthet per småort, SCB, 31 mars 2022, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Avregistrerade och nyregistrerade statistiska småorter 2020, SCB, 31 mars 2022, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Janson (1999), s. 49-50ff

Källor