Systemutveckling

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Systemutveckling kallas processen att ta emot en beställning på ett datorsystem, skriva en strukturerad kravspecifikation på systemet, genomföra systemering av det, programmera, testa och driftsätta det. Arbetet sker traditionellt enligt olika utvecklingsmetodiker, var och en med sina för- och nackdelar.

Vattenfallsmodellen[redigera | redigera wikitext]

Vattenfallsmodellen går ut på att man bygger ett datorsystem i strikta steg som vart och ett avslutas innan man påbörjar nästa. Typiska steg är att man börjar med kravinsamling och kravspecifikation och när dessa är på plats följer implementering av kraven, dvs programmeringen. När allt är färdigprogrammerat genomgår programmet grundliga tester för att därefter paketeras och driftsättas. Denna process liknar man ofta vid en serie av vattenfall. När man tagit sig genom ett fall (ett steg) är det väldigt svårt att gå tillbaka och göra om. Om man hittar brister i kraven under testerna, kostar det stora resurser att rätta till detta, det finns risk för att stora delar av systemet måste skrivas om för att komma tillrätta med feltänket. Dessutom är vattenfallsmodellen okänslig mot förändringar i omvärlden som oundvikligen sker under projektets gång.

Agil systemutveckling[redigera | redigera wikitext]

Agil systemutveckling (eng. Agile software development, bokstavligen vig systemutveckling) innebär att man bedriver systemutvecklingen inkrementellt under intensiv kunddialog. Inom agil systemutveckling finns flera metoder och tekniker, till exempel XP (Extrem programmering), Scrum och Kanban (en förenklad version av Lean).

Skillnader i uppfattningen av grundläggande filosofiska begrepp som kausalitet och kvalitet gör att agil systemutveckling inte är förenlig med vattenfallsmodellen.

De agila metoderna har vuxit fram underifrån, bland utvecklare och programmerare, som ett svar på de traditionella systemutvecklingsmetodernas formalism. ”I en programmerares värld är det roligare att skriva kod än att fylla i olika dokument”. Avsaknaden av regler och dokumenterad process fick omvärlden att kalla metoderna för hackermetoder som dessutom saknade vetenskaplig legitimitet. (Avison & Fitzgerald, 2002)

Se även[redigera | redigera wikitext]