Tasmolakulturens gravhögar
Tasmolakulturens gravhögar ligger spridda omkring centrala Kazakstan i provinserna Qaraghandy, Aqmola, och Pavlodar.
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Gravhögarna har sitt ursprung under Sakaperioden (600- till 200-talet f.Kr), de olika gravhögarna, som hör till Tasmolakulturen, finns här och var i dalgångarna i centrala Kazakstan. Platserna kännetecknas av stenkomplex med uppemot fyra stenar, kallade menhirer (ensamma eller i grupper), och två böjda områden som kan vara mellan 50 och 200 meter långa (unika för Tasmolakulturen)[1]. De utdragna högarna verkar vara lagda för att följa dagjämnings- och sommarsolståndspunkter. Arkeologiska fynd i själva gravhögarna omfattar bland annat keramik, hästskelett och rester av eldstäder. Över 300 gravhögar har identifierats i Kazakstan. Endast ett fåtal av dessa har blivit arkeologiskt undersökta.[1].
Världsarvsstatus[redigera | redigera wikitext]
Den 24 september 1998 sattes ett antal av gravhögarna upp på Kazakstans tentativa världsarvslista.[1]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- ^ [a b c] ”Barrows with stone ranges of the Tasmola culture” (på engelska). UNESCO World Heritage Centre. http://whc.unesco.org/en/tentativelists/1133/. Läst 4 augusti 2012.