Teófilo Braga
Joaquim Teófilo Fernandes Braga, född den 24 februari 1843 på ön Sao Miguel (en av Azorerna), död den 28 januari 1924 i Lissabon, var en portugisisk litteraturhistoriker.
Braga utgav vid 16 års ålder diktsamlingen Folhas verdes, blev juris doktor i Coimbra 1868 och därefter 1872 professor i modern litteratur vid Curso superior de lettras i Lissabon. 1890 invaldes han i portugisiska vetenskapsakademien.
Braga var en genialisk och ovanligt produktiv författare, men alltför hastigt producerande för att hans alster skulle kunna alltigenom vara gedigna. Vid sidan av en imponerande mängd arbeten i bokform medhann han att skriva bidrag till en mängd in- och utländska tidskrifter.
Verkligt anderika är hans dikter: Stella Matutina (1863; ett bibliskt epos), Visão dos tempos (1864, ett slags världsalltets och människosläktets epos, i Victor Hugos stil), Torrentes (1868) med flera. Mera betydande var Braga dock såsom litteraturhistoriker.
Hans brett anlagda Historia da litteratura portugueza (i form av monografier, 16 band, 1870-80; ny, utvidgad upplaga) överträffas i användbarhet av de mera korta handböckerna Theoria (Manual, Curso} da historia da litteratura portugueza. Med de samtida författarna sysselsätter sig hans Modernas ideias na litteratura portugueza (2 band, 1892).
Han utgav till Camões 300-årsjubileum en förtjänstfull Bibliographia camoniana (1880). Stor förtjänst inlade Braga som den egentlige grundläggaren av portugisisk folklore. Redan i studentåren samlade han sitt lands folkvisor, romanser och sägner.
Av hithörande arbeten må nämnas "Cancioneiro popular" (1867), "Contos tradicionaes do povo portuguez" (2 band, 1883) och O povo portuguez nos seus costumes, crenças e tradições (2 band, 1886).
På det filosofiska området införde han Comtes positivism i Portugal genom särskildt utgivna skrifter och uppsatser i tidskriften "O positivismo" (1800-86); dess anda råder också i Bragas diktsamling Miragens seculares (1884).
I samma anda författade han en världshistoria, Historia universal (2 band, 1878-82), som blev föremål för starka angrepp. Han skev även Coimbra-universitetets historia (3 band, 1892-97).
I politiskt avseende var Braga radikal och en av det demokratiska partiets chefer. Han blev vid monarkins störtande i Portugal oktober 1910 utsedd till den nya republikens provisoriske president och kvarstod som sådan till presidentvalet efter den nya författningens antagande i augusti 1911, då han besegrades av Manuel de Arriaga.
När så Arriaga av hälsoskäl avgick den 29 maj 1915, valdes Braga till president för återstoden av dennes ämbetstid, till den 6 oktober samma år. Som president förmådde han inte utöva stort inflytande på det oroliga politiska livet i Portugal.
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Braga, Joaquim Theophilo Fernando, 1904–1926.
