Monarki

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
  Länder som har monarki som statsskick

Monarki (från grekiska monos, ”en”, och archein, ”att härska”) är ett statsskick där statschefen är en monark. Det har tidigare i historien ofta funnits valmonarkier, men i nutida monarkier går tronen nästan alltid i arv inom en och samma ätt. Något som skiljer en monarki från en republik är att i en monarki är monarken oftast statschef på livstid, och i en republik är statschefen normalt vald för en viss ämbetsperiod. Det finns idag 29 monarkier i världen.

Monarkin har olika namn beroende på vilken titel statschefen har: är det en kung eller drottning kallas den kungadöme, är det en hertig eller hertiginna kallas den hertigdöme, är det en furste eller furstinna kallas den furstendöme, är det en kejsare eller kejsarinna kallas den kejsardöme, är det en påve kallas den påvedöme, är det en sultan kallas den sultanat och är det en emir kallas den emirat.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Monarkin är en av de äldsta formerna av statsstyre, och har sin grund i hur stammar styrdes. Många monarkier har sin grund i att monarken sågs som gudomens/gudarnas representant på jorden och sade sig ha utkorats direkt av dessa (”konung av Guds nåde”). Monarken tänktes styra på nåd av gudomligheten, och blev störtad eller offrad till gudarna om det verkade uppenbart att deras inställning gentemot honom hade försämrats. I forntida riken var härskaren ofta samtidigt präst. Faraonerna var kungar, präster och gudar i en och samma person. Kejsar Hirohito av Japan avsade sig sin gudomliga status efter Andra världskriget för att få behålla tronen. Dock anses han fortfarande vara ättling till solgudinnan Amaterasu. I Thailand liksom i Kambodja anses kungafamiljen ha i det närmaste gudomlig status. Så var även fallet i de precolumbianska rikena i Mellan- och Sydamerika. Andra monarker fick sin makt genom att vinna stöd hos vissa grupper eller kaster i samhället.

Sedan början av 1800-talet har många av världens monarkier upphört att existera eller övergått till att bli parlamentära demokratier. Demokratiska länder som bevarat monarken som statschef har oftast begränsat monarkens makt genom att bli konstitutionella monarkier. Ett fåtal länder i världen är fortfarande absoluta monarkier där monarken är enväldig, exempelvis Brunei, Bhutan, Kuwait, Saudiarabien och Swaziland. I andra länder, som Jordanien och Marocko, har monarken ännu i våra dagar stora maktbefogenheter. På senare tid har i ett fåtal monarkier har statschefen faktiskt kunnat flytta fram sin position; i Liechtenstein har monarken givits befogenhet att avskeda regeringen utan anledning.

Till monarkin har åtminstone i Europa hört vissa rättigheter för monarken - regale - som dock kunde överlåtas genom privilegier och privilegiebrev. Några sådana regale var myntregale, jaktregale, vattenregale, bergsregale, postregale och saltregale.

Olika former av monarki[redigera | redigera wikitext]

I flertalet monarkier fungerar monarken som en symbol för, i de flesta fall, urgammal kontinuitet och för statsskicket i sig. Människor som förordar monarki framför republik anser så gott som alltid att en monark står ovanför sina undersåtar och att denne på ett mer eller mindre självklart sätt innehar en särställning. Han eller hon får gärna vara ”folklig” men bör därför inte beblanda sig alltför mycket med folket. Monarken anses inte vara en person ”vem som helst”. Den övervägande delen av alla monarkier är numera fullt fungerande rättsstater och monarken har begränsad eller som i Sverige, ingen politisk makt. En suverän, även utan politisk makt, fungerar som en gemensam ”galjonsfigur” för landets invånare oavsett ursprung och politisk hemvist.

Monarkens maktställning[redigera | redigera wikitext]

Det finns olika former av monarkier. En viktig distinktion är den makt monarken besitter:

Monarkens titel[redigera | redigera wikitext]

Medan statschefen i en republik nästan undantagslöst kallas president, oavsett det språk som talas i landet, har monarker världen över mycket olika inhemska titlar. Detta inte enbart för att språken i världen är så många, utan kanske främst på att ordet för ’härskare’ nästan undantagslöst stammar ur något begrepp av särskilt stor vikt för den kultur i vilket det uppstått. Svenskans ord ’konung’ går tillbaka på ett ’konr’ som betyder ’förnäm man’ [1] och exempelvis den aztekiska härskartiteln, tlatoani, betyder ’den som talar (väl)’. Titeln för en kvinnlig härskare är nästan undantagslöst en effeminerad form av den manliga titeln, med det nordiska ’drottning’ och engelskans ’queen’ som ovanliga undantag. Det är inte fel att översätta utländska, furstliga titlar med furste, kung resp kejsare. Ett par utländska titlar har dock letat sig in i svenskan och har kvar sin egen form av lång tids hävd.

Några av de titlar för en suverän som används eller har använts är följande:

Succession[redigera | redigera wikitext]

Man skiljer på arvmonarki och valmonarki.

Reglerna för succession varierar i olika monarkier, men generellt i en konstitutionell monarki regleras denna i lag som stiftas av en representativ församling, till exempel ett parlament. I en arvmonarki går statschefens position i arv mellan medlemmarna inom en enda familj eller ätt. I flertalet av de kvarvarande europeiska monarkierna innebär successionen att monarken skall efterträdas genom primogenitur, det vill säga att hans äldste son står först i tur, därefter hans yngre söner. Först i fallet då ingen manlig tronarvinge finns att tillgå, kommer döttrarna i fråga. Om ingen lämplig tronarvinge står till buds, kan en ny monark väljas, oftast då ur något annat lands kungahus. Månget krig har genom historiens gång startats på grund av att reglerna för successionen i ettdera av de krigförande länderna varit oklara.

En suverän är så gott som alltid landets högste beskyddare av den förhärskande religionen där. I de monarkier som är medlemmar i europeiska rådet och som skrivit under europakonventionen om mänskliga rättigheter är det emellertid oklart om kravet på att tillhöra en viss religion är förenligt med religionsfriheten. I Storbritannien ställs religionstillhörighet som krav i Act of Settlement 1701 och i Sverige i Successionsordningen. Sverige var först med att inrätta en jämlik arvsrätt 1980 men en förändring i successionsordningen, vilket ger den förstfödde oavsett kön arvsrätten. De övriga europeiska husen har följt denna förändring med Nederländerna (1983), Norge (1990), Belgien och Danmark (1991). Statsministern från Storbritannien och de övriga 16 statsministrarna i Samväldet skrev under ett avtal 2013 i Perth.[2]

I en del autokratier, företrädesvis i kommunistiska och i militärdiktatoriska sådana, tycks det som om statschefsrollen går i arv, utan att dessa länder kallar sig för monarkier, exempelvis Nordkorea och Syrien. I sådana länder är det en omöjlighet att erhålla en maktposition av vad slag det vara månde utan att ha en mycket nära relation med det ledande skiktet. Även i länder som är demokratiska, exempelvis Sverige, sker tillsättningen av höga statsposter rent faktiskt av statsministern, av regeringen eller av det/de regerande partiet/-erna utan föregående val, men här grundar sig denna maktutövning ändå på demokratiska former genom ett ansvar inför den valda folkförsamlingen (parlamentarism).

Upplösning av en monarki[redigera | redigera wikitext]

En monarki kan upphöra på flera sätt: genom en revolution (exempelvis Frankrike och Ryssland), genom att monarken mer eller mindre självmant väljer att avgå (exempelvis Tyskland) eller genom en folkomröstning där folket väljer att istället bilda en republik (exempelvis Italien).

I ett par länder har monarkin avskaffats men återuppstått (exempelvis England och Spanien). I några fall har monarken suspenderats under ett antal år, vilket skedde i Spanien mellan 1947–1975 och Ungern 1920–1944.

En monark som allmänt hålles för att vara den legitima statschefen, eller som själv anser sig vara det och vars anhängare ser monarkin som orättmätigt avskaffad kallas för tronpretendent.

Udda former[redigera | redigera wikitext]

Andorra är världens enda "samfurstendöme" (franska co-principauté, katalanska co-principat) där Frankrikes president och biskopen i Urgel är statschefer. Ibland kan de delstater som bildar en federation vara monarkier, exempelvis Förenade arabemiraten där monarkerna tillsammans väljer en president. I Malaysia finns det en federal kung som kallas Yang di-Pertuan Agong (överväldig härskare). Denne väljs av och bland de nio sultanerna som är arvtagare till härskarna av de stater som bildar Malaysia. Samoa var fram till 2007 delvis en monarki med Malietoa Tanumafili II som furste/kung (hans titel var malietoa) på livstid men samregerande med en demokratiskt vald president.

Förutom att vara den romersk-katolska kyrkans ledare är påven även härskare över Vatikanstaten. Då katolska präster måste leva i celibat kan han således inte ge upphov till någon köttslig arvtagare. Hans efterträdare väljs därför bland och av kardinalerna vid en så kallad konklav. Trots detta styrdes den katolska kyrkans ledning under medeltiden nästan enväldigt av ett fåtal starka italienska furstefamiljer. Åtskilliga påvar utnämndes bland släktingarna i dessa familjer. (Se vidare nepotism.)

Nutida monarkier i världen[redigera | redigera wikitext]

Det finns 43 självständiga monarkier i världen, varav 16 är samväldesriken som erkänner drottning Elizabeth II som sitt statsöverhuvud.

  Semi-konstitutionell monarki
  republiker med officiellt erkända submonarkier
Stat Titel Styrelseform Nuvarande regent Noterbart
 Andorra furste (två samregerande furstar) konstitutionell monarki François Hollande och Joan Enric Vives Sicília Statschefer är biskopen av Urgell och Frankrikes president, såsom arvtagare till den franska kronans rätt till grevskapet Foix. Den enda monarkin med två statschefer i världen
 Antigua och Barbuda Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av en generalguvernör, för närvarande Louise Lake-Tack
 Australien Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av Australiens generalguvernör
 Bahamas Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av en generalguvernör, för närvarande Arthur Foulkes
 Bahrain Kung (Malik) Absolut monarki med inslag av konstitutionell monarki Hamad ibn Isa al-Khalifah Betitlad emir fram till 2002.
 Barbados Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av en generalguvernör, för närvarande Sir Clifford Husbands
 Belgien Kung eller drottning konstitutionell monarki Philippe
 Belize Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av en generalguvernör, för närvarande Sir Colville Young
 Bhutan Kung (Druk Gyalpo, "Drakkung") Konstitutionell monarki Jigme Khesar Namgyal Wangchuck
 Brunei Sultan Absolut monarki, sultanat Hassanal Bolkiah
 Danmark Kung eller drottning konstitutionell monarki Margrethe II Successionsordningen ändrad år 1953 för att tillåta kvinnliga statschefer. I riket ingår även Grönland och Färöarna.
 Förenade Arabemiraten President konstitutionell monarki, federation Khalifa bin Zayed Al Nahyan Regenterna i de sju monarkier (emirat) som bildar Förenade arabemiraten väljer en av dem själva till president. Historiskt sett har oftast emiren av Abu Dhabi valts.
 Grenada Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av en generalguvernör, för närvarande Carlyle Glean
 Jamaica Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av en generalguvernör, för närvarande Patrick Allen
 Japan Kejsare (Tenno) konstitutionell monarki Akihito Världens för närvarande enda kejsardöme; efter Japans nederlag i andra världskriget har monarken inte längre någon makt.
 Jordanien Kung (Malik) Absolut monarki med inslag av konstitutionell monarki Abdullah II Monarkin etablerades med stöd av Storbritannien år 1921. Kungaätten är en gren av den Hashimitiska ätten, som härstammar från profeten Muhammed.
 Kambodja Kung av Kambodja, variationer som förekommer är: Brhat Pada, Samdach Brhat, Varman, Rajadhiraja, Parama, och Adipati konstitutionell monarki Norodom Sihamoni Monarkin återinförd år 1993.
 Kanada Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av Kanadas generalguvernör.
 Kuwait Emir, Amir ad-Dawlat al-Kuwayt ("Emir över staten Kuwait") Absolut monarki med inslag av konstitutionell monarki Sabah al-Ahmad al-Jabir as-Sabah Var känd som Hakim al-Kuwayt "Härskare över Kuwait" (felaktigt känd som "sheikh" liksom många andra arabiska regenter fram till 1961).
 Lesotho Kung Absolut monarki med inslag av semi-konstitutionell monarki Letsie III
 Liechtenstein Furste Konstitutionell monarki, furstendöme Hans-Adam II Vissa makter delegerade till Arvprins Alois.
 Luxemburg Storhertig eller storhertiginna konstitutionell monarki, storhertigdöme Henri Världens enda kvarvarande storhertigdöme. Luxemburg var i personalunion med Nederländerna fram till år 1890.
 Malaysia Kung (Yang di-Pertuan Agong, "överväldig härskare") konstitutionell monarki, federation Mizan Zainal Abidin Formellt ett valkungadöme, i praktiken roterar statschefsrollen mellan halvöns nio arvtagare i perioder om fem år vardera.
 Monaco Furste Absolut monarki med inslag av konstitutionell monarki, furstendöme Albert II av Monaco Sista suveräna monarkin som står under Frankrikes beskydd.
 Marocko Kung (Malik) Absolut monarki med inslag av konstitutionell monarki Mohammed VI Tidigare ett sultanat. Västsahara står under marockansk militärockupation
 Nederländerna Kung eller drottning konstitutionell monarki Willem-Alexander I kungariket Nederländerna ingår  Nederländerna,  Aruba,  Curaçao och  Sint Maarten.
 Norge Kung eller drottning konstitutionell monarki Harald V Till Norge hör även Bouvetön, Jan Mayen och Svalbard.
 Nya Zeeland Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av Nya Zeelands generalguvernör. I riket ingår  Cooköarna,

 Niue och  Tokelau

 Oman Sultan Absolut monarki, sultanat Qabus ibn Said Tidigare Sultanatet Muscat och Oman, från 1970 Sultanatet Oman
 Papua Nya Guinea Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av en generalguvernör, för närvarande Sir Paulias Matane
 Qatar Emir Absolut monarki, emirat Tamim bin Hamad al-Thani tidigare Hakim Qatar "Härskare över Qatar", från 3 september 1971: Amir Dawlat Qatar "staten Qatars emir"
 Saint Kitts och Nevis Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av en generalguvernör, för närvarande Sir Cuthbert Sebastian
 Saint Lucia Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av en generalguvernör, för närvarande Dame Pearlette Louisy
 Saint Vincent och Grenadinerna Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av en generalguvernör, för närvarande Frederick Ballantyne
 Saudiarabien Kung (malik) Absolut monarki Abdullah Saudiarabien förenades år 1932. Kungen är även beskyddare av de heliga städerna (det vill säga Mekka och Medina).
 Salomonöarna Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av en generalguvernör, för närvarande Sir Frank Kabui[Uppdatering behövs]
 Spanien Kung eller drottning konstitutionell monarki Felipe VI I riket ingår Kanarieöarna, Ceuta och Melilla. Kungen bär av historiska skäl även titeln kung av Jerusalem. Monarkin återställdes år 1975.
 Storbritannien Kung eller drottning konstitutionell monarki Elizabeth II Också drottning över Guernsey, Jersey, Isle of Man, och de icke-suveräna staterna Anguilla, Bermuda, Brittiska Jungfruöarna, Brittiska territoriet i Indiska oceanen, Caymanöarna, Falklandsöarna, Gibraltar, Montserrat (ö), Pitcairnöarna, Sankt Helena, Ascension, Tristan da Cunha, Sydgeorgien och Sydsandwichöarna och Turks- och Caicosöarna.
 Sverige Kung eller drottning konstitutionell monarki Carl XVI Gustaf Successionsordningen ändrades 1979 för att tillåta kvinnliga arvtagare.
 Swaziland Kung (också Indovuzaki) Absolut monarki Mswati III tillsammans med Ntombi) För närvarande pågår en demokratiseringsprocess
 Thailand Kung konstitutionell monarki Bhumibol Adulyadej Ibland kallad Rama
 Tonga Kung eller drottning Konstitutionell monarki Tupou VI
 Tuvalu Kung eller drottning Konstitutionell monarki Elizabeth II Samväldesrike. Monarken representeras av en generalguvernör, för närvarande Filoimea Telito
 Vatikanstaten Påve Absolut monarki, teokrati Franciskus Suverän furste av den Heliga Stolen, vald av kardinaler i konklav

Nutida submonarkier i världen[redigera | redigera wikitext]

Det förekommer att vissa monarker går ihop och bildar en federal regering; exempelvis består Förenade arabemiraten av flera emirater och Malaysia består av flera sultanat. I vissa länder kan monarker eller stamhövdingar fortsätta att existera som härskare av en provins eller ett territorium som ingår i en republik. Det är inte ovanligt att dessa styrelseformer liknar en traditionell monarki; monarken har ett hov, prestige och inflytelse samt ibland även centralmaktens välsignelse för sin verksamhet. Andra submonarker verkar i det fördolda eller till och med i exil.

Submonarkier: monarkier som ingår i andra stater (exkl. Förenade arabemiraten och Malaysia).
Territorium Titel Nuvarande regent Noterbart
Alo (Wallis and Futuna) Kung av Tu'a Soane Patita Maituku Rådet för territoriet Wallis- och Futunaöarna består av tre kungar och tre medlemmar som blivit tillsatta av administratören för Wallis and Futuna efter konsultation med Assemblée territoriale.
Ankole (Uganda) Omugabe av Ankole Ntare VI Efter konstitutionella reformer år 1993 återställde Ugandas regering flera traditionella monarkier.
Ashanti (Ghana) Asantehene Otumfuo Nana Osei Tutu II Traditionell monarki i Ghana.
Buganda (Uganda) Kabaka av Buganda och Nnabagereka av Buganda Muwenda Mutebi II och Drottning Sylvia av Buganda Efter konstitutionella reformer år 1993 återställde Ugandas regering flera traditionella monarkier.
Bunyoro (Uganda) Omukama av Bunyoro Iguru Efter konstitutionella reformer år 1993 återställde Ugandas regering flera traditionella monarkier.
Busago (Uganda) Kyabazinga av Busoga Henry Wako Muloki Efter konstitutionella reformer år 1993 återställde Ugandas regering flera traditionella monarkier.
Sigave (Wallis and Futuna) Kung av Sigave Visesio Moeliku Rådet för territoriet Wallis- och Futunaöarna består av tre kungar och tre medlemmar som blivit tillsatta av administratören för Wallis and Futuna efter konsultation med Assemblée territoriale.
Surakarta (Indonesien) Sunan av Surakarta Paku Buwono XIII Traditionell monarki i Java.
Tibet (Landet är under militär ockupation av Folkrepubliken Kina) Dalai Lama Tenzin Gyatso Den nuvarande Dalai Laman leder en teokratisk exilregering, i Dharamsala som ligger i norra Indien. Dalai laman försöker att genomdriva en demokratiseringsprocess.
Toro (Uganda) Omukama av Toro Rukidi IV av Toro Efter konstitutionella reformer år 1993 återställde Ugandas regering flera traditionella monarkier.
Uvea (Wallis- och Futunaöarna) Tui 'Uvea (Kung, också kallad Hau och Lavelua) Tomasi Kulimoetoke II Rådet för territoriet Wallis- och Futunaöarna består av tre kungar och tre medlemmar som blivit tillsatta av administratören för Wallis and Futuna efter konsultation med Assemblée territoriale.
Yogyakarta (Indonesien) Sultan av Yogyakarta Hamengku Buwono X Sultanen är guvernör av regionen, den enda monark i Indonesien med politisk makt.
Zululand (Sydafrika) Kung av Zulufolket Goodwill Zwelethini kaBhekuzulu Även om kungen inte har någon politisk makt erhåller han ett stipendium från Sydafrikas regering och har fortfarande betydligt stöd bland de traditionella Zulufolket i KwaZulu-Natal.

Självständiga monarkier som tidigare har varit republiker[redigera | redigera wikitext]

Självständiga stater som upphört att vara monarkier[redigera | redigera wikitext]

Före detta kungadömen som upphört att existera som självständiga stater[redigera | redigera wikitext]

Ett urval historiska kejsardömen[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ Svenska Akademien. SAOB spalt: K2290; tryckår: 1937
  2. ^ "Royal succession changes reach final hurdle" at Royal Central, 6 July 2014. (Retrieved 16 October 2014.)

Externa Länkar[redigera | redigera wikitext]