Thailands flagga

	Thailands flagga
Användning	National- och statsflagga samt till lands örlogsflagga
Proportioner	2:3
Antagen	28 september 1917

Thailands flagga består av fem ränder i färgerna rött, vitt, blått, vitt och rött. Den blåa randen i mitten är dubbelt så bred som de övriga ränderna. Flaggans thailändska namn är ธงไตรรงค์ (Thong Trairong), "trikolorflaggan". Flaggan antogs den 28 september 1917 och har proportionerna 2:3.^[1]

Symbolik

Rött står för livet, vitt står för den rena buddhistiska tron och blått representerar kungamakten.^[1] De tre färgerna symboliserar därmed tillsammans Thailands inofficiella valspråk "Nation, religion, kung". Färgerna förekommer dessutom i många nationsflaggor i regionen, till exempel i grannländerna Kambodjas och Laos flaggor.

Historik

Thailand är det enda land i Sydostasien som aldrig koloniserats, och har därmed en obruten följd inhemska flaggor. Kungariket Siam använde under lång tid röda flaggor till havs, till en början helröda och senare med en centrerad vit chakrasymbol. Flaggan med den vita symbolen fick endast användas av kungens fartyg – privata fartyg förde den röda flaggan utan symboler.^[2] I mitten av 1800-talet började flaggan användas som nationsflagga i modern mening, och den förändrades då för att lättare kunna särskiljas från andra röda nations- och handelsflaggor. År 1855 ersattes chakrasymbolen med en vit elefant som är en traditionell nationalsymbol för Thailand.

Under första världskriget förändrades flaggan genom att två vita fält infördes i flaggans över- och underkant. Den 28 september 1917 lade man till ett blått fält i mitten av flaggan, dels för att blått var monarkens färg men också för att visa samhörighet med de allierade, varav bland andra Storbritannien och Frankrike använde flaggor i färgerna rött, vitt och blått.^[3]