Tivoliparken, Solna

Tivoliparken är belägen på en landtunga som skjuter ut i norra delen av Brunnsviken i stadsdelen Bergshamra i Solna kommun. Tivoliparken är del av Nationalstadsparken.

Tivoliparken

Tivoliparken är till namnet inspirerad av Gustav III:s italienska resa 1783–1784. Tivoli är namnet på en stad utanför Rom. Ägaren till Tivoli, greve Gustav Philip Creutz, gav Fredrik Magnus Piper i uppdrag att rita en engelsk park på Tivolihalvön. Piper var Sveriges främste expert på engelska parker och Gustav III trädgårds- och landsapsarkitekt. Han införde den engelska trädgårdsstilen i Sverige och är mannen bakom både Hagaparken och Drottningholms engelska trädgård.

Parkens öde

Man anlade snart gångvägar och utsiksterrasser men projektet avstannade när Creutz avled 1785. Gustav III hade planer att färdigställa det påbörjade projektet och han hade t.o.m avsikter att placera den planerade stora slottsanläggningen på Tivolibergets östra sida, men planerna ändrades 1786 och grundstenen till slottet lades i Hagaparken istället. Där blev det inte heller färdigt, mordet på Gustav III kom emellan, det är dagens Stora Haga slottsruin.

Pipers park

Fredrik Magnus Pipers ritningar finns kvar och det går faktiskt att använda dem som karta utmed gamla stigar och upptäcka terrasseringar med utsikt över landskapet. Gjorda för tvåhundra år sedan, glömda av seklernas gång och nu nyupptäckta. Sedan slutet av 1970-talet pågår en försiktigt restaurering av denna vackra park. År 1998 återskapade Solna stad de ursprungliga terrassena och gångvägarna helt enligt Pipers ritningar. Den östra delen av Tivoliparken bär Pipers namn: Pipers park.

I norra delen av parken kan man ana diket efter en kanal. "Canalen" hade ingen praktisk funktion utan var ett trädgårdsarkitektoniskt inslag som skulle göra parken mera intressant och lustfylld. "Canalen" stavades med "C" i Pipers gamla ritningar. "Canalen" var bara ca. 0,60 meter djup. När år 1869 vattennivån i Brunnsviken sänktes med ca. 1,25 meter, i samband med bygget av Ålkistan, förstördes kanalen.

Kraus grav

På Tivoliparkens västra höjd finns gravplatsen efter den tyskfödde komponisten Joseph Martin Kraus (1756–1792). Han har kallats "den svenske Mozart" och tillhörde kretsen kring Gustav III. Hans sista kompositioner blev sorgemusiken till kungens begravning 1792, i december samma år dog Kraus, blott 36 år gammal. 1846 restes ett gravmonument med inskriptionen: "Här det jordiska af Kraus, det himmelska lefver i hans toner".

Musikpaviljongen

Huvudartikel: Tivolipaviljongen

Paviljongen ligger i södersluttningen ner mot Brunnsviken och uppfördes omkring år 1800 av Nils Anton Augustin Barck, som ägde Bergshamra fideikommiss. Barck var byggherre för flera hus på Tivolihalvön, bara Musikpaviljongen finns kvar idag. Paviljongen byggdes troligen i samband med Barcks systers bröllop i juni år 1800 och skulle fungera som byggnad för teater- och musikevenemang samt för fester och nöjen. Paviljongen, Tivoliparken och Kraus grav är det som idag återstår från den gustavianska epoken under 1700-talets sista årtionden.

Cadiers odlingar

Huvudartikel: Cadiers odlingar

Cadiers odlingar kallas resterna av en förvildad trådgårdsanläggning i Tivoliparken. Namnet härrör från dåvarande arrendatorn av Bergshamra och Tivoli; Jean-François Régis Cadier. Han var framgångsrik krögare och grundade av Grand Hôtel i Stockholm. Anläggningen anlades under 1800-talets andra hälft och existerade som handelsträdgård fram till 1930-talet.

Bergshamra koloniområde

Huvudartikel: Bergshamra koloniområde

Den södra delnen av Bergshamra koloniområde anlades i början på 1980-talet på Tivolihalvön. Den första koloniverksamheten kom igång 1919. Initiativtagare till området var Anna Åbergsson. Koloniföreningens lotter är idag uppdelade på två områden med 23 (vid Ålkistan) respektive 48 lotter (vid Tivoli) och lika många stugor. Området är en del av Kungliga nationalstadsparken.

Tivolibergets luftvärnsställning

Huvudartikel: Tivolibergets luftvärnsställning

Mellan 1939 och 1945 fanns ett luftvärnsbatteri på Tivoliberget. Batteriet var en del av försvaret av Stockholm mot fientligt flyg. Vid batteriet fanns soldater, befäl, signalister, sjukvårdare, bilförare och ordonnanser. Den totala styrkan utgjordes av 103 man. En vinterdag 1942 sköt luftvärnsställningen ner ett tyskt kurirplan på väg från Oslo mot Finland. Händelsen tystades ner av den svenska regeringen.