Utah Jazz

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Utah Jazz
Conference Western
Division Northwest
Grundad 1974
Tidigare namn New Orleans Jazz
1974–1979
Utah Jazz
1979–
Arena Energy Solutions Arena
Stad Salt Lake City, Utah
Lagfärger Marinblått, mörkgult, mörkgrönt, vitt, grått
                        
Ägare Gail Miller, Larry H. Millers bolagsgrupp (LHM Group)
General manager Dennis Lindsey
Huvudtränare Quin Snyder
Farmarlag i D-League Idaho Stampede
Mästare 0
Conference-mästare 2 (1997, 1998)
Divisionsmästare 8 (1984, 1989, 1992, 1997, 1998, 2000, 2007, 2008)
Pensionerade nummer 9 (1, 4, 7, 9, 12, 14, 32, 35, 53)
Officiell webbplats
Kit body greensides.png
Lagets färger
Kit shorts greensides.png
Lagets färger
Hemmaställ
Kit body whitesides.png
Lagets färger
Lagets färger
Bortaställ

Utah Jazz är en amerikansk basketorganisation, bildad 1974 som New Orleans Jazz, vars lag är baserat i Salt Lake City i Utah och spelar i NBA.

Ursprungligen var laget hemmahörande i New Orleans, men efter ekonomiska svårigheter flyttade laget till Utah. Laget rönte stora framgångar under slutet av 1980-talet och 1990-talet och tog sig till final i NBA vid två tillfällen, 1997 och 1998. Utah Jazz kunde då stoltsera med spelarna John Stockton och Karl Malone, som ansågs tillhöra ligans bästa vid den tidpunkten.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Nystartade New Orleans Jazz äntrade NBA 1974, men rönte varken ekonomiska eller sportsliga framgångar. Trots att laget förstärktes med underhållaren "Pistol" Pete Maravich fortsatte förlusterna i fem säsonger, och 1979 flyttade laget till Salt Lake City i Utah. Laget behöll sitt tillnamn som anspelar på den berömmelse New Orleans har fått inom jazzmusiken, även om det inte passade lika bra i för ett lag i Salt Lake City. Även i Utah höll sig laget bland bottenplaceringarna i NBA-serien – ända till säsongen 1983/1984 då Utah Jazz vann mellanvästra divisionen (Midwest division) och tog sig till slutspelets andra omgång.

John Stockton och Karl Malone[redigera | redigera wikitext]

Våren 1984 rekryterade Utah Jazz John Stockton från Gonzaga University och följande år bildade denne en kraftfull duo med Karl Malone från Louisiana Tech University. Paret Stockton-Malone blomstrade under ledning av coacherna (först Frank Layden och sedan Jerry Sloan) och Utah blev ett av de mest framgångsrika NBA-lagen från och med sena 1980-talet och under hela 1990-talet. Pointguarden Stockton kom att sätta NBA-rekord både som framspelare och bolltjuv (i amerikanska baskettermer assists respektive steals), där ett typiskt lyckat framspel var till just Malone som spelade på positionen power forward. Karl Malone placerade sig i sin tur på andra plats i listan över spelare med flest gjorda poäng under karriären, endast slagen av Kareem Abdul-Jabbar.

Trots att Utah Jazz ständigt nådde goda resultat i seriespelet och tog sig till 19 slutspel i rad (1984-2003) lyckades laget inte vinna något NBA-mästerskap under denna period. Laget tog sig till final såväl 1997 som 1998, men förlorade båda gångerna efter sex matcher mot Chicago Bulls. De kommande åren nådde Utah allt sämre serieresultat, men tog sig ändå till slutspel fram till år 2003, då Stockton drog sig tillbaka från basketen och Malone flyttade till Los Angeles Lakers.

Återuppbyggnaden[redigera | redigera wikitext]

Inför säsongen 2003/04 var förväntningarna låga på Utah Jazz, men lagets resultat överträffade många analytikers bedömningar. Flertalet dittills anonyma spelare utvecklades till nyckelspelare, bland andra Andrej Kirilenko, Raja Bell, Matt Harpring och Carlos Arroyo. I synnerhet Andrej Kirilenko uppvisade färdigheter i både anfallsspel och försvar och kunde ta en plats i all-star-laget. Kampen för en plats i säsongens slutspel förlorades i en avgörande förlust mot Denver Nuggets. Utahs coach Jerry Sloan knep en andraplats i omröstningen om årets coach som detta år vanns av Memphis Grizzlies Hubie Brown.

Följande säsong började bra för Utah Jazz, men skador på bland andra Arroyo, Kirilenko och nytillkomna Carlos Boozer ledde till att laget placerade sig i divisionens bottenskikt. Säsongens resultat, 26 vinster mot 56 förluster, var lagets sämsta sedan 1982. Sommaren 2005 förändrades laguppställningen genom att några av de yngre spelarna som inte presterat som förväntat friställdes och pointguarden Deron Williams rekryterades från University of Illinois.

Spelartrupp[redigera | redigera wikitext]

Senast uppdaterad: 29 september 2012[1]
Nr Nation Namn Pos. Födelsedatum
0 Turkiet Enes Kanter C/PF 15 juli 1990 (24 år)
1 USA Kevin Murphy SG 6 mars 1990 (24 år)
3 USA DeMarre Carroll SF 27 juli 1986 (28 år)
4 USA Randy Foye SG 24 september 1983 (30 år)
6 USA Jamaal Tinsley PG 28 februari 1978 (36 år)
10 USA Alec Burks SG 20 juli 1991 (23 år)
11 USA Earl Watson PG 12 juni 1979 (35 år)
15 USA Derrick Favors PF/C 15 juli 1991 (23 år)
16 USA Mo Williams PG 19 december 1982 (31 år)
19 USA Raja Bell SG 19 september 1976 (37 år)
20 USA Gordon Hayward SF/SG 23 mars 1990 (24 år)
24 USA Paul Millsap PF 10 februari 1985 (29 år)
25 USA Al Jefferson C/PF 4 januari 1985 (29 år)
27 USA Marvin Williams SF/PF 19 juni 1986 (28 år)
40 USA Jeremy Evans SF 24 oktober 1987 (26 år)
C = Center | F = Forward | G = Guard | PF = Power Forward | SF = Small Forward | SG = Shooting Guard | PG = Point Guard

Spelargalleri[redigera | redigera wikitext]


Spelare[redigera | redigera wikitext]

Spelare som upptagits i NBA:s Basketball Hall of Fame[redigera | redigera wikitext]

Andra berömda spelare[redigera | redigera wikitext]

Pensionerade tröjnummer[redigera | redigera wikitext]

Huvudtränare[redigera | redigera wikitext]

Åren Coach Resultat (vinster - förluster)
1974–1975 Scotty Robertson 1 - 14
1974–1975 Elgin Baylor 0 - 1
1974–1977 Bill Van Breda Koff 74 - 100
1977–1979 Elgin Baylor 86 - 134
1979–1981 Tom Nissalke 60 - 124
1981–1988 Frank Layden 277 - 294
1988–2011 Jerry Sloan 1221 - 758
2011–2014 Tyrone Corbin 112 - 146
2014– Quin Snyder 0 - 0

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Jazz 2012-13 Roster”. Jazz.com. http://www.nba.com/jazz/roster/2012. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]