Utombordsmotor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Utombordsmotor av märket Husqvarna, tillverkad år 1958
Tävlingsbåt med utombordsmotor på Mississippifloden år 2006.
Genomskärning av en modern Suzuki-utombordsmotor

Utombordsmotor, utombordare, aktersnurra, är en typ av båtmotor som monteras på båtens akter utanför båten och som inte erfordrar några ingrepp i båtens skrov. Utombordsmotorn utgör en komplett drivenhet som enkelt kan lyftas av båten. Motorblockets utgående vertikala drivaxel driver propelleraxeln via en växel, eller backslag med fast utväxling som växlar ner motorns varvtal. Växeln utnyttjas också för de tre drivlägena neutral, fram och back. Små motorer saknar i allmänhet växel, och för att backa måste man då istället svänga runt hela motorn. Några mindre motorer har en centrifugalkoppling istället för backslag.

Tvåtakts- och fyrtaktsmotorer[redigera | redigera wikitext]

De första utombordsmotorerna som började introduceras på tidigt 1900-tal, konstruerades vanligen med motorer av tvåtaktstyp för att få ner vikten, ge enklare service och en hög driftssäkerhet. Bränslekostnaderna före cirka 1970 var inget argument för att satsa på andra motortyper som bevisligen hade en betydligt lägre bränsleförbrukning. In på 1990-talet blev det vanligare med fyrtaktsmotorer – bland annat som ett resultat av ökade miljökrav inom EU när det gäller utsläpp av giftiga ämnen i motorernas avgaser och mindre oljeutsläpp i vattnet, men också beroende på fyrtaktsmotorns högre verkningsgrad som minskar bränsleförbrukningen radikalt vid samma utgående driveffekt. Nackdelen med fyrtaktsmotorn jämfört med tvåtaktsmotorn är högre specifik vikt (kg/kW) och en generellt sett mer komplicerad motorkonstruktion med kamaxel, ventiler, separat oljecirkulationspump, oljefilter m.m. som oftast ger högre underhållskostnader och större krav på servicekompetens. Av den anledningen har vissa motorfabrikanter fortsatt med en intensiv vidareutveckling av tvåtaktsmotorn, för att bättre kunna uppfylla fastställda normer för avgas- och oljeutsläpp. Dagens (2009) direktinsprutade tvåtaktsmotorer förbrukar i princip samma mängd bränsle per kW utgående effekt som motsvarande fyrtaktsmotorer, med fördelarna av lägre total vikt och en bättre acceleration samt ett förenklat underhåll.

Fyrtaktsmotorn är generellt sett betydligt tystare än en tvåtaktsmotor vilket kan ha en stor betydelse i starkt trafikerade farleder i innerskärgårdarna med tät bebyggelse utefter stränderna, men som inte anses ha någon avgörande fördel i de öppna farvattnen längre ut i skärgårdarna.

Andra motortyper[redigera | redigera wikitext]

Det har experimenterats med dieseldrivna utombordsmotorer, men med något enstaka undantag har dessa aldrig kommit till kommersiell användning, främst beroende på dieselmotorns högre vikt. Däremot har den elektriska utombordsmotorn etablerat sig på marknaden, och vunnit popularitet. Elektriska utombordsmotorer är relativt små, och motsvarar effektmässigt bensindrivna modeller på omkring 1,5–2.0 hk. Dessa el-drivna motorer är miljövänliga och kan användas till mindre båtar, såsom gummibåtar och kanoter. Det är också vanligt att de används som reservmotorer på mindre sportfiskebåtar.

Fabrikat[redigera | redigera wikitext]

Ett urval av företag som tillverkar utombordsmotorer inom ett brett effektregister:

Mellan 1967 och 1974 tillverkades motorer av Archimedes Penta, 1974 övergick Penta i Volvos ägo och bildade det mer kända Volvo Penta. Härefter tillverkades motorer under märkena Archimedes respektive Volvo Penta. Även Husqvarna tillverkade utombordsmotorer. Volvo Penta och Husqvarna upphörde med tillverkningen av utombordsmotorer på 1980-talet. Archimedes finns inte längre kvar som svenskt företagsnamn.

Rigglängd[redigera | redigera wikitext]

Begreppet rigglängd är avståndet från motorns upphängningskant på akterspegeln ner till kavitationsplattan. De olika rigglängderna definieras enligt följande:

  • Kort rigg: S.
  • Lång rigg: L.
  • Extra lång rigg: X eller XL.
  • Ultralång rigg: XX eller UL

Rigglängderna i mm för S, L, X, och XX skiljer sig beroende på motoreffekten och kan också skilja sig något mellan olika fabrikat.

Det är av största vikt att välja rätt rigglängd för den aktuella båttypen och höjden på akterspegeln. Vid normal monteringshöjd ska motorns antiventilationsplatta[1] ligga i höjd med båtens bottenlinje i aktern. Propellern garanteras då en ostörd vattenström och båten går med optimalt djupgående under planing och klarar även tvära girar utan att propellern suger luft. Under planing ligger kavitationsplattan i höjd med vattenytan. Den vanligaste rigglängden för båtar i storleksklassen 4,5–6 m är lång rigg (L). I båttillverkarens specifikationer för respektive båttyp anges oftast rekommenderad rigglängd. Vid användning av utombordsmotorer på segelbåtar används vanligen extra lång rígg men beror också på motorns monteringssätt.

För båtar med höga hastigheter, som tävlingsbåtar, monteras motorn normalt på andra sätt för att få ett minimalt djupgående och minsta möjliga "våt bottenyta" för minsta vattenfriktion.

Trimfena[redigera | redigera wikitext]

I bakkant undertill på kavitationsplattan sitter normalt en justerbar trimfena (dock vanligen inte på motorer i de minsta storleksklasserna 5 - 10 hk) som används för att trimma motorns drivriktning för optimal gång och minsta motstånd i vattnet vid körning rakt fram. Fenan kompenserar för propellerns rotation av vattenvolymen som passerar propellern under gång, vilket tenderar att ge en sidokraft. Trimfenan är fäst med en skruv som lossas för att vrida fenan. När trimfenan är rätt justerad ska båten i marschfart gå rakt fram med styrningen i neutralläge. Har båten en tendens att exempelvis dra sig åt babord, d.v.s. styrningen måste kompensera något åt motsatt håll för att båten ska fås att gå rakt fram, ska trimfenans bakkant, bakifrån sett vridas något åt samma håll som båten drar sig och vice versa. När motorn monteras för första gången på båten kan det erfordras ett antal tester för att få båten att gå rakt fram med styrningen i neutralläge.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Antiventilationsplattan är den plana del som är placerad direkt ovanför propellern. Plattan förhindrar att propellern vid gång suger luft.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Einar Lars, red (2008). Uppfinnarna från Nyköping: historien om bröderna Hult och utombordsmotorn Archimedes. Hudiksvall: Winbergs bokproduktion. Libris 11200759. ISBN 978-91-87005-31-2 (inb.) 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]