Växlets fyrar
| Växlets fyrar[1] | |
 Växlet norra, i bakgrunden Växlet södra. | |
| Läge | Furusundsleden, mellan Väringsö och Yxlan |
|---|---|
| Svenskt fyrnummer | Norra: 266600 Södra: 266200 |
| Internationellt fyrnummer | Norra: C6423 Södra: C6424 |
| Fyrkaraktär | Norra: Fl WRG 3s 9,6M Södra: Fl(2) WRG 6s 9,6M |
| Koordinater | 59.585556°N,18.729167°E |
| Lyshöjd | Norra: 6,7 m Södra: 4,5 m meter ö.h. |
| Byggår | Norra: 1881 Södra: 1886 |
| Byggnadstyp | Betong |
| Färg | Norra: Vit/röd Södra: Vit/grön |
Växlets fyrar är två ledfyrar, Växlet norra och Växlet södra, i Furusundsleden i Stockholms skärgård.[2][3] De är belägna utanför Bergsholmen mellan Väringsö och Yxlan, Växlet södra omkring 250 meter sydost om Växlet norra.
Fram till 1880 fanns bara fyrar som krävde heltids bemanning och ingen av dessa låg i Stockholms skärgårds farleder.[4] År 1881 sattes den första gasoljefyren i Stockholms skärgård ut i en träkur på skäret Växlet.[5] Den hade fast låga, med en roterande skärm som gav ett blinkande sken, för att skilja det från andra ljuskällor och den permanentades 24 september 1882.[5] Gasoljefyrar behövde tillsyn en gång i veckan vilket höll nere kostnaderna avsevärt. Fram till 1886 anlades 88 gasoljefyrar av Lotsverket, den sista på Växlet södra, som sköttes av deras personal eller inhyrda lokalt boende.[5] Fyrarna eldades med gasolja fram till 1889 då de ersattes med fotogendrift.[4] År 1905 fick Växlets norra fyr rött, vitt och grönt klippsken och sattes upp på bock. Den kompletterande fyren Växlet södra fick granitfundament och kropp av betong, och en acetyleneldad fyr av Gustaf Dahléns modell år 1906.[5]
Den första tillsynsmannen vid Växlet var Jan Erik Nilsson på Löparö. Han var egentligen skeppare men fick titeln ändrad till fyrvaktare i husförhörslängden år 1883. Han hade ansvaret fram till sin död 1913, då det övertogs av familjen Persson på närliggande ön Rävsund.[4]
År 1937 uppgraderades fyren till AGA-teknik och behovet för tillsyn minskade dramatiskt och togs över helt av myndigheternas personal. De drevs då med acetylen fram till 1986 då fyrarna elektrifierades.[4]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Pub, 116, List of Lights, Radio Aids and Fog Signals for Baltic Sea with Kattegat, Belts and Sound and Gulf of Bothnia” (på engelska). National Geospatial-Intelligence Agency. 4 mars 2017. sid. 132. Arkiverad från originalet den 7 november 2017. https://web.archive.org/web/20171107005510/https://msi.nga.mil/MSISiteContent/StaticFiles/NAV_PUBS/NIMA_LOL/Pub116/Pub116bk.pdf. Läst 29 november 2023.
- ^ Fyr-wikin om Växlet Norra
- ^ Fyr-wikin om Växlet Södra
- ^ [a b c d] Färnkvist, Kjeĺl (2023). ”10.2 Växlets fyrar”. Vettershagatrakten förr i tiden, 1860-1960. sid. ss. 154-155. Läst 23 november 2023
- ^ [a b c d] Arne Sundström (2003). ”Något om ledfyrar”. Blänket (Svenska fyrsällskapet) (Årgång 7): sid. 26-29. https://www.yumpu.com/sv/document/read/20899990/svenska-fyrsallskapet-blanket-20031.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Växlets fyrar.
