Variolisation
Variolisation, inokulation eller ympning var en gammal asiatisk metod för att åstadkomma ett bestående skydd mot smittkoppor. Namnet kommer från variola, vilket är latin för smittkoppor. Variolisation var en föregångare till vaccinet.
Variolisation utfördes genom att sekret från en smittkoppa rispades in i huden och ledde efter en dryg vecka till en lindrig smittkoppsinfektion utan bestående men. Metoden var inte helt ofarlig men var ändå att föredra framför en generell smittkoppsinfektion. Metoden upptäcktes troligen av en tillfällighet, då någon troligen märkte att om viruset ifråga kom in i kroppen via en hudrispa, blev personen bara lindrigt sjuk. Det är möjligt att metoden upptäcktes oberoende av varandra i Kina och Indien, eftersom de hade något olikartade tillvägagångssätt. Mameluckerna introducerade metoden i Egypten på 1200-talet. Under tidigt 1700-tal spreds metoden via Turkiet till Europa.[1] Karl XII:s livmedicus Samuel Skragge kom i kontakt med metoden i Turkiet, och ungefär samtidigt men något senare införde Lady Mary Wortley Montagu kunskaperna därom till England. Metoden praktiserades i liten omfattning i Europa därefter, eftersom den var dyr och något farlig, med ungefär 2 % dödlighet. [2]
Under slutet av 1700-talet bevisade Edward Jenner att man kunde uppnå immunitet mot smittkoppor genom ympning med kokoppor, vilket inte är lika riskfyllt.[3] Det var den första vaccinationen.
Referenser
- ^ Fenner, F., et al. "Early efforts at control: variolation, vaccination, and isolation and quarantine." History of International Public Health 6 (1988): 245-276.
- ^ Tessin, Carl-Gustaf "En gammal mans bref til en ung printz" (1756), senare delen, bref XVIII s.186-195
- ^ http://www.ub.gu.se/kvinn/digtid/08/1927/tidevarvet1927_5.pdf