Videobutik

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

En videobutik är en vanligtvis mindre butik vars huvudsakliga affärsverksamhet är uthyrning och ofta viss försäljning av videofilmer. De flesta videobutiker säljer även godis, cigaretter och andra typiska kioskvaror. En av de mest kända internationella kedjorna av videouthyrare är Blockbuster som finns i ett flertal engelsktalande länder, bland andra USA och Storbritannien.

Videobutiker började öka i antal i början av 1980-talet, som ett resultat av videons ökande popularitet. Butikerna har ofta även hyrt ut videobandspelare, vilket med tiden blivit mindre vanligt. Sedan slutet av 1990-talet har butikerna också genomgått en gradvis övergång från formatet VHS till DVD och Blu-ray.

Sedan 2010-talet har den digitala hyrfilmdistributionen ökat, främst genom streamande webbtjänster som Itunes och Voddler.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

År 1979 började Gérard Versteegh hyra ut videofilmer på sin bensinstation i Stockholm. Vid tiden var det få personer som hade en videobandspelare i hemmet, men verksamheten växte och Versteegh började kort därefter att distribuera hyrfilmer till Shells bensinstationer i Sverige under namnet Videogruppen.[1]

Från början saknades åldersgränser för filmuthyrning i Sverige, men detta infördes 1982.

År 2003 blev Film2home först i Norden med att erbjuda laglig uthyrning av film över internet.[1]

Priset för uthyrning av en videofilm är i Sverige omkring 10-30 procent av vad det skulle kosta kunden att köpa filmen. Urvalet av filmer är i likhet med bioutbudet huvudsakligen inriktat på massmarknadsfilmer från USA samt en mindre mängd från europeiska länder som Storbritannien och Frankrike. Äldre filmer kan vara svåra att få tag på, även om en del så kallade klassiker brukar finnas.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Ulrika Lindwall: "Inte piraterna som är problemet"”. 99mac. 12 januari 2015. http://www.99mac.se/artikel/6395-ulrika-lindwall-inte-piraterna-som-ar-problemet. Läst 19 januari 2015.