Vindstyrka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Vindstyrka är ett mått på effekten av svaga till starka vindar. Vindstyrka är ett historiskt begrepp som användes på den tid då hastigheten uppskattades utifrån vindens verkningar på till exempel havet och betraktas ibland som detsamma som vindhastighet. Meteorologer föredrar att använda ”vindhastighet”.[1] Vindstyrkan angivs antingen i meter per sekund eller Beaufortgrader enligt Beauforts vindskala.[2]

Vindstyrkan mäts oftast som medelvind (vindhastighetens medelvärde under en 10-minutersperiod). Vinden blåser inte med konstant hastighet. Hela tiden förekommer det plötsliga ökningar och minskningar i vindstyrkan. En tillfällig ökning kallas för en vindby.

För att uppskatta kraften i en ökning av vindhastigheten från 7 m/s till 10 m/s kan man använda den enkla tumregeln 7X7 = 49 och 10X10 = 100.

100/49=2 vilket innebär att en vindökning från 7 m/s till 10 m/s ökar vindens kraft/påverkan på till exempel en båt till det dubbla.

Vindskalor för vanliga vindar[redigera | redigera wikitext]

Som mått på vindhastighet används vanligen meter per sekund (m/s), kilometer per timme eller knop (kn). En knop är ungefär en halv meter i sekunden (1 kn=0,51444 m/s). För att omvandla kilometer per timme (km/h) till m/s dividerar man med 3,6. Även miles per hour (mph) används, dock inte meteorologiskt så ofta numera.

Det finns olika skalor för vindstyrka, bland annat:

  • Fredrik Henrik af Chapmans vindskala från 1779 baserad på fullriggares segelföring i olika vindar.
  • Beauforts skala från 1806, som också byggde på samma grundprincip om segelföring som Chapmans. Den förekommer i någon mån än i dag, men ersätts mer och mer av SI-enheten m/s. Beauforts ursprungliga skala gick från ett till tolv, men 1946 utökades den med nivåerna 13-17 för att ge mått vid svårare orkaner.

Olika grader av vindstyrkan benämns med olika namn, så som kuling, storm eller orkan. Benämningarna kan ha olika innebörd i olika sammanhang, i vissa skalor kopplas skalans grader till vissa benämningar. Språkbruket varierar beroende på om det är fråga om till havs eller på land.

Det som känns som hård vind för ett litet fartyg, kan för ett större fartyg anses bara vara frisk vind. Man bör dock skilja sådana subjektiva bedömningar från benämningar använda att beteckna specifika vindstyrkor.

De vindstyrkor som i äldre tider rapporterades av fyrvaktare var enbart mycket subjektiva bedömningar utan mätning, och alltså långt ifrån exakta.

Vindstyrka
i beaufort
Benämning Vindhastighet Vindens verkningar
på land till sjöss m/s km/h
0 Lugnt Stiltje, bleke 0–0,2 0–1 Rök stiger rätt upp, löv hänger stilla, sjön ligger spegelblank
1 Svag vind Nästan stiltje, svag bris 0,3–1,5 1–5 Knappt märkbar för känseln, löv rör sig sakta, skorstensrök driver i vindens riktning, små krusningar på sjön
2 Svag vind Lätt (laber) bris 1,6–3,3 6–11 Lyfter vimpel, vindflöjel visar vindriktningen, på sjön korta tydliga vågor
3 Måttlig vind God bris 3,4–5,4 12–19 Vimpel sträcks, flagga lyfts, löv vibrerar, tunna kvistar på lövklädda träd i oavbruten rörelse, vågkammar börjar brytas här och var
4 Måttlig vind Frisk bris 5,5–7,9 20–28 Tunnare grenar på lövklädda träd rör sig, damm och lös snö virvlar upp, på sjön långa vågor med vita kammar. Signifikanta medelvågen blir ca 0,5 meter i höjd på öppna vatten, dock beroende av bl a lufttryck.
5 Frisk vind Styv bris 8,0–10,7 29–38 Mindre lövträd svajar, tröttsamt gå mot vinden, utpräglade långa vågor som tidvis bryter. Skumkammar överallt. Våghöjden når vanligtvis omkring en meter eller strax där över.
6 Frisk vind Hård bris, frisk kuling/kultje 10,8–13,8 39–49 Stora grenar på lövklädda träd rör sig, det viner i luftledningar, på sjön stora vågberg, ibland dyningslika, som kan nå över 2 meter i höjd på t ex kattegatt. På havet breder skumkammar ut sig över stora ytor.
7 Hård vind Styv kuling/kultje 13,9–17,1 50–61 Böjer mindre trädstammar, svårt gå upprätt, sjön tornar upp sig och bryter, skummet läggs i strimmor i vindriktningen.
8 Hård vind Hård kuling/kultje 17,2–20,7 62–74 Bryter kvistar, besvärligt gå över öppna ytor, vågors höjd och längd betydande, skumstrimmorna tätnar. Våghöjden blir 2-2,5 meter på öppet hav.
9 Mycket hård vind Halv storm 20,8–24,4 75–88 Bryter mindre träd, taktegel blåser ned. På öppet hav är vågorna över 3 meter, ibland upp till 5 meter. Färjetrafiken påverkas av t ex förseningar. Oftast ställs katamaranfärjetrafik in.
10 Storm Storm 24,5–28,4 89–102 Rycker upp stora träd med rötterna, stora skador på hus, höga vågberg med brottsjöar, havet nästan vitt av skum. Färjetrafiken ställs oftast in för passagerarnas komfort och vältrisk av gods eller fordon på bildäck
11 Svår storm Svår storm 28,5–32,6 103–117 På stora ytor i skog har alla träd fällts av vinden, stora fartyg som nyss synts försvinner bakom vågberg, havet helt vitt, skum i luften försvårar sikten
12 Orkan Orkan 32,7–36,9 118–133 Stora föremål flyger i luften, fönster blåser in, byggnadsställningar rasar, båtar kastas upp på land, allmän ödeläggelse
13 Orkan Orkan 37,0–41,4 133–149
14 Orkan Orkan 41,5–46,1 149–166
15 Orkan Orkan 46,2–50,9 166–183
16 Orkan Orkan 51,0–56,0 184–202
17 Orkan Orkan 56,1–61,2 202–220

Vindskalor för extrema vindar[redigera | redigera wikitext]

Vid bedömning av styrkan och eventuella skador till följd av orkaner i Nordamerika används Saffir–Simpson-orkanskalan. Graden bedöms genom observationer av orkanen. Till skalan hör en gradering av en del fenomen. Vindhastighet, stormflodens höjd och lufttryck som kan ge en uppfattning om vilken skada orkanen kommer att ge när den når land.

Vid bedömning av en tornados styrka i efterhand används Fujitas skala. Skalan baseras på skadornas grad. Till skalan hör en gradering av vindhastigheten. Även Torros skala används men dess grader bestäms helt av vindhastighet.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ SMHI
  2. ^ Norstedts uppslagsbok 1948

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  • Vindhastighet - artikel på SMHI:s webbsajt om vindhastighet.
  • The Chapman wind scale of 1779 - sammanfattning av ett föredrag på engelska om Chapmans vindskala, hållet av Tage Andersson vid Svenska Meteorologiska Sällskapet under en konferens anordnad av International Commission on History of Meteorology i juli 2004.