Ystad

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Ystad (olika betydelser).
Koordinater: 55°25′50″N 13°49′14″Ö / 55.43056°N 13.82056°Ö / 55.43056; 13.82056
Ystad
Tätort
Centralort
Teatern och Södra skolan i Ystad.
Teatern och Södra skolan i Ystad.
Land  Sverige
Landskap Skåne
Län Skåne län
Kommun Ystads kommun
Församling Ystads församling
Koordinater 55°25′50″N 13°49′14″Ö / 55.43056°N 13.82056°Ö / 55.43056; 13.82056
Area
 - tätort 865,48 hektar
Folkmängd
 - tätort 18 350 (2010)
 - kommun 28 733 (2014)
Befolkningstäthet
 - tätort 21,2 inv./ha
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postort Ystad
Postnummer 271 XX
Riktnummer 0411
Tätortskod 3808
Ystads läge i Skåne län
Red pog.svg
Ystads läge i Skåne län
Befolknings- och arealfakta från SCB [1]

Ystad är centralort i Ystads kommun i Skåne län. Tätorten Ystad ligger på Skånes sydkust.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ystad på 1200-talet.

Namnet[redigera | redigera wikitext]

Ortnamnet omtalas första gången 1244, då som ”Viistatha”. 1285 skrivs namnet Ystath. Ett flertal tolkningar av namnet har framförts. Vissa har menat att ”Y”:et åsyftat orten ”Öja” och att platsen varit Öjas strandmark. En annan tolkning har varit att Y:et förväxlats med ”I” i betydelsen ”Isas stad”. Andra har menat att förledet ursprungligen varit y(r), det vill säga namnet för idegran. Ytterligare en tolkning har varit att förledet varit ”Ly” i den meningen att sjöfarare här i bukten sökt ly för hårda vindar. Den senaste tolkningen utgår från det äldsta omnämnandet 1244 där förledet är ordet ”Vi”. Ett ”Vi” var en vikingatida offerplats, ofta belägen nära kusten.[2]

Gråbrödraklostret i Ystad.

1100-talet[redigera | redigera wikitext]

Genom de danska erövringarna utmed södra Östersjökusten i slutet av 1100-talet under Absalons, biskop i Roskilde och ärkebiskop i Lund, ledning skapades fred kring Östersjöns kuster. Samtidigt uppstod den tyska Hansan vilket gjorde sillfisket och handeln med fisk attraktiv utmed den skånska kusten. Vid Vassaåns mynning, uppstod därför troligtvis under slutet av 1100-talet en fiskhandelsplats.

1200-talet[redigera | redigera wikitext]

Ystad nämns för första gången 1244 när konung Erik och hans broder Abel besökte staden. Den äldsta staden uppstod på en höjd strax väster om Vassaån. Här anlades stadskyrkan S:ta Maria kyrka, en av Skånes äldsta kyrkor i tegel. I dag kvarstår dock endast en mindre del av den ursprungliga kyrkan. [3] Direkt invid kyrkan utstakades stadens torg och här uppfördes också dess rådhus. Rådhusets ursprungliga, medeltida källare är fortfarande bevarad. Ett franciskanerkloster grundades i staden antingen 1258 eller 1267 under ett ärkebiskopligt intrigspel då kyrkan och kungamakten låg i strid med varandra. Ystad fortsatte dock att vara en kunglig stad, vilket i viss mån bekräftas av sigillet med lejonet som heraldisk figur.

Ystad på 1300-talet.

1300-talet[redigera | redigera wikitext]

Runt 1300 utvidgades staden genom nybebyggelse på höjden strax öster om Vassaån. Här uppfördes den nya stadsdelens sockenkyrka, S:t Nicolai. Vassaån hade under medeltiden ett så kraftigt vattenflöde att franciskanerklostret till och med kunde anlägga en vattenmölla vid ån. 1363 omtalas rådmän för första gången i Ystad. Dessa måste dock ha funnits redan vid stadens grundande. 1376 finns de äldsta bevarade skrifterna om ett lübskt kompanihus i staden. Kompaniet var ett handelsgille för tyska köpmän. I det så kallade "Schonenfahrenarkivet" i Lübeck finns en medeltida skiss över byggnaden. Ett Heligandshus omtalas för första gången 1398. Sjukhuset, som bestått av kyrka, kyrkogård och sjukhusbyggnad, har lokaliserats till området öster om ån. Man har på platsen bland annat hittat skelett och en sparbössa med 294 mynt från åren 1440-1513.[4]

1400-talet[redigera | redigera wikitext]

1410 omtalas ett spetälskesjukhus, hospital, för första gången. Vid utgrävning 1897 nordost om och ca 150 meter utanför det forna Österport påträffades gravar och byggnadsrester som kan härröra från sjukhuset. Spetälskesjukhusen lades alltid utanför städerna på grund av smittorisken.

I staden fanns ett S:t Knutsgille för de rikare borgarna. Detta gille omtalas för första gången 1442. Man sålde då sin del i en fastighet som man ägt tillsammans med skomakaregillet S:t Jacobs lag.

1489 donerade Morten Jenssen i Veberöd sin gård på Norregatan väster om gatan i nuvarande kvarteret Lovisa till S:t Jacobs altare i S:ta Maria kyrka. Detta var skomakaregillets altare.

Pilgrändshuset, uppfört under 1480-tal.

Den södra delen av Skandinaviens äldsta bevarade korsvirkeshus, Pilgrändshuset, byggdes 1480. Tegelhuset "Brahehuset" uppfördes 1490. Fram till 1700-talet pryddes huset med Brahesläktens vapen. På Stortorget fanns vid denna tid fyra brunnar och en rådstuga med tillhörande ölstuga i källaren.

1495 nämns dårkistan i Ystad för första gången i bevarat källmaterial. Denna inrättning låg öster om ån. Uppgiften är den äldsta kända som omtalar ett sinnessjukhus i Danmark. Då den i Ystad låg nära Helgeandshuset har den kanske ingått i denna sjukhusanläggning.

1500-talet[redigera | redigera wikitext]

Flera i dag bevarade hus i staden byggdes under denna tid, Latinskolan och Birgittahuset, två betydande stenhus med trappgavlar, Änglahuset och Kemnerska gården. 1532 nåddes Ystad av reformationen och fransiscanermunkarna kastades handgripligen ut ur klostret. Klostret blev ett sjuk- och fattighus. Rådhuset, med stadens arkiv, brändes ner av svenskarna 1569. S:t Nicolai kyrka på Stora Östergatan revs 1572 och resterna användes för att bygga upp Gamla Rådhuset på Stortorget. Sillfisket tog slut och varuutbytet av oxar och hästar med nordtyska städer fortsatte. Ystad fick ett privilegiebrev 1599, vilket fastslog Ystad som exporthamn för oxar. Oxarna samlades på Packartorget, framför nuvarande Hotell Continental innan de lastades på fartygen.

1600-talet[redigera | redigera wikitext]

Under en svår storm störtade Mariakyrkans västra del 1648. Efter kungligt påbud fick borgarna hjälp från andra församlingar i Skåne att bygga upp kyrkan på nytt. Tre år senare stod den nya, utvidgade kyrkan klar. Det skulle dock dröja till 1688 innan västtornet var färdiguppfört.[3] Ystad blev en svensk stad 1658 och hade då cirka 2 000 invånare. Postjakterna mellan Ystad och Stralsund startade.

Ystad på 1700-talet.

1700-talet[redigera | redigera wikitext]

Karl XII besökte och bodde i staden vid flera tillfällen på väg till och på väg hem från sina resor i Europa. Stadsportarna behölls men trästaketet runt staden ersattes av en vall som avskärmning.

1800-talet[redigera | redigera wikitext]

Ystad på 1850-talet.

Napoleon I:s Östersjöblockad innebar ett stort uppsving för Ystads handel genom smugglingen. Många köpmän blev rika och detta visade man genom att låta uppföra stora privata hus, bland annat Hembergs hus, Siriushuset och Nya Rådhuset. Skeppsbron var en centralpunkt i Ystads historia och en hamn började att anläggas med stenpirer som skydd i början av 1800-talet. Planteringen av Sandskogen för att hindra sandflykten gjorde Ystad till en badort vid sekelskiftet 1900. 1829 invigdes Hôtel Continental du Sud, numera Hotell Continental, vilket är Sveriges äldsta hotell. Järnvägen Ystad-Eslöv stod klar 1866 och den så kállade Grevebanan Ystad-Malmö invigdes 1874.

På 1890-talet blev Ystad en garnisonsstad. Kaserner låg på Stallgatan vid gågatan. Teatern på Stortorget brann ner och ersattes 1894 av en ny teaterbyggnad vid Sjömansgatan. Den är i dag en av Sveriges bäst bevarade teatrar. Från denna tid finns även Charlotte Berlins bostad på Dammgatan och hennes samlingar bevarade som Charlotte Berlins museum.

1900-talet[redigera | redigera wikitext]

Ystads Fornminnesförening bildades 1907 då klostret ”räddades” åt eftervärlden. 1936 arrangerade Ystad utställningen ”Fritiden”. Staden fick ett konstmuseum och man anlade lekplatser och cykelstråk. Korsvirkesstaden blev Fritidsstaden. I mitten av 1900-talet fick Ystad färjetrafik till danska ön Bornholm och Swinoujscie i Polen.

2000-talet[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha varit en av filmens pionjärstäder i Sverige vid förra sekelskiftet, har Ystad nu återtagit sin plats som filmstad. 2004 etablerades Ystad Studios på delar av det nedlagda regementets områden. Satsningen innebär att ett av landets tre filmcentra nu finns i staden. Här finns också Biografteatern Scala, Sveriges äldsta biograf, restaurerad till originalskick, med modern teknik.

Ystad hade varit förbindelsepunkt med övriga Europa redan som dansk stad, men särskilt betydande under stormaktstiden när förbindelsen till Svenska Pommern via Stralsund var viktig. Den urgamla leden kom norrifrån via och Brösarp. Fram till 1800-talet var staden den ledande hamnstaden i Skåne, men förlorade alltmer sin gamla betydelse under andra halvan av 1800-talet. Södra stambanans slutpunkt blev Malmö i stället för först tänkta Ystad, likaså drogs den första telegraflinjen dit, och Trelleborg tog under senare delen av 1800-talet över färjetrafiken med kontinenten. Dessa omständigheter bidrog till att stadens centrum bevarades under en period när gammal bebyggelse fick ge vika för den nya tidens stenstad, vilket gjort att staden kan uppvisa 300 korsvirkeshus i centrum, varav många med rötter i medeltiden. Staden blev så småningom en skolstad och militärstad, något som fram till regementsnedläggningarna i slutet av 1900-talet dominerade staden. Idag är det hamnen med färjetrafik till Polen och Bornholm, turism, handel och offentlig service samt pendling till Malmö och Lund som försörjer stadens invånare.

Hamnen och hamninloppet i Ystad.
Panorama över centrala Ystad, med nyrenoverade småbåtshamnen i förgrunden.

Militärstaden[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Ystads garnison
Stallbyggnader, numera biograf.
Logementsbyggnader, numera bostäder.

Ystad blev garnisonsstad 1812 när Mörnerska husarregementet (K 7) förlade delar av sin verksamhet till Östergatan-Krypgränd (sista byggnaden revs 1975). Regementet kom 1882, då benämnt Husarregementet Konung Karl XV (K 7), att omlokaliseras från Ystad för att samla all sin verksamhet i Helsingborg. Staden var dock bara utan ett militärt förband fram till 1897 då Skånska dragonregementet (K 6) förlades till staden i nybyggda kaserner på Dragongatan 36. 1928 övertog Södra skånska infanteriregementet (I 7) kasernerna, efter att tidigare varit förlagda vid sin mötesplatsRevingehed utanför Lund. Den 31 december 1997 avvecklades garnisonen, med det avslutades även epoken om Ystad som garnisonstad.

Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]

Ystads stad ombildades vid kommunreformen 1862 till en stadskommun. Stadskommunen uppgick 1971 i Ystads kommun med Ystad som centralort.[5]

I kyrkligt hänseende har orten från 1884 hört till Ystads församling, före 1919 benämnd Ystads stadsförsamling. Före 1884 var församlingarna Ystads Sankta Maria församling och Ystads Sankt Petri församling.[6][6]

Orten ingick till 1961 i domkretsen för Ystads rådhusrätt och därefter till 1 juli 1967 i Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads häraders tingslag och sedan till 1971 i Ystads domsagas tingslag. Sedan 1971 ingår Ystad i Ystads tingsrätts domsaga.[7]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Ystad 1960–2010[8][9]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
13 568
1965
  
13 844
1970
  
14 164
1975
  
14 286
1980
  
14 382
1990
  
15 667 745
1995
  
16 291 757
2000
  
16 851 779
2005
  
17 286 795
2010
  
18 350 865

Bebyggelse[redigera | redigera wikitext]

Apoteksgården.

Ystad brukar ses som den stad i Skåne där bebyggelse från senmedeltid till 1700-tal bevarats bäst. Gatunätet i gamla staden är i stort sett oförändrat sedan medeltiden och flera senmedeltida byggnader finns bevarade, till exempel Kemnerska gården. Apotekarhuset från 1400-talet är en av de äldsta ännu bebodda husen i hela Skandinavien.

Kyrkobyggnader[redigera | redigera wikitext]

I Ystad finns två kyrkor, den gamla klosterkyrkan Sankt Petri kyrka och Sankta Maria kyrka. Under senmedeltiden anlades ytterligare kyrka, Sankt Nicolai kyrka, men den revs i och med reformationen.

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Ystads stationshus är beläget söder om järnvägen med huvudfasad mot hamnen i stället för mot staden, vilket annars är brukligt.
Bornholmsfärjan Leonora Christina trafikerar dagligen rutten Ystad-Rönne.
Stranden vid Ystad Saltsjöbad.
Bollhusparken med "Bollen" i fonden.
Stortorget Ystad 29 nov 2013.

Ystads station öppnade för trafik med pågatåg år 1990. Härifrån går tåg till och från MalmöYstadbanan, Simrishamn och Köpenhamn. Tågen mellan Ystad och Köpenhamn är förbindelser som ansluter till färjorna till Rönne. Dessa utgör en sorts korridortrafik mellan Bornholm och Köpenhamn. Betydelsefull för Ystad är även färjelinjen till Świnoujście i Polen.

Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Viktiga inkomstkällor är hamnverksamhet och turism. Ett betydelsefullt företag i Ystad är Polykemi som tillverkar plastråvaror.

Media[redigera | redigera wikitext]

I Ystad utkommer den liberala tidningen Ystads Allehanda. Tidningen grundades 1873, och det första numret utgavs den 2 juli samma år.tidningen kommer ut varje helgfri dag och har en upplaga på 26 800 exemplar (2003). Formatet är tabloid. Det finns också lokaltidningen som kommer en gång i veckan

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Förutom diverse låg-, mellan- och högstadieskolor har Ystad fyra gymnasieskolor.

Sport[redigera | redigera wikitext]

Kända idrottsklubbar är BMK Bollen, Ystad Kraftsportklubb YKK, Ystads IF, IFK Ystad, Ystad Rockets (amerikansk fotboll) och Ystads Simsällskap (YSS, hemklubb för OS-simmaren Mickael Örhn, J-SM mästarinnan Görel Hagelin och världsmästaren i masterssimning Susanna Rosén)

Idrottshallar[redigera | redigera wikitext]

Kända personer från Ystad[redigera | redigera wikitext]

Ystad i litteratur och film[redigera | redigera wikitext]

Böckerna om kriminalkommissarien Kurt Wallander, skrivna av Henning Mankell, utspelar sig till stor del i Ystad. Wallander uppges i böckerna bo på Mariagatan. Ett flertal filmatiseringar av de olika böckerna har gjorts, och spelades då huvudsakligen in i Ystad.

I Anders Helléns detektivromaner med prosten Anders Carleson i Losta, som amatördeckare, är det Ystad som är förebilden i miljö- och tidsskildringen.

Systerstäder[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Folkmängd i tätort och småort per kommun 2010”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01T/MI0810_To_So_Kommun2010.xls. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ Hjalmar Lindroth: Om namnet Ystad. Minnesskrift utgifven af Ystads fornminnesförening 1907-1917. Ystad 1917. Sid 23 ff. & Salomon Kraft: Ystads historia. Från äldsta tid till 1792. Lund 1956. & Sven Rosborn: Vor Frue- eller Mariakyrkan i Ystad. Malmö 2013.
  3. ^ [a b] Sven Rosborn: Vor Frue- eller Mariakyrkan i Ystad. Malmö 2013.
  4. ^ Sven Rosborn: Helgeandshus och kloster. Spetälskehus/S:t Jörgenshospital. Skånes hembygdsförbunds årsbok 1987/88.
  5. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  6. ^ [a b] ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  7. ^ Domsagohistorik Ystads tingsrätt
  8. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 
  9. ^ ”Tätorter 2010”. http://www.scb.se/Statistik/MI/MI0810/2010A01/MI0810_2010A01_SM_MI38SM1101.pdf. Läst 16 juni 2011. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. sid. 127-128, 139-40, 141-142, 167-170, 235-236, 329. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]